Jag är inte vän med tekniska prylar av allehanda slag. Det gäller inte bara datorer, mobiltelefoner och teveapparater utan även enklare saker som elektriska tandborstar, mikrovågsugnar m.m. Därför får alltid min fru läsa bruksanvisningar och sköta dessa tekniska vidunder när de inte fungerar som de ska.
Jag har en elektrisk tandborste hemma där jag är folkbokförd och ytterligare en på vårt fritidstorp i Bergslagen. Det är praktiskt. Jag har även laddare på båda ställena.
Häromveckan på torpet satte jag min borste i laddaren då borsten var urladdad och helt död. Laddaren står ovanpå tvättmaskinen i vårt våtutrymme. Jag tryckte in laddarens kontakt i eluttaget ovanför tvättmaskinen och gick därifrån. När jag sedan skulle ta tandborsten var den fortfarande helt död. Laddningen hade inte funkat, konstaterade jag.
Slängde tandborsten
Jag tog tandborsten och la den bland annat elskrot som skulle till återvinningen och berättade för frun att jag måste köpa en ny eltandborste då min gamla slutat att fungera. Inget konstigt med det, tänkte jag, för de kan ju inte hålla i evighet. Och min borste på torpet hade varit med ett tag.
Min kära fru känner mig sedan mer en femtio år tillbaka. Hon gick givetvis in i våtutrymmet och kunde konstatera att jag inte hade satt i kontakten till laddaren i vägguttagen utan sladdkontakten till tvättmaskinen! Inte konstigt att min elborste inte blivit laddad.
Hon hade rätt - som vanligt
När hon berättade det för mig förnekade jag ryggmärgsreflexmässigt att det hon sa var sant. Sen fick jag mycket motvilligt erkänna att hon hade rätt.
Hon gjorde ingen stor sak av det. Jag hämtade den kasserade eltandborsten och laddade den utan problem.
Sån är jag. Suck! Min fru är van.
15 september 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar