Lönerna högre nu än för 45 år sedan

Det året jag gifte mig - 1969 - tjänade jag som landskanslist (lägre tjänsteman vid länsstyrelse) 1 690 kr i månaden. Jag hade studentexamen plus länsstyrelsens egen utbildning i botten. Omräknat till dagens penningvärde var lönen 13 500 kr.

Vid frukostbordet häromdan hävdade jag att det idag inte finns någon heltidsarbetande som tjänar så lite. Men hustrun protesterade och menade att ett vårdbiträde tjänar nog inte ens så mycket.
Hon hade fel. Ett vårdbiträde tjänar i snitt 18 000 kr och en städerska (som sannolikt inte har studentexamen + vidareutbildning) 18 300 kr.

Även andra låglöneyrken har idag högre snittlöner än vad jag hade 1969: personlig assistent 19 800 kr; vaktmästare 21 700 kr; förskollärare 23 700 kr; polis 26 950 kr; sjuksköterska 24 700 kr; ekonomibiträde 26 000 kr; gymnasielärare 27 200 kr. Men flera av dessa yrken kräver högskoleutbildning och är kanske inte jämförbara med mig 1969.

Men faktum kvarstår: Min lön 1969 var lägre än vad ett vårdbiträde eller en städerska har idag.

Allt var planerat under kalla kriget

Under kalla kriget var Sverige väl rustat. Vårt totalförsvar var ett av de bäst organiserade i hela Europa. Krigsmakten hade bl.a. tusen flygplan och 500 stridsvagnar. I norr fanns fästningen Boden och Kalixlinjen med bunkrar och förberedelser för att kunna spränga vägar och broar. Allt ifall ryssen skulle komma den vägen.

Vi hade också hemliga bergrum; skyddsrum överallt i samhällena; skyddsmasker för i stort sett hela befolkningen men även förberedda krigskyrkogårdar och 124 miljoner färdigtryckta krigssedlar på hemliga platser runt om i landet.

Dessutom fanns ett civilförsvar som var väl förberett. Jag vet. Jag jobbade på 1960-talet på Länsstyrelsen i Örebro och tjänstgjorde en tid på civilförsvarsenheten där. Civilförsvarets planering var mycket detaljerad. In absurdum kan man tycka, med dagens glasögon.

Om Örebro skulle bli bombat och förstört hade civilförsvaret en undsättningskår bemannad av stora starka karlar med spett och motorsågar m.m. som var förlagd i Fjugesta, söder om staden. Kåren skulle gå in i den sönderbombade stan och börja röja upp och befria instängda överlevande.

För dessa gubbar (och gummor?) fanns avtal med bönderna i Fjugesta om var de skulle inhysas och till och med vad de skulle äta. Det fanns färdiga matsedlar och avtal med bönderna att de lovade leverera de råvaror som krävdes.

Civilförsvaret skulle även bevaka krigsviktiga industrier. En fanns i Hallsberg. Det var en mössfabrik som hette Svea och som skulle tillverka uniformsmössor. När jag om min kompis på civilförsvarsenheten åkte dit för att rekognosera fann vi att fabriken var nedlagd sedan länge. Inte ens fabriksbyggnaden fanns kvar. Planerna stämde inte alltid och därför reviderades de ständigt, år ut och år in under hela kalla kriget.

Ett av mina uppdrag på civilförsvarsenheten var att förbereda en utrymning av Örebro. Jag fick siffror över hur många det bodde i de olika stadsdelarna. Hur många intagna det fanns på sjukhus och ålderdomshem i varje stadsdel. Hur lång tid det tog att bygga om en vanlig stadsbuss till en bussambulans och hur många patienter den kunde ta. Hur långt det var till de områden dit de utrymda skulle forslas och hur lång tid det skulle ta med en snitthastighet av 15 kilometer i timmen.

Med alla dessa fakta räknade jag ut på minuten hur lång tid det skulle ta att utrymma staden. Jag gjorde snygga flerfärgade tabeller och diagram i tre exemplar som sattes in i lika många pärmar. En till Civilförsvarsstyrelsen i Stockholm, en till hemliga bergrummet och en kvar på Länsstyrelsen. Allt var matematiskt uträknat och snyggt uppställt. Stolt gick jag till min närmaste chef civilförsvarsinspektören Adbring och lämnade över mitt arbete som tagit ett par månader att sammanställa. - Bra gjort, sa han. Men har du tagit hänsyn till de tio procent av befolkningen som beräknas vara inkallad till krigstjänst?

Det hade jag inte gjort. Den faktabiten hade jag inte fått av honom. Allt arbete var i stort sett förgäves. Sic!

Lurig annons från SAS

I dagens DN har SAS en helsidesannons - se ovan. Det är väl okej att företaget gör reklam för sina resor och försöker göra så gott man kan för att få resenärer. MEN. Det generösa erbjudandet om en miljon billiga resor har ett aber.

Erbjudandet omfattar bara ett "begränsat antal platser". Men det talar man väldigt tyst (litet) om i sin annons. Med mikroskopiskt liten stil står detta längst ned i annonsens vänsterkant - se nedan. Vem ser det? Sannolikt knappast någon. Detta sätt att annonsera tycker jag är snudd på oetiskt.

Att jag upptäckte den minimala textsnutten beror på att jag brukar kolla helsidesannonser för att se vilken reklambyrå som har gjort dem. I de flesta helsidor står byråns namn med mikroskopisk stil i annonsens ytterkant. Men denna gång hade SAS i stället placerat väsentlig information där. Skäms.

Sverige intressant för ryssen 1914

Putins stormaktsambitioner har drabbat Georgien och Ukraina. Andra länder känner oro över utvecklingen och till och med en del svenska politiker har yrvaket vaknat upp ur tron på den eviga freden i Europa. Men inte alla.

Fridolin & Co kan motvilligt tänka sig ett svenskt försvar - men utan vapen. Det feministiska Schymanalternativet vill inte ha något försvar alls. Löfven försöker förgäves nå en finansiell uppgörelse om det framtida försvaret över blockgränsen men Reinfeldt är inte intresserad. Folkpartiklarna vill gå med i Nato och KD kan tänka sig att utreda frågan. Synen på hotbilden är splittrad.

Ryssen har under århundradena varit Sveriges vanligaste fiende och var under hela kalla kriget den lede Fi, som all planering riktades mot. Det var helt i strid med Sveriges högtravande deklaration om "alliansfrihet i fred och neutralitet i krig". Alla utom svenska folket visste att vi spelade under täcket med Nato och Västmakterna.

Putins tonläge och uppkavlade skjortärmar har förändrat det säkerhetspolitiska läget även i vårt närområde. Våra grannländer, både de nordiska och baltiska, är oroade över det säkerhetspolitiska vakuum som Sverige med sin diminutiva försvarsmakt utgör. Gotlands strategiska läge i Östersjön är intressant både för Putinland och Nato. Och det är inte nytt.

I år är det hundra år sedan första världskriget bröt ut. Ryssland krigade på samma sida som England och Frankrike mot Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket. Den ryska flottan i Östersjön leddes av amiralen Nikolaj von Essen, en baltisk adelsman. Han ville förekomma den tyska flottan med bl.a. mineringar vid tyska kusten. Dessutom litade han inte på Sveriges neutralitet. Amiral von Essen planerade därför att oskadliggöra den svenska kustflottan och eventuellt minera även utan för Karlskrona.

När kriget bröt ut valde von Essen att omgående slå till mot de delar av den svenska flottan som man trodde fanns i Fårösund på Gotland. Den 9 augusti löpte därför den ryska östersjöflottan ut med sikte på Gotland. Planen var att överraska svenskarna och tvinga dem att dra sig tillbaka till Karlskrona eller att förstöra den svenska flottan.

Nu blev det inget av von Essens planer. Den ryska marinledningen lyckades återkalla hans sjöstyrka precis innan den nådde fram till Gotland. Tack och lov för det!

PS. Källa "Första världskriget" av Marco Smedberg (Historiska media 2014).