Blomsterlupinen är vackert blå - vit - röd - lila och blommar fint på försommaren. Den var från början en trädgårdsväxt som infördes hit runt 1870. Den har förvildats och spritt sig i enorma mängder, bl.a. i Bergslagen.
Växten slår ut vår inhemska flora. Där det från början kanske fanns ett hundratal olika växter finns det bara en handfull kvar när blomsterlupinen tagit över marken. Våra kända blommor som prästkrage, mandelblom, kattfot och blå viol riskerar att rotas ut.
Det går att stoppa spridningen. Blommorna ska bort innan de satt frö. Helst ska hela växten grävas upp med rötterna. Avfallet får inte komposteras utan måste brännas.
(När jag blir intresserad av något går jag in för det med hull och hår. Min fru menar att jag lider av Aspberger Light och blir för nitisk. Hon har sannolikt rätt - även när det gäller min kamp mot lupinerna!)
Försökt men inte lyckats
Jag har försökt få in en debattartikel i såväl DN som SvD, men utan resultat. Jag har skrivit till två departement samt till Naturvårdsverket. Jag har skrivit till min hemkommun Sollentuna, då lupinerna har dykt här och där även i min hembygd.
Jag har dock fått in en insändare om lupinerna i en av lokaltidningarna i Sollentuna. Utöver detta har jag fört en mer privat dialog med en enskild handläggare på Naturvårdsverket, som uppskattar mitt intresse att hindra blomsterlupinernas vidare spridning.
Jag har flera förslag
Det är lätt att ha åsikter och bara klaga utan att ha något konkret att föra fram. När det gäller blomsterlupinerna har jag fler konkreta förslag, som jag delgett berörda enligt ovan. Här är mina förslag:
Bilda en samordningsgrupp. Där bör ingå olika myndigheter, kommuner m.fl. så att ansvarsfördelningen blir klar och man vet vem som gör vad.
Få med lupinen på EU:s lista. EU har en förordning om invasiva arter och en lista över dem. Blomsterlupinen saknas på den listan och Sverige bör jobba för att få med lupinen på den. Först då blir det förbjudet att sälja eller överlåta blomsterlupiner. (Den går tyvärr fortfarande att köpa på plantmarknaderna.)
Informera medborgarna. Halva folket har ingen aning om hur skadlig blomsterlupinen är. De tycker bara att den är vacker. Därför bör folket informeras på olika sätt och uppmanas stoppa spridningen av den.
Engagera lokala föreningar. Föreningssverige bör engageras, t.ex. hembygds-, idrotts-, väg-, pensionärs-, skytteföreningar och andra ideella krafter. Medlemmarna uppmanas gräva upp och samla in lupiner. För varje säck får de en slant eller en lott och deltar i ett rikslotteri med fina vinster.
Ett enkelt sommarjobb. Vi har 125 000 inskrivna arbetslösa med bristfällig utbildning, varav 30 000 är nyanlända. Sätt dem i arbete. Det enda som krävs är spadar och muskler. Det ger frisk luft, trevlig samvaro och fysisk aktivitet.
Bränningen ska vara gratis. Lupinavfallet måste brännas och tyvärr kostar det pengar hos de flesta avfallsstationer. Det ska givetvis vara gratis.
Engagera företag, organisationer m.fl. LRF, SNF och andra med koppling till natur och miljö bör engageras på olika sätt och även företag, t.ex, skogsbolag, plantskolor, handelsträdgårdar.
Ny nationell strategi och handlingsplan. Det finns en plan och strategi för främmande arter från 2008. Blomsterlupinen finns inte med i den planen och den bör därför uppdateras.
Kommer inte att hända något
Tja, det var en del konkreta saker. Tyvärr tror jag inte det kommer att hända ett enda dugg. Men jag har i alla fall gjort vad jag kunnat och jag håller dessutom på och rotar ut lupinerna på vår mark i Bergslagen. Alltid något.
PS. En reaktion har jag dock fått på det jag gjort hittills. En kväll ringde en 91-årig dam, bosatt i Viby (en del av Sollentuna) till mig. Hon hade läst min insändare i lokaltidningen och berättade att hon fört en hopplös kamp mot blomsterlupinerna och gillade skarpt min insändare. Kul! Jag är alltså inte helt ensam...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar