GLAD PÅSK!

Släpp fångarne loss, det är vår!

I dag känns det bra - av flera skäl. Först och främst verkar det att bli vår även i år, även om det sett hopplöst ut länge med snö och kyla. Vårblommorna har börjat ta sig upp genom fjolårslöven på södersidan där solen ligger på och värmer.
Sedan är jag en lössläppt "fånge"! I dag klippte jag de sista banden med verket i Solna. Jag var där på eftermiddagen, dels för att uppvakta en kollega som fyllt 50, dels för att lämna tillbaka min skitiga förmånsbil med tillbehör, min jobbdator och min tjänstemobil samt tjänstekortet m.m. Det kändes faktiskt rätt skönt.
Formellt sett är min sista anställningsdag i morgon den 31 mars, men jag tar ut mina sista semesterdagar nu. Från och med den 1 april (inget skämt) är jag pensionär på heltid. Och jag är nybliven medlem i Sveriges pensionärsförbund (SPF). Ytterligare en förening för mig, alltså. Se så det kan gå.

PS. Apropå skämt "så sa frukthandlaren att allt skämt är ruttet".

Preskriberade mutbrott

Två chefer hos Skatteverket har dömts för mutbrott. För fem år sedan bjöd en leverantör dem på sportbilskörning inklusive lunch. Värdet sattes till 5 000 kr. Ryktesvis berättas att det var en missnöjd medarbetare som tipsade verkets ledning flera år senare, som därför nödgades göra polisanmälan. Domstolen dömde till dagsböter och med chefernas löneläge blev det bortåt 60 000 kr. Surt, sa räven.

När jag ser tillbaka på vad som skedde på 70- och 80-talen i fråga om "mutor" blir jag mörkrädd. Leverantörer bjöd friskt på både det ena och det andra. Det var middagar och resor både inom och utom landet, som kallades "studieresor" med fabriksbesök och annat på programmet. Julklappar som kluckade levererades till hemadressen. Det var ingen hejd på hur leverantörerna uppvaktade de som satt på pengarna och köpte in allt möjligt, från hotellnätter, trycksaker, distributionstjänster, ADB-konsulter, reklambyråer, datorutrustning, mjukvaror m.m. Och upphandlingsreglerna var mycket bristfälliga. Det var inget märkvärdigt, tyckte man då. För sådan var kulturen. Om man tackade nej hade man ansetts vara mindre vetande.

Gradvis ändrades kulturen. En upphandling som gick snett ledde till skadestånd i miljonklassen och strikta regler infördes, både för upphandling och gåvomottagande. Nu betraktas alla gåvor och förmåner som otillbörliga.

Eftersom Skatteverket kollar medborgare och företag med lupp och förstoringsglas måste de anställda leva upp till alla regler med råge. När verket i Solna fortfarande hade gratis parkering för de anställda vägrade verkets superjurist att parkera där. Hon ansåg att förmånen var skattepliktig.

Cheferna på verket i Solna har förmånsbil. Med bilen följer en fri p-plats i husets mycket trånga garage. Alla har en p-plats, utom generaldirektören som har två. Jag är helt säker på att han förmånsbeskattas för den extra p-platsen, som gör det lättare för honom att parkera.

Uppfinningsrik myndighet

I gårdagens SvD fanns en liten notis som kunde berätta - enligt en undersökning bland svenskarna - att Skatteverket anses vara en god innovatör, liksom även Skypes grundare. Verket är alltså i fint kreativt sällskap.

Men samma undersökning visade också att svenskarna inte visste vad "innovation" är för något. Sic! Vad är då omdömet om verket värt? Säg den glädje som varar.

Nu är jag veteran på riktigt

Föreningar är inte min grej. Trots det är jag med i flera, har jag kommit på. Sedan många år har jag varit med i Villaägarna (vilket gav mig en rejäl rabatt när jag nyligen köpte bil), Friskis å Svettis (som får mig att röra på mig), Svenska turistföreningen (bara för att min brors svärson är regionchef där) och nu är jag även med i RSV-Veteranerna - en förening för pankisar som jobbat på verket i Solna.

I går var det veteranårsmöte i Solna. Av föreningens 230 medlemmar hade drygt ett 30-tal mött upp med gamle GD:n Gösta Ekman - still going strong och snart 91 år - i spetsen. Pigg och klar i knoppen som en tonåring. Jag fick även träffa en del andra gamla kamrater och jag kände mig förflyttad 20 år tillbaka i tiden. Magarna var lite rundare och ryggarna lite mer krokiga än när jag sist såg dem.

Jag är, som sagt, ingen föreningsmänniska. Stadgar, protokoll och annan föreningsbyråkrati är inte min grej. Trots det gick jag med på att bli invald i styrelsen i går, men bara som suppleant och bara för ett år. Nu är jag riktig veteran. Känns konstigt.

Blir det fler fel när 40-talisterna försvinner?

Statistiska centralbyrån (SCB) har räknat fel vid ett par tillfällen den sista tiden. Första felet var att svenskarnas samlade förmögenhet blev 500 miljarder för stor (!) och det andra att inflationen blev för hög på grund av att priset på skor blev för högt. Chefen för SCB ursäktade sig bl.a. med den stora generationsväxlingen och att man inte varit bra på att överföra kompetens till nyanställda.

Det är ju inte bara SCB som tappar erfarna 40-talister. Hos Skatteverket kommer 2 000 personer att gå i pension de närmaste fyra åren. Det blir ett stort tapp av kompetens. Om inte verket får extra pengar kommer luckorna inte kunna fyllas. Vilka konsekvenser kan det få för verksamheten? Risken för fadäser, t.ex. i de komplicerade it-systemen, ska inte underskattas.

Det finns förståsigpåare som till och med tror att Sveriges ekonomi - totalt sett - blir lidande på grund av kompetenstappet som uppstår när 40-talisterna lämnar yrkeslivet. Men det är nog i så fall bara en västanfläkt, jämfört med vad som kommer att hända om 20 år. Då går nämligen 60-talisterna i pension. Och den gruppen är 85 000 fler än 40-talisterna! De konsekvenserna blir det 80-talisterna som får ta hand om.

Låt polisen slippa småinbrott

En 19-årig student blev bestulen på sin dyra kamera. Polisen noterade stölden, men gjorde sedan inget mer. Studenten tog saken egna händer, kollade på nätet och hittade tjuven den vägen. Han spårade kameran via säljsajter och bilder som tjuven lagt ut på nätet.

För många år sedan hade vi inbrott i villan. Polisen var där någon minut och skickade papper på att jag anmält brottet. "Lycka till med försäkringsbolaget", sa de innan de försvann.

Tjuvarna tog bl.a. mitt checkhäfte. En använd check dök upp och via banken fick jag kopia på den. Tjuven hade handlat korv med mos för 30 kr. På baksidan fanns ett personnummer noterat. Numret tillhörde en ung tjej, bosatt i en söderförort.

Förmodligen hade den manlige tjuven handlat mosbrickan, betalat med checken och blivit krävd på legitimation. Då han inte kunde visa en legitimation med mitt namn hade korvmacksföreståndaren gått med på att hans tjej i stället visade sin legitimation. Därav hennes personnummer på baksidan av checken.

Upphetsad som privatspanare kontaktade jag polisen, berättade om checken, personnumret, namnet och adressen och ville att de skulle åka dit och kolla. "Nä, det är ingen idé", sa den trötte polisen. "Dom säger bara att dom hittat checken. Och 30 kr är ju ingen stor summa. I klass med snatteri". I det läget skulle jag gärna ha vänt mig till ett motorcykelgäng och bett dem åka dit och slå in dörren. Men den känslan gick snabbt över. I stället suckade jag bara.

Varför ska man överhuvud taget blanda in polisen vid enkla brott, som villa- och lägenhetsinbrott. Det enda polisen gör är att fylla i en blankett, som försäkringsbolaget vill ha. Varför inte låta försäkringsbolaget ta hand om den här typen av småbrott från början? Bolaget får bedöma om polisen måste kopplas in. Polisen slipper sådana här uppgifter och kan i stället ägna sig åt allvarligare brott.

Jubilerande deklarationsseminarium

Nu kan du börja deklarera på nätet. Skatteverket har öppnat sin e-tjänst. Blanketterna börjar i dag att trilla ned i brevlådorna runt om i landet.

I dag genomför verkets presstjänst också sitt årliga deklarationsseminarium för journalister. Det är en tradition som jag och dåvarande pressekreteraren startade för 25 år sedan, närmare bestämt onsdagen den 9 januari 1985. Seminariet lockade ett 40-tal deltagare och ägde rum på Hotell Carlton i centrala Stockholm. Att det var i januari berodde ju på att på den här tiden skulle deklarationen var inlämnad senast den 15 februari.

Sedan dess har verket fortsatt att arrangera det här uppskattade seminariet under alla år - utom ett, då seminariet ställdes in på grund av att det var för få nyheter att berätta om.

Jag har betalat 6,5 miljoner kr i skatt

Jag började jobba efter påsken 1967 och hade då 1 400 kr i månaden - brutto. I dagens penningvärde motsvarar det 11 350 kr - inte särskilt mycket till lön. Under alla år som jag har jobbat har jag gnetat i hop en total bruttolön på 13,7 miljoner kr - i nominellt värde.

Räknar jag om den summan - år för år - till dagens penningvärde blir det 19,5 miljoner kr. Det känns inte mycket för ett 43-årigt arbetsliv. Och då har jag dessutom varit högavlönad, åtminstone under 25 av dom här åren. Men delar jag summan med alla arbetsmånader så blir det en hel del, nästan 38 000 kr i månaden.

Om jag räknar - rent schablonmässigt - att en tredjedel av min bruttolön gått till skatt så blir det ca 6,5 miljoner kr i dagens penningvärde. Ovanpå inkomstskatten ska sedan läggas de arbetsgivaravgifter som min arbetsgivare betalat in.

Färgstark justitieminister

Justitieminister Ask föreslog häromdan att den som är misstänkt för sexköp ska få sin delgivning om misstanke hem i brevlådan i ett gredelint kuvert. Då får han (eller hon?) skämmas inför familjen. Om nu vederbörande har en familj. Annars blir det väl bara brevbäraren som blir upplyst om misstanken via kuvertet.

Idén om färgglatt kuvert har hon förstås snott från Skatteverket och Försäkringskassan. Deras årliga försändelser - i sina mörkblåa respektive organga kuvert - har också ett innehåll som många upplever negativt.

I ärlighetens namn ska sägas att justitieministern har dragit tillbaka sitt förslag.