Jag har haft elva olika bilar och sex olika bilmärken under de snart femtio år jag varit bilägare. Först var det en mycket begagnad VW-bubbla som kostade en tusenlapp. Sen dess har det alltid varit spritt nya bilar. Dyrt har det blivit.
Att jag inte köpt begagnat beror på att jag inte vågat; definitivt inte direkt av en privatperson. Jag kan lätt bli lurad då jag inte vet något om bilar - allra minst begagnade.
Nu har jag en hybrid Toyota RAV4, som drar mer än vad som utlovats.
Vår familj cyklade eller körde cykel med hjälpmotor - mopedens föregångare på 1950-talet - när jag var barn. Men min äldsta bror hade bil: alltid en Folkvagn. Därför blev det Folkvagnar för mig också i början.
Den första var en mycket väl använd VW-bubbla som min granne lurade på mig 1973. Den kostade tusen kronor - 6 500 kr i dagens penningvärde. Motorn var helt slut och den drog nästan lika mycket olja som bensin. Jag fick alltid ha en femlitersdunk olja med på längre körningar. Sönderrostad var den också och fick körförbud.
Min granne förbarmade sig över den och hjälpte mig att svetsa dit nya plåtbitar, köpta hos Tyska Bil för en billig penning. Tyvärr började bilen brinna i kupén och en del inredning av plast och textil brann upp. Men bilen fungerade att köra i alla fall.
Aldrig mer än begagnad bil. Och så blev det.
Nästa bilar var också tyska och från VW-koncernen: en gul Passat, en mörkröd Audi 80 med sollucka och automatlåda (den var det bara problem med) och slutligen en vit Jetta.
På jobbet hade jag stigit i graderna och var med i verkets ledningsgrupp och fick förmånsbil. Jettan såldes till en kompis för underpris och jag hämtade ut en sprillans ny Huyndai. Sen blev det två olika Mithsubishissar. en Volvo V50 kombi´och en Saab. Sen gick jag i pension.
Min nya privat inköpta bil blev en Toyota Avensis kombi som jag för tre år sedan lät sonen ta över. Då skaffade jag min nuvarande - och förmodligen sista - bil: en Toyota RAV4 Hybrid.
Det är en så kallad SUV. Jag ville ha en sån därför man sitter lite högt vilket gör det lättare att kliva ur och in. Den har även en elmotor som går på med automatik och batteriet till den laddas också med automatik. Därför kallas den Hybrid. Inte att förväxla med plug-in då batteriet laddas med en sladd från två hål i väggen.
Bara för att jag valde en RAV4 Hybrid fick jag punga ut med 100 000 kr extra. Men de är nog snart intjänade tänkte jag då den även stundtals gå på elektricitet. Dessutom blir jag ju vänlig mot miljön.
Efter tre år är min besvikelse stor. Ja, inte med bilen som sådan utan med bensinförbrukningen. På landsväg ligger den på 0,7 liter milen - ungefär som vilken diesel- eller bensinbil som helst - och inte utlovade ca 0,4 - 0,5 liter per mil.
Jag har hört flera som har Toyotas hybrider och de är lika missnöjda som jag. Det fick jag även bekräftat när jag var inne på bilprovning idag. "Du är inte ensam om att tycka så", inspektören.
Jag la alltså ut 100 000 kr för ingenting.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar