Så kan integrationen underlättas

Jag har pratat hemma om att man borde nog bli värdfamilj för en invandrarfamilj; umgås, prata och lära ut lite svenska ord. Allt för att underlätta deras integration. Men det har inte blivit av, mest beroende på "Hur gör man? Vart ska man vända sig?"

Kompisar i Gävle gjorde slag i saken. De gick helt sonika till ortens SFI-undervisning och berättade att man ville bli värdfamilj och undrade om någon av SFI-eleverna var intresserad. Alla var det. Genom lottning fick de kontakt med en familj, där fadern var läkare.

Jag gick in på min hemkommuns webbplats och sökte mig fram. Efter några klick hittade jag den här länken: http://invitationsdepartementet.eu/

Där kan man anmäla sig om man är svensktalande och vill bjuda hem någon på middag, som inte är så  bra på svenska. Den som håller på att lära sig svenska och som vill bli hembjuden till någon som är bra på svenska kan också anmäla sig där. Jag har inte anmält mig. Varför inte?

Jo, det känns för allvarligt och definitivt på något sätt. Tänk om det blir fiasko. Maten jag serverar är fel, vi kan inte prata med varandra, vi har ingenting gemensamt. Allt blir bara pinsamt och outhärdligt. För båda parter.

De svenska vänner och bekanta jag har och som jag umgås med har jag mer eller mindre valt därför att vi trivs ihop. Vi har kanske träffats av en slump, som grannar eller via jobbet eller barnen, och sett att vi har gemensamma intressen, är på samma våglängd och vill fortsätta att träffas. Personer jag träffat i jobbet eller utanför jobbet och som jag inte fungerar ihop med, umgås jag inte med. Så är det bara.

För att ta steget att bjuda hem en invandrarfamilj måste jag först ha träffat dem för att "känna på" och se om en relation kan funka? Det handlar inte i första hand om språket, utan mera om möjligheten till ett intellektuellt utbyte.

Därför skulle jag vilja se att det fanns en möjlighet att helt opretentiöst och utan krav - men ändå organiserat - kunna möta invandrare, t.ex. på ett kafé för att fika tillsammans, för att se om "tycke" uppstår, som sedan kan leda till ett nytt möte. Det är ju en fördel om båda parter känner ungefär likadant.

Jag vet inte om det finns sådana möjligheter redan idag. Tänkbara organisatörer kan t.ex. vara Röda Korset, kommunen, kyrkan eller någon förening. Det gäller sen att göra reklam för det.