Morfar och mormor upphov till 300 ättlingar

I våras när pandemin slog till fick jag en vansinnig idé. Jag skulle kartlägga alla ättlingar efter min morfar"Blåbärs-Pelle" (1977-1960). Han var son till en fattig torpare och gjorde en bonddotter med barn och gifte sig med henne. De fick åtta barn, som i sin tur fick 32 barn, som fick barn, som i fick barn osv. Totalt blev det drygt 300 avkomlingar. Räknar jag med alla ingifta och sambos så blir det nästan 200 personer till.

För 40 år sedan släktforskade jag. Då fanns inte internet utan jag fick hänga på låset när arkiven öppnade, beställa fram originalhandlingar och leta manuellt. Nu gör man det hemma med datorn och olika släktforskningsprogram och den enorma mängd digitaliserade arkivhandlingar man har tillgång till. 

På senare år forskar man även med hjälp av DNA. Man spottar i ett provrör som skickas till USA för analys. Sen får man via datorn kontakt med släktingar som gjort likadant, dvs. lämnat sitt DNA och matat in uppgifter som sina släktingar. Programmet ger sedan förslag på personer som DNA-företagets dator tror man är släkt med.

Från den som inte släktforskar får man alltid två frågor. 1) Hur långt bakåt kom du? 2) Är du släkt med nån kunglig eller nån kändis?

I mitt fall kom jag (med lite hjälp av material som andra tagit fram) tillbaka till 1525 på min hustrus sida och via en annan gren att hon var släkt med uppfinnaren John Ericson.

Av egen kraft kom jag till slutet av 1600-talet och den mest intressante var min farfars farfars morfar som var en indelt soldat som 1789 hamnade i rysk fångenskap några år vid Svart havet, men överlevde och kom hem till sitt soldattorp igen.

Efter denna inledande tillbakatitt återgår jag till min morfar och hans nutida ättlingar. 

Då jag inte var bekant med de digitala hjälpmedlen fick jag börja manuellt. Nu hör till saken att jag i vuxen ålder bara haft kontakt med en av mina 29 kusiner på min mors sida. Av en slump fick jag däremot via fejsbok kontakt med kusinbarnet Kristina, som visade sig vara en hängiven släktforskare. 

Hon hade tillgång till de digitala källorna, där det gick att få fram en hel del. Vi kontaktade också släktingar som fick lämna uppgifter som sina barn, syskon och deras barn.

Det visade sig att en del kusiner var osams med sina syskon, att någon inte ville lämna  uppgifter och i princip bad oss att "dra åt helvete". Andra svarade inte på brev.

De uppgifter jag ville ha var namn, födelsetid och adress. Dessa uppgifter är offentliga. Med hjälp av "birthday.com" fick jag fram adresser och vilka de var sammanboende med.

Skatteverkets folkbokföringsuppgifter är offentliga och verket lämnar ut dem när någon frågar. Via verket har jag fått de allra sista uppgifterna så nu är samlingen komplett. Det har varit som att samla frimärken, man vill ha alla varianter.

"Samlingen" har visat sig innehålla många spruckna äktenskap och många ungar med olika mödrar och fäder. Det förekommer barn med skyddad adress och barn som har gjort DNA-analys och visat sig inte alls var släkt. 

Min tanke var också att försöka samla så många som möjligt av ättlingarna till en gemensam träff i Lekhyttan som ligger mellan Örebro och Karlskoga och där min morfar bott. Men det har jag skippat. 

Jag vill nog inte träffa alla. En del är missbrukare och socialfall; andra är osams och inte intresserade av sin släkt m.m.

Men tack vare kartläggningen har jag dock fått kontakt med flera vettiga kusiner och kusinbarn som jag gärna vill träffa. Men det får anstå tills vi blivit vaccinerade och det är riskfritt att mötas. 

Materialet kommer jag att sammanställa och låta trycka upp i några exemplar. Det kommer även att innehålla en förteckning över morfars förfäder bakåt till 1500-talet i Schweiz där det fanns en mästersmed som invandrade till Bergslagen.

Det är kusinbarnet Kristina som har letat upp dessa uppgifter om släkten bakåt. Hon har lagt ned ett otroligt jobb och det gör att mitt kartläggningsprojekt fått en helt annan dimension än jag hade tänkt från början.

Tänk att min morfar, bara två generationer bakåt från mig räknat, avsatt så många som mer än 500 släktingar. Hur många hundratusen skulle det inte bli om man kartlade alla ättlingar efter smeden från Schweiz?

En släktforskare har kartlagt alla ättlingar som Gustav Vasa lämnat efter sig. Det blev 250 000 med ingifta. Läs mer här: Är du en av Gustav Vasas 250 000 ättlingar? | Heraldik och Vapensköldar (waslingmedia.se) Min svåger Olle och min kompis Anna är två av dem. Andra mer kända Gustav Vasa-ättlingar är t.ex. Tommy Körberg, Ted Gärdestad, Boris Johnson och David Cameron m.fl.

PS. Min morfar "Blåbärs-Pelle"var en lokal kändis i Karlskoga tiden 1910-1950. Vill du veta mer om honom kan du läsa en liten biografi över honom som jag skrivit. Länken dit ser ut så här: Microsoft Word - Blåbärs-Pelle.docx (adolfssons.se) Den mest kände ättlingen efter min morfar är sannolikt jag, som skrivit detta blogginlägg. Eftersom jag inte är släkt med Gustav Vasa får jag nöja mig med det. Alltid något.

