Enklaste sättet att sänka din inkomstskatt

Svenska staten och kyrkan har hängt ihop sedan Gustav Vasas tid. Kyrkan har alltid haft beskattningsrätt men den försvann för tio år sedan när kyrkan och staten skildes åt. Det som från början var ett tionde och sedan blev kyrkoskatt övergick från år 2000 till att bli en kyrkoavgift. Men den betalas bara av de som fortfarande är medlemmar i svenska kyrkan.

I dag är bara sju av tio svenskar med i kyrkan. Den nyttjas allt mindre: bara 56 % av de nyfödda döps i kyrkan och endast 41 % av vigslarna sker där. Fortfarande är det en majoritet (83 %) som får en kyrklig begravning (Alla - oavsett medlemskap - har dock rätt att bli begravda och betalar därför en begravningsavgift via skatten. Den är i snitt ca 0,25 kr på varje intjänad hundralapp, men varierar kraftigt mellan kyrkans olika församlingar, från några tiotal ören till över en krona).

Du som är med i kyrkan betalar även kyrkoavgift. Den är i grova drag knappt en procent av inkomsten (den kommunalt beskattningsbara). Kyrkoavgiften varierar mellan landets kommuner och församlingar och är så här mycket på varje intjänad hundralapp: Stockholm 0,62 - 1,03 kr; Göteborg 0,84 kr; Malmö 0,78 kr; Norrköping 0,97 - 1,60 kr; Örebro 0,97 - 1,34 kr; Gotland 1,28 - 1,76 kr.

Om du är 25 år och tjänar 25 000 kr i månaden och bor i Stockholm så kommer du att betala nästan 100 000 kr i kyrkoavgift fram till den dag du går i pension. Om du går ur kyrkan i dag och sparar pengarna kan du kosta på dig en rejäl jordenruntresa när du blivit pankis. Det du!

Det är inte många medlemmar som regelbundet besöker sin kyrka. De flesta kvarstår som medlemmar av slentrian eller nostalgi. Den vanligaste ursäkten från de som vill vara kvar är att man värnar om gamla kyrkobyggnader. Om du tillhör den kategorin ska du veta att du via din statliga skatt varje år ändå bidrar med nästan en halv miljard till att bevara kyrkans byggnader. Så stort är nämligen statsbidraget till kyrkorna. Det här beloppet höjdes från 150 miljoner kr för bara något år sedan.

Vill du gå ur kyrkan? Skriv ett vanligt brev till din församling och tala om det. Uppge ditt namn, din adress och ditt personnnumer. Underteckna brevet med din namnteckning. Om du gör det före november slipper du kyrkoavgiften nästa år.

PS. Jag gick ur kyrkan redan som nioåring, i mitten av 1950-talet. Det var nämligen först då som det blev möjligt att gå ur. Min far som inte gillade präster och kyrkor hängde på låset första dan det var möjligt. När han gick ur så försvann jag samtidigt ur kyrkans famn. Jag har sedan dess inte fått anledning att gå med igen.

Det går att åka båt från Stockholm till Örebro

Det går faktiskt att åka båt från Stockholm och ända till Örebro - mitt i Närke. Det har det gått att göra ända sedan 1639 för då öppnades Hjälmare kanal, som går mellan Arbogaån och Hjälmaren. Kanalen förföll och reparerades i omgångar under 16- och 1700-talen. Den är Sveriges äldsta i drift varande kanal.

I början av 1800-talet fick Baltzar von Platen (som också var pappa till Göta kanal) kungens uppdrag att förbättra Hjälmare kanal. En helt ny sträckning byggdes 1819-1829 mellan Arbogaån och Kvarnsjön (ungefär mitt i kanalen). Indelta soldater grävde. Kanalen hade sitt toppår 1939 då flest fartyg nyttjade den. Nyttotrafiken pågick ända fram till 1970-talet, men i dag är det i princip bara fritidsbåtar som trafikerar den. Kanalen, som är 13 km lång har nio slussar och fallhöjden är 22,5 meter. Alla slussar drivs för hand.

Jag och frun hade förmånen att få medfölja en större motorbåt och göra resan från Edsviken i min hemkommun Sollentuna till min födelsetad Örebro veckan efter midsommar, se bilderna.

Leva som man lär?

I mitt närområde bor ett par som är aktiva miljöpartister. Frun sitter i kommunens fullmäktige och maken kandiderar också i årets val, fast långt ned på valsedeln. De är jättetrevliga; vi har känt dem i fyrtio år, morsar när vi ses men umgås inte. Men. Det finns ett aber. Jag tycker inte de riktigt lever som de lär.

Maken älskar gamla bilar och har uppfarten fylld av dem, som han mekar med. En av dem brukar vara möjlig att köra med. För några år sedan skulle deras granne sälja sitt hus. Mäklaren ansåg att det skulle bli svårt att sälja det på grund av miljöpartistens alla bilar. Kommunen utfärdade ett föreläggande och bilarna försvann. Huset såldes. Sen kom bilarna tillbaka.

Huset de bor i värms fortfarande av en gammal oljepanna med en brännare som verkar vara felinställd och stinker illaluktande rökgaser. När vinden ligger åt rätt håll (dvs. fel håll) så slår rökgaserna ned på vår uteplats. Först trodde jag det var flygplan på väg till Arlanda som förpestade luften, men så var det inte.

Att leva som man lär är viktigt för trovärdigheten, oavsett om man är politiker eller t.ex. skattetjänsteman (som självklart måste avhålla sig från skattefusk). Men jag ställer nog större krav på politiker, trots allt. De är "offentliga" personer och ska de vinna mitt förtroende så förutsätter jag att de lever som de lär.

Miljöpartiet kommer inte att få min röst i höstens kommunval.

Lokala kontakten viktig för kommunpolitikerna?

I min hemkommun Sollentuna har Moderaterna lagt lappar i brevlådorna där man hotat med hembesök. Och sådana har också ägt rum i det område där jag bor. Avsikten har varit att fånga upp medborgarnas synpunkter och förslag inför höstens val. Man kunde även skicka e-brev med förslag till Moderaterna. Det har jag gjort.

Ett av mina förslag handlade om att skylta upp de mindre områdena i kommunen, t.ex. Fågelsången och Töjnan. Det föreslog jag kommunens byråkrater redan för tjugo år sedan, men då svarade man trött att man bara skyltade upp större kommundelar, typ Edsviken, Helenelund, Rotebro etc.

I mäklarannonser skriver man alltid ut namnen på de små kommundelarna. Att skylta upp dessa delar skulle göra det lättare för utsocknes spekulanter att hitta dit. Kollar man höstens valsedlar så har de som kandiderar till kommunfullmäktige - förutom namn, titel och i vissa fall även ålder - även skrivit i vilken liten kommundel man bor, t.ex. Töjnan, Solängen, Fågelsången, Nytorp, Skälby. Då borde självklart politikerna även vara intresserade av att tydliggöra sina "hemområden".

Det här var ett av mina förslag som Moderaterna fick. Här är de övriga: Gästhamn längst in i Edsviken; profilera Sollentuna som "Konstens kommun"; bygg ett tempererat utomhusbad i Fågelsångsparken (kommunen har inget sådant över huvud taget); förläng gångvägen längs Edvikens strand; flytta Edsbacka marknad till Malmvägen; ha bättre koll på överfulla sopcontainrar; underlätta för boende som vill ha gårdsfester; höj hastigheten på Edsviksvägen (bussväg) till 50 och sätt stoppskyltar på korsande tvärvägar; fixa till alla slitna övergångsställen så de blir tydligare.

Jag trodde givetvis att Moderaternas ansats till fraternisering med medborgarna bara var en tjusig gest. Men så verkar det inte vara. Med vändande e-post fick jag ett personligt tack där man berättade att mina förslag gått vidare till ansvariga politiker i kommunen. Plus i kanten för det. Sen får vi se om något av förslagen blir verklighet. Tveksamt, skulle jag tro.

Extraknäckande chefer försenade blanketterna

För ett trettiotal år sedan var den 15 februari den dag då privatpersoner senast skulle lämna in sin självdeklaration. Alla blanketter, anvisningar och annat som behövdes måste vara klara och tryckta före årsskiftet. December var en hektisk period. Innan tryckov kunde ges måste varje blankett etc. fastställas genom ett protokoll, underskrivet av ansvariga chefer på dåvarande Riksskatteverket (numera Skatteverkets huvudkontor).

Vid varje årsskifte trädde också många nya skattelagar och förändringar av dem i kraft. Suget efter information om nyheterna var stort. Ett privat företag med säte i Göteborg hade i stort sett monopol på all skatteinformation av den här typen den här tiden. Företaget arrangerade även så kallade skattedagar runt om i landet i slutet av varje år och olika föredragshållare berättade om de kommande nyheterna. Åhörare var revisorer, skattekonsulter, företagare men även många skattetjänstemän som betalade dyrt för att få vara med.

Att vara föredragshållare på dessa skattedagar var ett lönande extraknäck för ett par av de höga cheferna på Riksskatteverket. Om de tog semester eller åkte i tjänsten vet jag inte. De kanske motiverade sina utflykter genom att även passa på att besöka ett lokalt skattekontor..

