Åkessons utspel inte bra för Sverige av flera skäl

SD-ledaren Åkesson har bl.a. föreslagit att moskéer och minareter  ska rivas om man där predikar sånt som  är antidemokratiskt, antisvenskt, homofobiskt eller antisemitiskt. 

Dessutom bör alla muslimska symboler i stadsbilden tas bort som t.ex. halvmånar. Halvmånen är för muslimer vad korset är för de kristna. 

Det värsta med hans utspel är att det gagnar dem som inte vill att vi ska bli medlem i försvarsorganisationen Nato. Erdogan i Turkiet har fått ytterligare skäl att inte godkänna vår ansökan eller att fördröja den ännu mer. Putin gnuggar händerna.

Åkessons uttalande är antisvenskt, då det ökar hoten mot Sverige. Men det får - om det genomförs även andra konsekvenser. Om man nu ska hårdra det. I alla fall när det gäller halvmånen.

Alla cyklar av märket Crescent måste bort. Vi får sluta äta croissanter då ordet betyder halvmåne samt bara använda hakparenteser när vi skriver. Hur kommer det sig?

Jo, cyklarna (som  en viss tid kom) från Uppsala har ju halvmånen i sin logga då ordet Crescent betyder halvmåne. Tecknen för parenteser liknar ju halvmånar.

Men de kaloririka franska bakverken ligger sämst till då de från början skapades för att håna  muslimer.

På 1600-talet krigade Österrike och  Osmansks riket, dvs. nuvarande Turkiet och turkarna belägrade Wien 1683 och försökte på natten gräva sig in under stadsmuren. 

Men deras försök upptäcktes av bagarna som var uppe tidigt för att baka bröd. Turkarna stoppades tack vare bagarna.

För att jävlas med de muslimska turkarna började bagarna att baka halvmånar, dvs. croissanter som blev mycket populära vid det österrikiska hovet. När den österrikiska prinsessan Marie Antoinette 1770 gifte sig med Ludvig XIV av Frankrike tog hon med sig croissanten till hovet i Paris.

Det som hovet gjorde spred sig sedan över hela Frankrike.

Jag äter gärna croissanter, mest för att de smakar ohälsosamt gott.

Men hur det blir när Åkesson blir statsminister får vi se. Han kanske gör ett undantag för just dessa halvmånar? 

Men en halvmåne får han svårt att förbjuda. Den som syns nattetid då och då.

 

Kvinnorna gillar min kilt

I lördags var jag på middag tillsammans med 1 400 andra gäster. Självklart hade jag min skotska höglandsdräkt på mig och givetvis även min NOR-medalj. När jag är uppkiltad på detta sätt får jag alltid kommentarer, så även denna gång.

Den vanligaste frågan slapp jag dock. Det är då ofta en kvinna som undrar om jag under kilten har kalsonger eller ej. Däremot var det flera för mig helt obekanta damer som gav mig komplimanger för att jag var klädd i kilt.

Men även några män vågade ge mig beröm och tyckte jag var modig som gick i kilt.

Det som var roligast var att en ung tjej, hon var väl i 30-årsåldern, som kom fram till mig och berättade att hon var från Skottland. Hon undrade vilket tartan (kiltmönster) jag hade. Jag fick då chans att berätta min story om hur det kom sig att jag snöade in på Skottland redan som tolvåring.

Har jag inte berättat den för dig så kan du lyssna här: https://sverigesradio.se/artikel/7184963 (Det är ingen direktlänk utan du får kopiera och klistra i den).

Bloggen har haft 100 000 besökare!

Min blogg har nu haft sin hundratusende besökare! De har tittat/läst på 302 434 sidor. Jag har skrivit  1 331 inlägg och fått 545 kommentarer men jag har bara 12 följare.

Det inlägg som fått flest läsare handlar om när jag skulle byta gasolflaska. Det skrev jag i december 2011 och har haft mer än 7 800 sidvisningar och fått tio kommentarer. Googlar man på "hur byter man gasolflaska" kommer mitt inlägg upp ganska högt bland de kommersiella sajterna. 

Jag vann en Postkod-Guldhelg i Stockholm!

Jag gillar inte lotterier då jag aldrig vinner. Köper nästan aldrig lotter, fast nåra gånger per år kan det hända att jag köper en eller två trisslotter. Att skrapa fördröjer nitlotten. Jag har dock "vunnit" 30 kr nån enstaka lott.  Postkodlotteriet har jag konsekvent nekat. Visserligen får olika organisationer miljoner varje år men det får även han i Holland som äger lotteriet. Nä, postkoderiet är inget för mig. Så har jag alltid sagt.

Men jag är ju inte sämre karl att jag kan ändra mig. För ett år sen när jag var hos Clas Olsson så dök det fram en säljare från Postkodlotteriet mellan hyllorna. Om jag tecknade mig för några lotter så skulle jag få en check värd 500 kr att handla hos Classe för.

Min fru säger att jag är lättlurad och särskilt när "lurendrejaren" är en trevlig prick. Och alla de 450 som jobbar för PKL (jag kallar postkodarnas lotteri så i fortsättningen) bara i vårt land är faktiskt trevliga.

Okej, jag fick alltså nåra PK-lotter och kostnaden drogs varje månad men någon vinst blev det aldrig. Självklart vann jag inga miljoner men inte heller handdukar, glas eller nåt annat småkrafs som PKL också lottar ut. Inte märkligt då jag vinner inte ens när det är vinst varje gång!

Det  rullade på och jag brydde mig inte. Ibland fick jag ett meddelande att jag en tid hade fått extra lotter som en slags bonus så att jag inte skulle tröttna och avsluta mitt abonnemang. När jag för drygt en månad såg att jag betalade 720 kr i månaden till PKL tänkte jag avsluta mitt deltagande helt. "Vaddå? muttrade jag. "Det är ju nästan 9 000 kr på ett år!"

Men som vanligt kom nåt annat emellan och jag glömde bort det.

För ett par veckor sedan fick jag en broschyr från PKL i ett kuvert med mitt namn på kuvertet. Med var även ett följebrev. "Nåt nytt försök att få mig att boka fler lotter" tänkte jag och la det åt sidan, men det var nåt som fick mig att inte låta "reklamen" gå oläst i återvinningslådan.

Jag hade vunnit en Guldhelg i Stockholm. Det var andra gången som PKL lottade ut en sån och första gången de gjorde det var för tre år sedan.

Den som hade en lott vann två nätter på hotell i Stockholm för två personer plus resan dit och hem igen samt 2 000 kr i fickpengar. Ankomst fredag den 17 november och fri entré till Andreas Weises show på Vasateatern på kvällen. 

På lördagen var det fri entré till Fotografiska muséet och ABBA-muséet och på kvällen en treätters middag med uppträdande av Lisa Nilsson, Danny Saucedo, Petter och Fredrik Lindström på Water Fronts kongresscenter.

Hade man två lotter fick man fyra tusen i fickpengar samt bjuda med ett par till så att man blev fyra  personer. För varje ytterligare lott fick man ytterligare två tusen i fickpengar samt även 18 000 i presentkort hos Ving.

Jag hade sju lotter! Det blev alltså två nätter i dubbelrum på lyxhotell i Stockholm plus resan dit fram och åter för fyra personer, fjorton tusen i cash direkt in på mitt konto samt dessutom ett presentkort till ett värde av 90 000 kr hos Ving. Och givetvis även artisterna. middagen och muséerna.

Det var himla tur att jag inte avslutade mitt abonnemang, som jag hade tänkt.

Jag bjöd givetvis med min fru men även hennes lillasyster och man, bosatta i Kullavik, inte långt från Göteborg.  Det blev en mycket omväxlande och trevlig helg för oss och de övriga ca 1 400 PKL-vinnarnas och deras gästerna. På lördagens kväll lottade PKL ut tre pengavinster till tre av de 14 olika postnummer som deltog. 

Den första var på 500 000 kr, den andra på 750 000 och den sista på en miljon kr. Men vi elva vinnare från 191 44 och med rätt postkod vann inte.

Vi var rätt nöjda ändå.

PS. Jo, det är faktiskt sant, att jag inte vinner trots att det är vinst varje gång.  Jag växte upp i ett arbetarhem i Örebro. Vi var inte fattiga men inget överflöd heller. Vi hade bostad (ett r o k) mat och kläder men inget annat, dvs. ungefär som de flesta på den tiden.

När jag var i  åttaårsåldern i mitten av 1950-talet och det var Barnens dag -  med lotterier, karuseller, spunnet socker och en parad - var fiskdammen det enda morsan betalade för mig. Anledningen var att det var vinst varje gång.

Men inte för mig. Jag fick nämligen en tom påse,

När fotvårderskan gav mig nageltrång och ingen ersättning från hennes försäkring och varför det inte är nån idé att stämma henne.

Nu ska jag berätta om hur rättslös man kan vara då man får en skadad tå när man får fotvård.  Hur försäkrings-bolaget kräver intyg som är omöjlig att få utfärdat.  Hur du inte kan påräkna att få rättvisa även om du går till domstol. Jurister kan vrida och vända på lagar åt vilket håll som helst.                                                                                    Det hela började den 16 januari i år då Svenska Fot- och Hudkliniken i Sollentuna utförde fotvård på min fötter.  Det var samma klink som tog bort hudprickar på min rygg vilket jag redogjort för i ett inlägg här den 11 juli i år.

På grund av mina sjukdomar har jag bl.a. svårt att böja mig och ta hand om mina fötter. Därför gick jag till Svenska Fot och Hudkliniken i Sollentuna och fick fotvård. Dessutom övertalades jag att ta laserbehandlng då jag hade nagelsvamp på högerfotens alla tånaglar.

En fotvårdsbehandling kostade 500 kr per gång och fyra omgångar med laser mot svampen på naglarna kostade 5 000 kr. Klinikens ägare, kvinnan MM, sa att det var mycket effektivt med behandling mot nagelsvamp med just laser.

Jag hade tidigare filat de dåliga naglarna och penslat på nåt jag köpt på apoteket utan resultat. Där för såg jag fram mot effekten av den enklare (men dyrare) laserbehandlingen.

När jag hade fått fotvård fyra gånger och dessutom laser på svampnaglarna lika många gånger konstaterade jag besviket att mina naglar inte hade förändrats till det bättre. MM sa att jag behövde fortsätta med lasern. Det gjorde jag inte.

Jag hade ingen lust att betala så mycket för att få en laserpenna förd över mina naglar vid fyra tillfällen. Varje ”behandling” tog ca fem minuter. En mycket bra timpenning. 

Jag började fatta hur hon hade råd att köra omkring i en röd stor Tesla!

Vid min nästa fotvårdsinsats måndagen den 16 januari i år skadade fotvårderskan min vänstra stortå. Ojdå, sa hon och torkade bort blodet vid den skadade nageln. Haltande gick jag hem och tänkte att det läker väl snart.

Dagen därpå värkte tån än nu värre och jag kunde inte gå utan att det gjorde ont. Jag kontaktade kliniken och uppmanades komma dit. Jag trodde de skulle kunna göra nåt så det onda gick över.

Det var en annan fotvårderska som tog hand om mig. Hon hade ingen susning om varför jag kommit tillbaka utan hon började fotvårdandet. Stopp, sa jag. Då började hon peta och klämma på såret, sannolikt för att få bort varet.

Jag har normalt en rätt hög smärttröskel men hennes ”behandling” gjorde skitont, nära tio på en tiogradig skala. Resultat blev att skadan förvärrades. Då kom MM kutande med sin cryopen och sa ”Det här kostar normalt 450 kr, men det bjuder jag på!” ”Fattas bara”, sa jag.

Cryopen ser ut som en tjock penna och den fyller man med en patron flytande kväve, som är kallt och används för att kyla bort vårtor, hudprickar, födelsemärken och liknande. MM hade kanske trott att den skulle kunna lindra min smärta, men det gjorde den inte-

Dagen därpå lyckades jag få en akuttid hos min vårdcentral och togs emot av en invandrad stressad läkare som irriterat undrade varför jag besvärade honom med ett nageltrång. Han skrev dock en remiss för operation av tån.

Därefter började min hopplösa kamp för att få nån sorts ersättning för den skada och det fotonda MM:s klinik orsakat mig.

Det tog en månad innan skadan var läkt. Jag behandlade själv tån med kompresser och Alsolsprit.

Jag ringde MM flera gånger, men hon ville inte svara. Hon undvek mig helt. Jag hade ju hennes privata mobilnummer sedan jag tidigare swishat  25 000 kr utan kvitto till henne för prickborttagnigen. 

Då lyckades jag få kontakt. Hon var mycket oförstående till mitt krav på ersättning för skadan jag åsamkats av hennes klinik.

Jag skrev ett långt brev som jag postade till hennes klinik men då sa hon att hon inte hade fått något brev från mig.  Jag skickade kopior till hennes bostadsadress. Men inget hjälpte.

Varje gång jag ringde fick jag inget svar då hon blockerat mitt nummer. Både på kliniken och bostaden. När jag ringde hennes klinik från min frus mobil svarade man att MM var upptagen.

Jag besökte henne på kliniken och lämnade personligen över mitt brev till henne. Hon hade på min fråga tidigare sagt att hon hade en försäkring, men hon ville inte berätta vad bolaget hette. Hon kanske inte hade nån försäkring, tänkte jag och det var därför hon betedde sig som hon gjorde.

Jag kontaktade då föreningen Sveriges Fotterapeuter och ställde en del frågor. Svaren jag fick gav mig följande information. 

Alla medlemmar hade per automatik försäkring via föreningen och att MM inte var medlem längre, men hade varit det. Samtidigt uppmanades jag att själv göra en anmälan till hennes försäkringsbolag. Hon kunde ju trots allt­ ha en egen försäkring utan att vara medlem.

Under tiden hade jag via min vårdcentral fått fotvård beviljad då distriktssköterskan skrev en remiss. Vid mitt första fotvårdsbesök, som inte kostade mig något då mitt frikort gällde, fick jag veta att det fanns två andra intresseföreningar för fotterapeuter. Jag kontaktade även dessa men fick inte veta om MM fanns med där som medlem.

Jag gjorde nya besök på kliniken och slutligen träffade jag henne och begärde få veta vilket försäkringsbolag hon hade. Om jag kom in dan därpå så skulle hon ta fram den uppgiften, som hon hade i bostaden.

När vi sågs igen gav hon mig en handskriven papperslapp med namn, telefon m,m, till en skadekonsult som jag genast mejlade. Detta skedde i maj, alltså fem månader efter skadan. Ungefär vid samma tid fick jag kallelse till operation av tån, som jag tackade nej till då skadan var självläkt.

Det skulle dröja till september innan konsulten satte ned foten, trots påminnelser. Han var bolaget Ålands försäkringars skadereglerare och skrev att jag inte kunde få ersättning då jag inte kunnat visa att den skada jag fått den 16 januari orsakat nageltrånget.

Nähä, men den ytterligare skada jag fick dan därpå som förvärrade skadan då? Räknas inte den? Han fick ett nytt brev och i svaret skrev han att jag skulle inkomma med ett läkarintyg som visade att klinikens ingrepp orsakat min tåskada.

Att läkaren som den 18 i sin journalanteckning skrivit att jag hade nageltrång dög inte. Den var mycket kortfattad och där stod inget om orsaken till nageltrånget. 

Att få ett intyg om detta var nog utsiktslöst, men jag lämnade i alla fall över kopior på hela ärendet till min vårdcentral. Det skedde för en månad sedan men trots tre telefonpåminnelser har jag inte hört något.

Jag skrev på nytt till skadekonsulten och begärde omprövning. Men det brydde han sig inte om utan hänvisade till sitt tidigare svar, dvs. att jag skulle visa ett läkarintyg som sa att det var kliniken som orsakat mitt nageltrång.

Men fortfarande hade jag inte fått svar på min huvudfråga, nämligen varför han bara nämnde i sitt beslut att jag skadats den 16 januari och struntade i besöket den 17 då skadan förvärrades

Nästa steg var att jag kontaktade bolagets skadechef på kontoret i Mariehamn och bad honom kolla konsultens handläggning och ändra dennes i mitt tycke felaktiga beslut.   

Då inget hände skickade jag en påminnelse och då fick jag svar.

Han upprepade enbart vad konsulten krävde, nämligen ett intyg från ”behandlade läkare” som visade att det var klinikens behandling den 16 januari som var skadeorsaken.

Hur i h-e skulle jag få ett sånt intyg? Han jobbade inte kvar på min vårdcentral och om jag fick fatt i honom så skulle  han givetvis inte minnas ett dugg av det korta mötet vi haft för åtta månader.

Om han även från början skrivit i journalen det jag berättade för honom – att skadan uppstått då jag fick fotvårdsbehandling – kanske skadekonsulten och försäkringsbolaget nöjt sig med det.

Jag kontaktade då mitt hemförsäkringsbolag för att kolla om mitt rättsskydd där kunde bekosta juristkostnader m.m. om jag skulle stämma MM och hennes fot- och hudklinik.

Då fick jag veta att det finns två vägar att gå. Det beror på hur stort skadeståndskravet är. Gränsen går vid ett halvt basbelopp, dvs 26 250 kr (2023. Är kravet lägre så kan man få ett förenklat förfarande. Då bör kravet vara ganska litet. 

Om jag krävde bortåt 20-25 000 kr kunde domstolen anse att ärendet inte var litet och klassat ärendet som komplicerat. Då hade jag fått betala motpartens kostnader och ärendet hade krävt tre domare m.m.

Skadestånd i Sverige i regel låga och inte som i USA där man kan få miljonskadestånd för en struntsak som t.ex. att man fått för varmt kaffe på fiket och fått en blåsa på läppen.

Om jag väljer att stämma MM på det enkla sättet får jag betala 900 kr i avgift till domstolen. Sen är det bara en domare som avgör, vanligen en tingsnotarie, dvs. en färsk jusrist. Om jag förlorar målet s behöver jag inte betala hennes kostnader för tvisten.

Men jag får inte ta i för mycket i mitt skadeståndskrav, bl.a. då jag inte fått en bestående skada.

Jag vet inte hur jag ska göra? Det är för jävligt att MM ska slippa undan helt. Hennes klinik har de facto skadat min tå men dels kan det ju hända att hon slipper skadestånd i domstolen.

Sen kunde det vara intressant och lärorikt att vara med om en sån här domstolstvist.

Mitt ursprungskrav var att hon skulle ge mig gratis behandling för min nagelsvamp samt ta bort fler hudprickar med cryopen. Detta skulle kosta henne ca 5 000 kr om jag räknade en timkostnad inkl. sociala avgifter på 500 kr plus förbrukningsmaterial. 

Om jag skulle betala vad hon skulle ha tagit för att utföra detta hade jag fått betala ca 30 000 kr, vilket belopp jag krävde via hennes försäkringsbolag

Ska jag stämma henne kommer mitt skadeståndskrav vara 5 000 kr. Pengarna är inte det viktigaste utan hon måste få en knäpp på näsan. Jag kan inte låta henne slippa undan. 

Jag begriper inte varför hon inte genast ersatte mig så hade saken varit ur världen direkt.

Det kan ju vara så att hon inte råkat skada någon kund tidigare och inte visste hur hon skulle göra? Eller är hon så pengagalen att varje krona hon måste ge bort får henne att göra vad som helst för att slippa det?

PS: MM har nyligen ändrat namnet på sin klinik i Sollentuna. Nu heter den Hud- och Fotkliniken då prefixet ”Svenska” fallit bort. Undrar varför?

PSS: Nu har jag fått min läkare på vårdcentralen att skriva ut 60 st piller som jag ska ta ett om dan för att bli av med min nagelsvamp.

Kostade mig bara ca 450 kr  (ingår inte i högkostnadsskyddet) men nästan gratis jämfört  med vad MM:s laserbehandlingar kostar.

