När fotvårderskan gav mig nageltrång och ingen ersättning från hennes försäkring och varför det inte är nån idé att stämma henne.

Nu ska jag berätta om hur rättslös man kan vara då man får en skadad tå när man får fotvård.  Hur försäkrings-bolaget kräver intyg som är omöjlig att få utfärdat.  Hur du inte kan påräkna att få rättvisa även om du går till domstol. Jurister kan vrida och vända på lagar åt vilket håll som helst.                                                                                    Det hela började den 16 januari i år då Svenska Fot- och Hudkliniken i Sollentuna utförde fotvård på min fötter.  Det var samma klink som tog bort hudprickar på min rygg vilket jag redogjort för i ett inlägg här den 11 juli i år.

På grund av mina sjukdomar har jag bl.a. svårt att böja mig och ta hand om mina fötter. Därför gick jag till Svenska Fot och Hudkliniken i Sollentuna och fick fotvård. Dessutom övertalades jag att ta laserbehandlng då jag hade nagelsvamp på högerfotens alla tånaglar.

En fotvårdsbehandling kostade 500 kr per gång och fyra omgångar med laser mot svampen på naglarna kostade 5 000 kr. Klinikens ägare, kvinnan MM, sa att det var mycket effektivt med behandling mot nagelsvamp med just laser.

Jag hade tidigare filat de dåliga naglarna och penslat på nåt jag köpt på apoteket utan resultat. Där för såg jag fram mot effekten av den enklare (men dyrare) laserbehandlingen.

När jag hade fått fotvård fyra gånger och dessutom laser på svampnaglarna lika många gånger konstaterade jag besviket att mina naglar inte hade förändrats till det bättre. MM sa att jag behövde fortsätta med lasern. Det gjorde jag inte.

Jag hade ingen lust att betala så mycket för att få en laserpenna förd över mina naglar vid fyra tillfällen. Varje ”behandling” tog ca fem minuter. En mycket bra timpenning. 

Jag började fatta hur hon hade råd att köra omkring i en röd stor Tesla!

Vid min nästa fotvårdsinsats måndagen den 16 januari i år skadade fotvårderskan min vänstra stortå. Ojdå, sa hon och torkade bort blodet vid den skadade nageln. Haltande gick jag hem och tänkte att det läker väl snart.

Dagen därpå värkte tån än nu värre och jag kunde inte gå utan att det gjorde ont. Jag kontaktade kliniken och uppmanades komma dit. Jag trodde de skulle kunna göra nåt så det onda gick över.

Det var en annan fotvårderska som tog hand om mig. Hon hade ingen susning om varför jag kommit tillbaka utan hon började fotvårdandet. Stopp, sa jag. Då började hon peta och klämma på såret, sannolikt för att få bort varet.

Jag har normalt en rätt hög smärttröskel men hennes ”behandling” gjorde skitont, nära tio på en tiogradig skala. Resultat blev att skadan förvärrades. Då kom MM kutande med sin cryopen och sa ”Det här kostar normalt 450 kr, men det bjuder jag på!” ”Fattas bara”, sa jag.

Cryopen ser ut som en tjock penna och den fyller man med en patron flytande kväve, som är kallt och används för att kyla bort vårtor, hudprickar, födelsemärken och liknande. MM hade kanske trott att den skulle kunna lindra min smärta, men det gjorde den inte-

Dagen därpå lyckades jag få en akuttid hos min vårdcentral och togs emot av en invandrad stressad läkare som irriterat undrade varför jag besvärade honom med ett nageltrång. Han skrev dock en remiss för operation av tån.

Därefter började min hopplösa kamp för att få nån sorts ersättning för den skada och det fotonda MM:s klinik orsakat mig.

Det tog en månad innan skadan var läkt. Jag behandlade själv tån med kompresser och Alsolsprit.

Jag ringde MM flera gånger, men hon ville inte svara. Hon undvek mig helt. Jag hade ju hennes privata mobilnummer sedan jag tidigare swishat  25 000 kr utan kvitto till henne för prickborttagnigen. 

Då lyckades jag få kontakt. Hon var mycket oförstående till mitt krav på ersättning för skadan jag åsamkats av hennes klinik.

Jag skrev ett långt brev som jag postade till hennes klinik men då sa hon att hon inte hade fått något brev från mig.  Jag skickade kopior till hennes bostadsadress. Men inget hjälpte.

Varje gång jag ringde fick jag inget svar då hon blockerat mitt nummer. Både på kliniken och bostaden. När jag ringde hennes klinik från min frus mobil svarade man att MM var upptagen.

Jag besökte henne på kliniken och lämnade personligen över mitt brev till henne. Hon hade på min fråga tidigare sagt att hon hade en försäkring, men hon ville inte berätta vad bolaget hette. Hon kanske inte hade nån försäkring, tänkte jag och det var därför hon betedde sig som hon gjorde.

Jag kontaktade då föreningen Sveriges Fotterapeuter och ställde en del frågor. Svaren jag fick gav mig följande information. 

Alla medlemmar hade per automatik försäkring via föreningen och att MM inte var medlem längre, men hade varit det. Samtidigt uppmanades jag att själv göra en anmälan till hennes försäkringsbolag. Hon kunde ju trots allt­ ha en egen försäkring utan att vara medlem.

Under tiden hade jag via min vårdcentral fått fotvård beviljad då distriktssköterskan skrev en remiss. Vid mitt första fotvårdsbesök, som inte kostade mig något då mitt frikort gällde, fick jag veta att det fanns två andra intresseföreningar för fotterapeuter. Jag kontaktade även dessa men fick inte veta om MM fanns med där som medlem.

Jag gjorde nya besök på kliniken och slutligen träffade jag henne och begärde få veta vilket försäkringsbolag hon hade. Om jag kom in dan därpå så skulle hon ta fram den uppgiften, som hon hade i bostaden.

När vi sågs igen gav hon mig en handskriven papperslapp med namn, telefon m,m, till en skadekonsult som jag genast mejlade. Detta skedde i maj, alltså fem månader efter skadan. Ungefär vid samma tid fick jag kallelse till operation av tån, som jag tackade nej till då skadan var självläkt.

Det skulle dröja till september innan konsulten satte ned foten, trots påminnelser. Han var bolaget Ålands försäkringars skadereglerare och skrev att jag inte kunde få ersättning då jag inte kunnat visa att den skada jag fått den 16 januari orsakat nageltrånget.

Nähä, men den ytterligare skada jag fick dan därpå som förvärrade skadan då? Räknas inte den? Han fick ett nytt brev och i svaret skrev han att jag skulle inkomma med ett läkarintyg som visade att klinikens ingrepp orsakat min tåskada.

Att läkaren som den 18 i sin journalanteckning skrivit att jag hade nageltrång dög inte. Den var mycket kortfattad och där stod inget om orsaken till nageltrånget. 

Att få ett intyg om detta var nog utsiktslöst, men jag lämnade i alla fall över kopior på hela ärendet till min vårdcentral. Det skedde för en månad sedan men trots tre telefonpåminnelser har jag inte hört något.

Jag skrev på nytt till skadekonsulten och begärde omprövning. Men det brydde han sig inte om utan hänvisade till sitt tidigare svar, dvs. att jag skulle visa ett läkarintyg som sa att det var kliniken som orsakat mitt nageltrång.

Men fortfarande hade jag inte fått svar på min huvudfråga, nämligen varför han bara nämnde i sitt beslut att jag skadats den 16 januari och struntade i besöket den 17 då skadan förvärrades

Nästa steg var att jag kontaktade bolagets skadechef på kontoret i Mariehamn och bad honom kolla konsultens handläggning och ändra dennes i mitt tycke felaktiga beslut.   

Då inget hände skickade jag en påminnelse och då fick jag svar.

Han upprepade enbart vad konsulten krävde, nämligen ett intyg från ”behandlade läkare” som visade att det var klinikens behandling den 16 januari som var skadeorsaken.

Hur i h-e skulle jag få ett sånt intyg? Han jobbade inte kvar på min vårdcentral och om jag fick fatt i honom så skulle  han givetvis inte minnas ett dugg av det korta mötet vi haft för åtta månader.

Om han även från början skrivit i journalen det jag berättade för honom – att skadan uppstått då jag fick fotvårdsbehandling – kanske skadekonsulten och försäkringsbolaget nöjt sig med det.

Jag kontaktade då mitt hemförsäkringsbolag för att kolla om mitt rättsskydd där kunde bekosta juristkostnader m.m. om jag skulle stämma MM och hennes fot- och hudklinik.

Då fick jag veta att det finns två vägar att gå. Det beror på hur stort skadeståndskravet är. Gränsen går vid ett halvt basbelopp, dvs 26 250 kr (2023. Är kravet lägre så kan man få ett förenklat förfarande. Då bör kravet vara ganska litet. 

Om jag krävde bortåt 20-25 000 kr kunde domstolen anse att ärendet inte var litet och klassat ärendet som komplicerat. Då hade jag fått betala motpartens kostnader och ärendet hade krävt tre domare m.m.

Skadestånd i Sverige i regel låga och inte som i USA där man kan få miljonskadestånd för en struntsak som t.ex. att man fått för varmt kaffe på fiket och fått en blåsa på läppen.

Om jag väljer att stämma MM på det enkla sättet får jag betala 900 kr i avgift till domstolen. Sen är det bara en domare som avgör, vanligen en tingsnotarie, dvs. en färsk jusrist. Om jag förlorar målet s behöver jag inte betala hennes kostnader för tvisten.

Men jag får inte ta i för mycket i mitt skadeståndskrav, bl.a. då jag inte fått en bestående skada.

Jag vet inte hur jag ska göra? Det är för jävligt att MM ska slippa undan helt. Hennes klinik har de facto skadat min tå men dels kan det ju hända att hon slipper skadestånd i domstolen.

Sen kunde det vara intressant och lärorikt att vara med om en sån här domstolstvist.

Mitt ursprungskrav var att hon skulle ge mig gratis behandling för min nagelsvamp samt ta bort fler hudprickar med cryopen. Detta skulle kosta henne ca 5 000 kr om jag räknade en timkostnad inkl. sociala avgifter på 500 kr plus förbrukningsmaterial. 

Om jag skulle betala vad hon skulle ha tagit för att utföra detta hade jag fått betala ca 30 000 kr, vilket belopp jag krävde via hennes försäkringsbolag

Ska jag stämma henne kommer mitt skadeståndskrav vara 5 000 kr. Pengarna är inte det viktigaste utan hon måste få en knäpp på näsan. Jag kan inte låta henne slippa undan. 

Jag begriper inte varför hon inte genast ersatte mig så hade saken varit ur världen direkt.

Det kan ju vara så att hon inte råkat skada någon kund tidigare och inte visste hur hon skulle göra? Eller är hon så pengagalen att varje krona hon måste ge bort får henne att göra vad som helst för att slippa det?

PS: MM har nyligen ändrat namnet på sin klinik i Sollentuna. Nu heter den Hud- och Fotkliniken då prefixet ”Svenska” fallit bort. Undrar varför?

PSS: Nu har jag fått min läkare på vårdcentralen att skriva ut 60 st piller som jag ska ta ett om dan för att bli av med min nagelsvamp.

Kostade mig bara ca 450 kr  (ingår inte i högkostnadsskyddet) men nästan gratis jämfört  med vad MM:s laserbehandlingar kostar.