Karl XII krävde återkommande soldatutskrivningar av sitt plågade folk

Karl XII blev enväldig kung 1697 när han var 15 år. Våra  grannar Danmark-Norge och Sachsen-Polen samt Peter den store i Ryssland trodde han var ett lätt byte. Tre år senare angrep de oss men fick storstryk vid Narva och den unge kungen inledde ett krig som skulle pågå till hans död 1718. Det gick bra till en början men det vände vid Poltava 1709 där han fick stryk av ryssen.

Hans blåklädda armé av stolta krigiska karoliner hade genom indelningsverket skapats av hans far Karl XI.  Bönderna fick underhålla soldater som lämnade sina torp och skeppades över till kriget på andra sidan Östersjön.

De hade drillats hemmavid och slog världen med häpnad genom sin gåpåaranda och stridsteknik. Det var något helt nytt och gjorde att karolinerna kunde slå ut en fiende som var fler än dem.

Karl XII krigade ute i Europa och därigenom skonades Sverige från direkta stridshandlingar, något som jag tyckt varit bra gjort av kungen.

Denne enväldige kung var utsedd av Gud, visste bäst och bestämde själv hur kriget skulle föras. Hans officerare och soldater vågade inte tycka annorlunda.

Min något positiva bild av "Kalle Dussin" har helt ändrats efter att jag läst boken "Tyrannens tid" med underrubriken "Om Sverige under Karl XII". 

Författaren Magnus Västerbro berättar lättläst, faktaspäckat och intressant om vilket elände folket hemma i Sverige hade när kungen krigade ute i Europa. Det var missväxt, svält och pest.

Ovanpå detta drabbades folket av de återkommande utskrivningarna av soldater. Efter Poltava behövde kungen nya soldater som bönderna tvingades skrapa fram. 

Trots att rådet, dvs. regeringen, hemma i Stockholm - med risk att dömas för majestätsbrott - bönar och ber vid flera tillfällen att han ska sluta fred fortsätter han kriga. Fredstrevare från Peter den store avvisar han också.

En grupp bönder utgjorde en rote som skulle leverera en soldat. Det räckte inte. Tre rotar skulle utse ytterligare en soldat till ett tremänningsregemente. Fem rotar till ett femmänningsregemente osv.

Det blev först drängar och bondsöner men även lösdrivare och till slut även bönderna själva som mot sin vilja tvingades bli kanonmat.

För att slippa försvann de till Danmark och Norge eller gömde sig  ute i skogen. Självstympning och självmord var vanligt.

År 1716 krävde kungen en ny här. På Öland hade Karin Bengtsdotters man blivit uttagen till soldat men gömt sig när kronobetjänterna kom för att hämta honom. 

Karin vägrade berätta var hans fanns. Hon greps och försågs med handfängsel. I ett obevakat ögonblick sprang hon ut, kastade sig i brunnen och drunknade. Självmord.

Anders Persson var en hygglig  och gudfruktig bonde i Småland. Hans rote måste leverera två soldater. Det blev lottdragning bland rotens bönder och deras drängar då de inte kunde få fram några män. Några frivilliga fanns inte.

En av de lottade slapp då hans matmor var ensam och inte klarade sitt hemman utan honom. Det blev ny lottning och denna gång föll lotten på Anders Persson.

Han blev förtvivlad då hans hustru skulle bli ensam och inte heller kunde klara gården utan honom. Det hjälpte inte. Anders Persson måste ut i kriget, denna gång mot Norge som då tillhörde Danmark.

Anders blev tokig, slet av sig kläderna, slog sönder fönstren och satte eld på gården. Sedan sköt han sin hustru och  sedan sig själv.

Karl XII drog till Norge, trots att svensk militär som rekognoserat avrått honom. Det var för bergigt och otillgängligt. Kungen visste som vanligt bäst och gick med en mindre styrka på tre tusen man över gränsen.

Han förväntade sig (likt Putin i Ukraina) att folket skulle hälsa honom med glädje. Men han möttes inte bara av uniformerade soldater utan även av förbannade bönder som med liar och grepar slog ihjäl hans soldater, som  dessutom var dåligt utrustade. 

Med svansen mellan benen drog kungen sig tillbaka. Men återkom några år senare.

Och vi vet hur det gick då. Kungen fick en kula (eller en knapp) i skallen när han en kväll i november inspekterade en skyttegrav vid Fredrikstens fästning.

Troligen var det en norsk kula som tog honom. Men med tanke på hur trötta folket, rådet och hans soldater var på kriget så kan det lika gärna ha varit en svensk.

PS. Men gjorde Karl XII inget som var ok? Jo, han införde en förmögenhetsskatt, grundad på självldeklaration samt högertrafik. Båda företeelserna var före sin tid och blev därför kortvariga, Helt galen var han alltså inte. 

Nya utmaningar väntar svenskt Natoförsvar

När Erdogan gett sig och vi blivit fullfärdiga medlemmar kommer vår försvarsmakt (och våra politiker) möta nya utmaningar. Vi måste samordna oss med våra nordiska grannar och tillsammans reda ut vem som ska göra vad i händelse av ett krig i Norden. Det handlar i första hand om försvaret av Nordkalotten, Östersjön med Gotland och Baltikum samt Västkusten med storhamnen Göteborg.

Vårt försvar var under kalla kriget främst ett invasionsförsvar. Ryssen skulle komma per båt över Östersjön eller landvägen över Finland och in i Norrland. 

Därför hade vi ett starkt flygvapen (på sin tid det fjärde största i världen och egen tillverkning av stridsflygplan) samt ett utbyggt kustförsvar med fasta installationer som skulle kämpa ned ryssen innan de nådde land.

I Norrland hade vi Bodens fästning och Kalixlilnjen som skulle hindra ryssen att komma den vägen.

När sedan muren föll och Sovjetunionen kollapsade trodde våra naiva politiker att vi kunde sluta oroa oss för ryssen. Värnplikten avskaffades, vårt invasionsförsvar lades ned och vi gjorde oss av med nästan all material vi hade. Regementen m.m. lades ned och övningsfälten blev nya bostadsområden.

Politikerna var eniga om detta. Förvandlingen skedde utan debatt. Det lilla vi hade kvar tjänade Sverige bäst (något som jag aldrig förstod) om vi skickade soldaterna utomlands till andra länder. Där var det krig på riktigt och de som var där fick nyttig ny kunskap.

Med Putins grymma vansinneskrig i Ukraina har sossarna svängt 190 grader och övergett sitt tjat om  "alliansfriheten har tjänat oss väl" och "vi har inte haft krig på 200 är". Det sistnämna är en sanning med modifikation då vi krigat i flera år i bl.a. Afghanistan, dessutom till ingen nytta.

Nu är läget annorlunda. Som medlem i Nato måste vi samplanera med våra grannar. Vi måste bestämma vem som ska göra vad och vem som ska leda det hela. 

Vi kan t.ex. inte ha fyra flygvapen med totalt 200 avancerade plan (lika många som Tyskland) som varje land själv bestämmer när, var och hur de ska sättas in.

PÅ Nordkalotten där Ryssland bl.a. har atomubåtar som är tänkta att gå ut i Atlanten och sabotera undsättning från USA, måste vi också bestämma vem som ska göra vad. Sverige har en liten del av kalottområdet och saknar havskontakt. Vår roll kan bli att ha starka markförband i norra Sverige som kan sättas in där uppe.

Finland eller Norge bör leda Natoförsvaret av Nordkalotten.  

Vår flotta är till för att hindra ryska fartyg att nå vår kust. Nu blir Östersjön ett "Natoinnanhav" med Baltikum på andra sidan. 

Vår flotta måste förändras till att kunna transportera manskap och materiel till Baltikum om ryssen anfaller från landvägen. Att få in trupper m.m. från Polen i ett sådant läge är inte att räkna med. Gotland får en viktig roll och bör ha robotar m.m. med lång räckvidd som kan skydda dessa transporter.