 

 

 

Trump blir mer och mer galen medan rättmaskineriet rullar på i sakta mak

Donald Trump verkar totalt galen när han pratar. Han saknar elementär kunskap om det mesta och fäller det ena felaktiga påståendet efter det andra. Hans trogna som fortsätter att stödja honom tvekar inte. De tror på allt han säger. Samtidigt rullar rättsmaskineriet vidare. Flera åtal hotar honom men hinner de avgöras innan han blir vald? Som president lär han kunna benåda sig själv och även styra landet från en fängelsecell.

Inför primärvalet i New Hampshire jämförde han sig med Nelson Mandela, som också - enligt honom - var förföljd av åklagare och blev fängslad på på grund av politiska skäl. 

Men jämförelsen med Mandela slutade inte där. Då Mandela fått ett Nobelpris ansåg han att även han borde få ett. 

Sedan berättade han om en upptäckt han gjort. "US" är förkortningen för "United States" och samma två bokstäver står för "oss" (dvs. "us" på engelska). "Jag kom nyss på det", förklarade han och menade att det var genialiskt och måste ha en djupare mening.

Hans slogan i New Hampshire var (fritt översatt) "Rösta på Trump så löser sig alla dina problem". I själva verket så borde den vara "Rösta på mig så löser sig alla mina problem. Donald Trump".

Han berömde den ungerske premiärministern Victor Orban och sa att "Den turkiske ledaren Orban är en av världens starkaste ledare!"

Republikaner säger att Biden är för gammal och pekar på att han snubblar och ibland säger konstigheter. Att det är lätt att säga fel när man är gammal vet jag själv av egen erfarenhet. Det drabbar  på sikt alla. Men i Trumps fall handlar det om ointresse och okunskap.

Okunskapen hos Trump visar sig jämt när han öppnar munnen. Han har även lovat att "vi ska hindra immigranter som inte gillar vår religion att ta sig in till USA". Att en av hörnpelarna i den amerikanska konstitutionen är religionsfrihet och frånvaro av en statsreligion känner han inte till.

Ett annat famöst uttalande i mängden är när han sa "Min fastighet Mar-a-Lago i Florida är förmodligen  världens dyraste!"

Suck, säger jag bara. Han är republikanernas huvudkandidat och pengarna strömmar in till hans kommande valkampanj. Jag begriper inte att USA med över 330 miljoner invånare inte kan få fram en frisk presidentkandidat utan att denne mentalsjuke lögnare åter ska kunna ta plats i Vita Huset?

Men om de åtal och kommande rättegångar som väntar honom kan stoppa honom så kanske vi slipper honom som president.

Det går trögt och risken finns att han hinner bli vald innan han hamnar i fängelse. Ett plus är dock att flera av hans tidigare kumpaner valt honom ryggen. De ställer upp och vittnar till hans nackdel mot att de själva kan påräkna en mildare påföljd eller slipper straff helt.

Justitiedepartementet har givit Mark Meadows som var Trumps stabschef i Vita Huset full immunitet mot att han vittnar mot honom. Det är få som får den möjligheten men Meadows är ett nyckelvittne som vet mycket.

När en tung spelare släpper lojaliteten mot sin ledare kan flera följa efter. Till sist står kejsaren helt naken.

Även flera av Trumps advokater, bland dem Sidney Powell, har också vänt honom ryggen. De ska vittna mot honom för att själva försöka rädda sig från det sjunkande skepp som Trumps organisation och gamla administration mer och mer börjar likna.

Trump  & Co försöker förminska deras roll och betydelse. Sidney Powell var aldrig hans advokat. Mark Meadows var inte anställd utan bara en volontär, som jobbade gratis. Hans utrikespolitiske rådgivare Georges Papadopoulus var bara en "coffee boy".

Vi får hoppas att rättvisan och de goda krafterna segrar i de juridiska strider som väntar. Om så inte sker... 

Jag vågar inte tänka tanken, än mindre skriva något.

 

 

 

När hans åtal och de många olika åtalspunkterna kommer på tal säger han bara "Vi gjorde inga fel. Allt är bara Bidens påhitt!"