För några veckor sedan köpte jag en motorsåg som drivs med en bensinmotor. Den var inte helt färdigmonterad. Svärdet och kedjan var i lös vikt och måste sättas dit. Jag gillar inte tekniska prylar som måste sättas ihop men kände att jag kanske ska göra ett försök på egen hand. Sånt här tekniskt avskyr jag och vill inte ens försöka.
Min tekniskt mångkunnige svåger som är en Chalmerskt utbildad civilingenjör fanns inte i landet. Så han fick vara ifred den här gången. Jag bestämde mig för att försöka få dit svärdet och kedjan på egen hand.
Jag lyckades med det. Kors i taket. Jag provstartade och den gick igång direkt.
Svärdet lossnade
Nån vecka senare var jag på torpet i Bergslagen och tänkte försöka skogsarbeta med den nya motorsågen
Den startade snabbt och jag gick till en medelstor grön och grann gran och började kapa de lågt sittande grenarna. Plötsligt small det till och sågen stannade. Svärdet hade lossnat och kedjan hade hoppat av.
När jag försökte sätta fast svärdet och kedjan såg jag att en av de två muttrar som håller svärdet på plats hade försvunnit. Fan, tänkte jag. Hade jag slarvat och inte dragit fast muttrarna ordentligt?
Sånt här händer alltid mig. Jag blev alltså inte förvånad.
Fantastisk fin service
Jag behövde en ny mutter och googlade fram Stiga i Tranås (då det stod Stiga på den gula motorsågen, tillverkad i People's Republic of China). Ett mejl avsändes där jag berättade om min sorgliga belägenhet och undrade om man kunde skicka en mutter plus faktura.
Svar kom snabbt. Stiga i Tranås har ingen service utan jag hänvisades till närmaste serviceverkstad. Men, skrev Stigakillen, jag har några såna muttrar ock jag skickar dem till dig.
Fantastiskt bra service! Stort tack.
28 november 2018
22 november 2018
Smygreklam även i debattexter?
Mitt svenska dagblad (som jag får i trycksvärtsdoftande pappersform i brevlådan) innehåller många annonser. När jag räknat dem brukar hälften av sidutrymmet vara reklam. Helt förståeligt då tidningen måste ha annonsintäkter. Men när debattinlägg får inslag av textreklam är måttet rågat.
Ibland saknar dagbladet en journalistisk framsida. I ställer är där en helsidesannons. Ibland är nästföljande hela uppslag en stor dubbelsidig annons. Många sidor har helsidesannonser, ofta för vin och innovativa företag som presenterar sin affärsidé och produkt och vill locka läsare att teckna deras aktier.
Annonserna är väl ok då jag förstår att de ger intäkter till tidningen. Minskat antal annonser skulle ge mig ännu högre prenumerations-kostnad så jag accepterar dem. Dock motvilligt.
Debattinlägg med smygreklam?
Häromdan innehöll ett debattinlägg drag av textreklam för skribentens företag. I alla fall upplevde jag det så. Ämnet var att inte använda antibiotika till djur utan i stället vaccin.
Skribenten var en seniorprofessor vid Karolinska institutet men samtidigt VD för ett företag. När jag googlade på företaget fann jag att det tillverkade... Ja, vad tro du? Jo, givetvis vaccin för djur.
Tack vare att svenskans debattredaktion tog in inlägget fick hans företag gratisreklam. Jag ger mig sjutton på att snart kommer en helsidesannons där vi läsare erbjuds köpa aktier i hans företag. Smart.
Tjusiga titlar får företräde
Att han var professor bidrog säkert också till att man tog in hans inlägg. En vanlig Svensson utan akademisk titel eller något annat tjusigt att luta sig mot har otroligt svårt att få in ett debattinlägg i tidningarna, oavsett hur intressant och välskrivet inlägget är.
Ibland saknar dagbladet en journalistisk framsida. I ställer är där en helsidesannons. Ibland är nästföljande hela uppslag en stor dubbelsidig annons. Många sidor har helsidesannonser, ofta för vin och innovativa företag som presenterar sin affärsidé och produkt och vill locka läsare att teckna deras aktier.
Annonserna är väl ok då jag förstår att de ger intäkter till tidningen. Minskat antal annonser skulle ge mig ännu högre prenumerations-kostnad så jag accepterar dem. Dock motvilligt.
Debattinlägg med smygreklam?
Häromdan innehöll ett debattinlägg drag av textreklam för skribentens företag. I alla fall upplevde jag det så. Ämnet var att inte använda antibiotika till djur utan i stället vaccin.
Skribenten var en seniorprofessor vid Karolinska institutet men samtidigt VD för ett företag. När jag googlade på företaget fann jag att det tillverkade... Ja, vad tro du? Jo, givetvis vaccin för djur.
Tack vare att svenskans debattredaktion tog in inlägget fick hans företag gratisreklam. Jag ger mig sjutton på att snart kommer en helsidesannons där vi läsare erbjuds köpa aktier i hans företag. Smart.
Tjusiga titlar får företräde
Att han var professor bidrog säkert också till att man tog in hans inlägg. En vanlig Svensson utan akademisk titel eller något annat tjusigt att luta sig mot har otroligt svårt att få in ett debattinlägg i tidningarna, oavsett hur intressant och välskrivet inlägget är.
7 november 2018
Detta kallar jag utmärkt service!
Varje gång jag kontaktar ett företags kundtjänst är jag inställd på att inte få det som jag vill, vad det nu kan vara. Skicka en vara i retur? Klaga på en felaktig faktura? En leverans som inte skett med rätt produkt? Jag tar ut allt negativt i förväg, målar fan på väggen, finslipar mina argument etc. Men oftast hetsar jag upp mig i onödan.
Min färgskrivare ville inte hänga med längre. I fönstret fick jag ett meddelande som löd ungefär så här: "Använd inte skrivaren, dra ut kontakten och kontakta närmaste serviceverkstad". Skit också! En skrivare borde väl ha en livslängd på mer än 2-3 år? Förmodligen är dom tillverkade att bara hålla en viss tid.
En ny billigare än att laga
Att lämna in den på en verkstad för felsökning och sedan eventuell åtgärd, byte av delar m.m. skulle säkert kosta mer än att köpa en ny skrivare. Alltså uteslöt jag det alternativet. Men det fanns ett stort aber: jag hade nyss köpt två uppsättningar färgpatroner, en utgift på bortåt femtonhundra spänn! Kanske bästa att hitta en liknande skrivare som behöver samma färgpatroner.
Därför kontaktade jag Canon, som tillverkat skrivaren. Jag kom fram direkt och fick prata med en trevlig kille som efter visst digitalt letande hittade en skrivare som använde samma sorts färgpatroner. Om jag köpte den via Canons webbshop skulle jag få 20 % rabatt. Det lät ju lockande. Men denna skrivare hade inte kopierings- och skanningsfunktioner, något som jag absolut ville ha.
Fri retur och tillgodo
Jag fick väl bita i det sura äpplet och inse att mina färgpatroner inte gick att använda. Kanske kunde jag sälja dem på Blocket, tänkte jag. Men så fick jag en idé: ska kolla om inkClub tar tillbaka patronerna och ger mig ett tillgodohavande? Jag kan ju alltid fråga.
Sagt och gjort. Ett elektroniskt brev avsändes till inkClub i Uppsala. Ett svar kom ganska omgående. Jodå, det gick bra att returnera patronerna och jag skulle få ett tillgodohavande. Dessutom gav dom mig en frisvarskod så jag kunde skicka tillbaka dem portofritt! Ganska fantastiskt.
Än en gång besannades inte mina inledande negativa farhågor.
Min färgskrivare ville inte hänga med längre. I fönstret fick jag ett meddelande som löd ungefär så här: "Använd inte skrivaren, dra ut kontakten och kontakta närmaste serviceverkstad". Skit också! En skrivare borde väl ha en livslängd på mer än 2-3 år? Förmodligen är dom tillverkade att bara hålla en viss tid.
En ny billigare än att laga
Att lämna in den på en verkstad för felsökning och sedan eventuell åtgärd, byte av delar m.m. skulle säkert kosta mer än att köpa en ny skrivare. Alltså uteslöt jag det alternativet. Men det fanns ett stort aber: jag hade nyss köpt två uppsättningar färgpatroner, en utgift på bortåt femtonhundra spänn! Kanske bästa att hitta en liknande skrivare som behöver samma färgpatroner.
Därför kontaktade jag Canon, som tillverkat skrivaren. Jag kom fram direkt och fick prata med en trevlig kille som efter visst digitalt letande hittade en skrivare som använde samma sorts färgpatroner. Om jag köpte den via Canons webbshop skulle jag få 20 % rabatt. Det lät ju lockande. Men denna skrivare hade inte kopierings- och skanningsfunktioner, något som jag absolut ville ha.
Fri retur och tillgodo
Jag fick väl bita i det sura äpplet och inse att mina färgpatroner inte gick att använda. Kanske kunde jag sälja dem på Blocket, tänkte jag. Men så fick jag en idé: ska kolla om inkClub tar tillbaka patronerna och ger mig ett tillgodohavande? Jag kan ju alltid fråga.
Sagt och gjort. Ett elektroniskt brev avsändes till inkClub i Uppsala. Ett svar kom ganska omgående. Jodå, det gick bra att returnera patronerna och jag skulle få ett tillgodohavande. Dessutom gav dom mig en frisvarskod så jag kunde skicka tillbaka dem portofritt! Ganska fantastiskt.
Än en gång besannades inte mina inledande negativa farhågor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)