Men dessa chefer, som hade en nyckelposition på verket, var alltså borta från sina tjänsterum denna bråda tid i slutet av året då allt skulle gå i tryck. Det medförde att de protokoll som behövdes för att ge trycklov blev liggande. Ingen annan kunde skriva på dem. Det i sin tur medförde förseningar och fördyringar och en massa merarbete, ängslan och oro för många medarbetare. Dessutom riskerade viktiga blanketter och annan information komma ut för sent. Och så här var det år ut och år in den här tiden.

Annorlunda nummerplåt

På en parkeringsplats i Lübeck fick jag se den här nummerplåten. En svenskregistrerad Mercedes i Tyskland med DDR i numret plus sovjetryska flaggan till vänster. Häftigt, tyckte jag. Bilägaren visade sig vara en humoristisk svensk som njöt av all uppmärksamhet som hans unika skylt fick. Men hans fru verkade mindre road...

Bra jobbat, Beatrice!

Hör och häpna! Äntligen börjar det hända något med den ineffektiva polisorganisationen i vårt land. Vi har drygt ett 20-tal polismyndigheter plus Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen m.fl. som ska försöka samarbeta med varandra. Ibland går det inte särskilt bra och gangstergängen skrattar åt dem. Men nu börjar det röra på sig åt rätt håll.

Justitieminister Beatrice Ask tillkännagav häromdagen att hon tillsätter en utredning som ska se över polisens organisation med siktet inställt på en enda nationell polismyndighet. Men hon var inte helt säker på att det skulle lyckas, då hon brasklappade och sa att det kanske kunde bli regioner i stället.

Det blir ett tufft jobb för den här utredningen, som dessutom ska vara parlamentariskt tillsatt, dvs. med ledamöter från båda politiska blocken. Om nu alla ställer upp förstås?

Jag skulle tro att polisfacket och de maktfullkomliga polischefer som riskerar att mista sina positioner redan börjat slipa sina knivar för att göra vad man kan för att behålla den bestående ordningen. Mitt tips är man landar i någon slags kompromiss med några regionala polismyndigheter när utredandet och remissbehandlingen tuggat färdigt om ett antal år.

Och om det tyvärr blir regioner i stället för en enda nationell myndighet så måste den regionaliseringen säkert samordnas med den utredning om statens regioner som Skatteverkets förre generaldirektör Mats Sjöstrand just nu jobbar med.

Veteraner på sommarutflykt

Jag har råkat hamna som "supplenat" i styrelsen för veteranföreningen vid Skatteverkets huvudkontor och har känt mig manad att försöka vara behjälplig så gott jag kan. Mitt första bidrag var att ordna en utflykt till Stora Fjäderholmen i Stockholms närmaste skärgård, ett litet öparadis nära huvudstadens kärna.

Det avlöpte väl. Nästan alla som anmält sig kom. Guiden var kunnig och rolig och gav oss information om öarnas historia. Ett fåtal herrar hade anmält sig till den efterföljande whiskyprovningen hos Mackmyra, som har ett av sina whiskylager just på Stora Fjäderholmen i ett av militärens tidigare ammunitionslager, insprängt i berget. Även spritprovningen avlöpte väl och alla herrarna klarade sig för egen maskin att ta sig hem från utflykten.

Mackmyras whisky, som jag smakade för några år sedan (då var den knappt drickbar), var nu mycket smakrik. Det har hänt en hel del på den här fronten också. Företaget har vind i seglet, bygger en "whiskyby" utanför Gävle och har börjat exportera sin sprit till utländerna. De har introducerat en "brukswhisky" på Systemet som prismässigt är överkomlig även för en medelklasspensionär.

På bilden ovan ser du några av veteranerna som var med på utflykten.

Byggtekniken har verkligen utvecklats

Jag har tidigare nämnt att vår tomt är delad och att dottern och mågen bygger hus på nya tomten. Och att jag haft problem med mina ledningar under byggtiden. Nu är mina små problem över och man kan börja skönja grunden till det nya huset - se bilden.

När jag lät bygga till vår gamla kåk för över 30 år sedan gjorde man en gjutform av trä till bottenplattan och murade upp grunden med lecablock. Nu är det helt annorlunda. I dag är det frigolit som gäller.

Frigolit utgör "form" för grunden och är samtidigt isolering. Bottenplatan gjuts direkt på ett tjockt isolerande lager av frigolit. Grunden byggs upp av frigolitskivor med ett mellanrum där man sprutar in betongen. Frigoliten utgör både "form" och isolering och blir kvar. Utanpå sätter man sedan fasadmaterial och innerväggsbeklädnad. Elledningar m.m. petar man in i frigoliten. Byggtekniken har verkligen utvecklats. Kul, tycker jag.