Asylsökande kan sysselsättas

Nytillkomna medborgare börjar sin resa in i vårt samhälle som asylsökande. Redan där måste integrationen börja. Det kan ske genom att ge dem sysselsättning.

Asylsökande inkvarteras bl.a. i Bergslagen därför att det finns tomma bostäder där. Jag har sett det på nära håll. I Stråssa med drygt 300 invånare finns ca 100 asylsökande från länder utanför Europa. Den enda "service" som finns i byn är en busshållplats, en gul brevlåda och en anslagstavla. Butiker, bibliotek, vårdcentral m.m. ligger drygt en halvmil bort. Landsvägen dit går genom tät skog.

En asylsökande som bor på en förläggning får mat och husrum plus 24 kr om dagen, som ska räcka till kläder och allt annat. Om sökanden har annat betalt boende - som t.ex. i Stråssa - men ska hålla sig med mat m.m. är ersättningen 71 kr om dagen. Per månad blir det ca 750 respektive 2 200 kr, lite generöst räknat. Det är inte mycket.

Sverige är ett stort och skogrikt land, något som Fredrik Reinfeldt upptäckt från luften. Det han inte sett från luften är hur tät skogen är, fylld av sly som kan rensas bort. Att rensa sly är ett personalkrävande handarbete som skogsbolagen och skogsägarna ombesörjer med egen personal eller för egen maskin om den ägda arealen är mindre. Eller också inte alls och skogen växer sig tät, ofta för tät.

Att rensa sly kräver inte särskilt stora förkunskaper eller redskap. En dags introduktion plus yxa och såg räcker. Man behöver inte kunna läsa, skriva eller prata svenska.

Min idé är att kommuner som tar emot asylsökande erbjuder dem arbete med att röja sly. Det kan vara sly längs vägar, i ledningsgator, vid golfbanor och ute i skogarna. Slyn kan säljas och bli till bränsle i form av ved och flis eller vidareförädlas till diesel eller plast. Vinsten kan delas mellan skogsägaren och kommunen.

Att röja sly ska vara frivilligt. Den som inte vill får nöja sig med dagpenningen, nämnd ovan. Den som vill ha något att göra får frisk luft, motion och en högre dagpenning samt chansen att även träffa en del svennar och träna sina svenskkunskaper. Kommunen får hålla med skjuts till och från skogen, lunchpaket, redskap och skyddskläder samt arbetsledning.

Slyröjningen kan sedan utvecklas ytterligare till röjning och gallring av skog med hjälp av  motorsågar och röjsågar. Men det kräver utbildning, minst en vecka för respektive redskap.

Om nu inte kommunens utgifter täcks av inkomsten från slyförsäljningen kan staten höja bidraget till kommunen. Nu får kommunen ca 190 000 kr per år i statligt stöd för varje asylsökande man tar hand om.

Utöver att röja sly finns det andra enkla uppgifter som också kan utföras, t.ex. att rensa vägrenar, gator, torg och trottoarer från skräp och ogräs. Vintertid kan manuell snöskottning också vara en uppgift dit snöröjningsfordonen inte når, t.ex. utomhustrappor, känsliga områden, delar av skolgårdar och dagis.

De asylsökande som är villiga att ta på sig den här sortens sysslor bör få ett plus i kanten på sina ansökningar om uppehållstillstånd.

Jag tycker att förslaget ska utredas av folk från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Migrationsverket, Arbetsförmedlingen,  Arbetarskyddsstyrelsen, Svenskt Näringsliv och de fackliga organisationerna som får ett halvår på sig att räta ut alla hinder och problem samt ge ett detaljerat förslag. Därefter genomförs försök i ett par kommuner, som sedan utvärderas.

Om det faller väl ut så införs det i hela landet. Jag ser det som en win-winsituation för alla.