Sverige får en nyckelroll i detta och därför bör Natofartygen i Östersjön, där Sverige är ensamt om att ha ubåtar, ledas av en svensk (t.ex. vår nuvarande marinchef konteramiralen Ewa Skoog Haslum).

Hälften av vår mat och större delen av det våra företag behöver för att klara sin tillverkning kommer utifrån och främst via Göteborg. Även en stor del av Norges import går vi Göteborg. Försvaret av Västkusten och Göteborg kräver större krigsfartyg än vi för närvarande har.

Det krävs fregatter. Vi har elva korvetter, som är mindre. Norge har visserligen fyra fregatter men de behövs för att försvara landets långa atlantkust. Storbritannien har nitton men de behövs för att skydda trafiken över Atlanten. Danmark har tre fregatter.

Åland saknar militär men Nylands brigad i Finland är avsedd att vid krig besätta och försvara Åland samt täppa till möjligheten för ryssen att ta sig norröver och in i Bottenhavet.

Om det är krig i Östersjön kan inte Finland få in förnödenheter via Helsingfors utan det får ske via Vasa. Redan idag går många transporter till Finland via hamnen i Göteborg som alltså är viktig även för finländarna.

Transportmöjligheter är viktigt och därför krävs stora helikoptrar och flygplan, t.ex. C 17 som som är dubbelt så stort som ett Herculesplan. Tillsammans bör Nordens Natoländer bygga upp en transportflotta för att klara snabba förflyttningar av manskap och materiel. 

Det kommer att krävas, bl.a. på Nordkalotten där avstånden är långa. Men även för att få över trupp m.m. till Baltikum.

                                                  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Plus min inledande "historik" var detta något av det jag snappade upp (med ev. missförstånd och fel) när jag häromdagen lyssnade på f.d. generalmajoren Karliks Neretnieks.

 Han gav då sin syn på vilken roll Sveriges försvarsmakt kan få när vi blivit medlemmar i Nato. Det skedde när han talade vid ett möte i Stockholm med Svenska Atlantkommittén.

Man kan inte alltid lita på översättningar

Fru Busch har hamnat i blåsväder - igen. Denna gång handlade det om upploppen i påskas i olika städer, bl.a. i min hemstad Örebro. Hon tyckte i en radiointervju att det borde ha varit 100 skadade islamister, dvs. ungefär lika många som de skadade poliserna. Först fick hon skit för att det tolkades som att poliserna borde ha skjutit skarpt på bl.a. de barn och mammor m.fl. som deltog i försöken att döda poliserna.

Närs Radio Sweden i sina sändningar på arabiska. kurdiska och somaliska ersatte ordet islamist med muslim blev hon helt självklart upprörd.

Nu är det ju så att journalister i gemen har sina sympatier åt vänster och de som jobbar i public service-medierna i allmänhet så kan man kanske ana att felöversättningen gjordes med flit. Utan att veta så är  det nog så att de som jobbar på Radio Swedens arabiska redaktion inte är svennar utan är från respektive länder där deras lyssnare finns.

Jag är heller inte säker på att den arabisktalande redaktionspersonalen kan svenska men däremot engelska. Det kan ju vara så att den som översatte från svenska till engelska gjorde ett  fel som översattes korrekt vilket ledde till att felet gick vidare till den övriga språken. 

Felet är ju fatalt. Hoppas att den statliga radions utlandsredaktion går till botten med detta och allra helst låter t.ex. en utomstående ta reda på hur det hände.

Man kan inte alltid lita på översättningar. När jag jobbade som informationsdirektör på (Riks)Skatteverket så anlitade vi professionella översättare när vi bl.a. tog fram översatta utgåvor av den populära broschyren Dags att deklarera.

I någon av de översatta broschyrerna blev det en gång att fel; minns inte vad det var. Det visade sig att översättaren hade formulerat en egen text på något som bara fanns i den svenska skattelagstiftningen. Även detta fel var fatalt men alls icke som de nu aktuella med Ebba Busch.

För att undvika detta såg jag alltid till att anlita ytterligare en översättare som fick i uppgift att kontrollera översättningarna. 

Det kanske vore ett tips till Radio Sweden?