Nya problem med Elgigantens leverans

Den 30 januari skrev jag ett inlägg och berömde Elgiganten för en bra hantering av en missnöjd kund, dvs. jag. Inlägget handlade om den spishäll jag köpte och betalade den 8 januari med leverans en vecka senare. Sen förlängdes leveranstiden ytterligare en månad. Jag blev lovad leverans av spishällen idag tillsammans med vidhängande elektrisk installatör innan kl. 13. När klockan var 16 åkte jag till Elgiganten för att berätta att jag fortfarande inte fått min spishäll.

Per bil forslade jag mig till Elgiganten i Häggvik, regelmässigt försedd med föreskrivet munskydd och nyspritade händer, klev jag in hos Elgiganten i Häggvik och fick fatt i en ung anställd. Jag var helt lugn och undrade försynt när jag skulle kunna få spishällen jag beställde i början av året.

Han berättade att man ringt mig utan att få svar och att man skickat ett SMS och uppmanat mig att ringa dom. SMS:et hittade jag långt bort i mobilen i en lång tråd med flera tidigare SMS från företaget. 

"Jag ringde er idag och blev nummer 54 i kön", sa jag. "Helt meningslöst att vänta på att få svar". Han förstod det och berättade att han inte visste när jag kunde få leverans. Jag kunde häva köpet eller köpa en häll av annat fabrikat.

"Då får du vissa några andra hällar i samma format och prisklass!" Någon i samma prisklass fanns inte. Jag bestämde mig för en av märket AEG i stället för den Elecroluxhäll jag hade köpt från början.

AEG-hällen var nästan dubbelt så dyr, ca 10 000 kr, men nedsatt till ca 7 500 kr. Någon rabatt på det redan nedsatta priset kunde han inte fixa. Jag fick punga ut med 1 500 kr till, men varken han eller jag sa något om att jag fått en tidigare "förseningsrabatt" i form av ett presentkort på 1 200 kr, Sannolikt var det inte noterat i hans dator.

Jag utlovades leverans och installation redan på fredag denna vecka, alltså den 26 februari. Fan tro´t. Ska bli intressant att se om det händer nåt på fredag.

Tillägg den 26 februari: Sådärja, nu är den nya hällen på plats. Två elektriska montörer var här ca tio minuter och monterade in den. Och den funkar! Halleluja!

Då hade jag änglavakt

Jag tog mitt körkort 1965 när det var vänstertrafik och har varit bilägare sedan 1973 och kört prickfritt under alla år. Inte ens fortkörningsböter har jag fått men däremot två parkeringsböter. Trots avsaknaden av "prickar" har jag givetvis kört för fort massor med gånger och säkert även brutit mot många andra trafikregler, precis som alla andra. Jag har inte krockat med andra bilar men kört på en parkerad bil, en stor sten och ett rådjur (som sprang vidare; anmälde dock händelsen).  

Jag har alltså klarat mig bra i trafiken med min bilkörning. Fast när jag var nybliven körkortsägare och odödlig så gjorde jag en del saker som kunde ha slutat illa. Men jag hade tur.

Min ålder har ökat och jag är snart helt övermogen, blir 75 i sommar. Det märks. Kroppen säger ifrån på olika sätt, den vill inte det jag vill. Mörkerseendet har försämrats vilket medfört att jag ytterst ogärna kör bil när det är mörkt. Framför allt om det regnar.

Jag blir trött när jag kör längre sträckor. Farthållare och automatlåda plus motorvägar är tröttande. Jag tar ofta ett stopp och vilar och tar en kort tupplur, vilket gör mig pigg igen. Får jag däremot köra om, svänga in, gasa, bromsa, köra om och hålla på så piggnar jag till direkt. 

Åldrandet går tyvärr inte att stoppa, Det händer att min uppmärksamhet och reaktionsförmåga är sämre. Men inte alltid.

Häromdan kom jag åkande ned mot en järnvägsövergång i Bergslagen, på en känd väg och mot en övergång jag passerat hundratals gånger. Min uppmärksamhet var inte på topp. Precis innan järnvägen justerade jag mina glasögon med ena handen och såg inte tillräckligt snabbt att det lyste rött och bommarna var på väg ned.

Farten var högre än den borde ha varit och jag bromsade kraftigt. Det var halt och hjulen ville inte stanna. Bommarna har gått ned lite till och jag var nära spåren. Rent instiktivt gasade jag på, riktade in bilen mitt i körbanan och vräkte mig över järnvägen och tänkte: "Nu smäller det och jag knäcker bommarna!". Men jag hade tur, eller änglavakt. Eller Gud på min sida. 

Jag hann precis över men en av bommarna, den sista jag passerade, hade gått ned så långt att den tuschade i biltaket. "Smack", sa det, När jag sedan kollade bilen hade främre plastnosen på den högra takrelingen försvunnit, Taket var oskadat.

Puh, där var det nära. Kanske dags att ta det lugnare? Som sagt, åldern tar ut sin (o)rätt. Inte kul.