Nu kan jag kalla mig "författare"?

När man har gett ut två böcker kan man ansöka om inträde i Sveriges författarförbund. Då kan man skriva "författare" på sitt visitkort och i sitt CV. Jag har precis kommit ut med min andra bok. Den heter "Blåbärs-Pelle" (90 sid.) och handlar om min morfar och mormor, deras förfäder och ättlingar. Det är ingen bestseller direkt. Upplagan är 100 ex och målgruppen är släktingarna.  

Min första bok heter "Mina kolumner" och är lite tjockare, 228 sidor. Den innehåller de krönikor eller kolumner som jag skrev i Skatteverkets tidning åren 1986-2005. Den lilla boken finns att köpa som print-on-demand hos Vulkanmedia och kostar 170 kr. Det är självkostnaden och jag tjänar inte en spänn på den. Rena välgörenheten, alltså.

Den som skriver texter som t.ex. romaner, noveller eller artiklar är en författare (eller författarinna). I första hand avses de som skriver skönlitteratur. De som skriver annan litteratur kallas ibland skriftställare, journalister och informatörer. 

Ordet författare används även som yrkestitel för den som skriver noveller, romaner, facklitteratur etc. Andra skrivare kan kallas poet, diktare, lyriker, dramatiker, kåsör, krönikör m.m. beroende vad de producerar.

Att jag nu skulle kalla mig författare på grund av mina två så kallade böcker känns förmätet. Jag kommer alltså inte att göra det. Men då jag gillar att skriva kanske jag skulle kunna kalla mig "skribent" eller "möjligen "skriftställare"?

Jag har dock skrivit mycket, mest i form av artiklar och inlägg. Jag började som tonåring med att skriva insändare i min hemstads tidning Nerikes Allehanda. På länsstyrelsen i hemstaden skrev jag massor med olika beslut och protokoll. 

På (Riks)Skatteverket blev det tusentals artiklar i tidningen jag gjorde samt även hundratals promemorior med olika innehåll.

I min blogg du läser har jag krystat ur mig mer än 1 200 inlägg varav du just nu läser nummer  1 237.

Vilka män är det som dödar sina kvinnor?

Sedan 2000 har 315 kvinnor dödats av sin närstående män. Dessa dåd har fått stor uppmärksamhet senaste tiden då fem kvinnor mördats på några veckor. Detta har blivit en het politisk fråga också. Om man ska tro det som medierna för fram så dödas de flesta kvinnorna i sovrummen. Männen är ofta psykiskt instabila eller missbrukare. Svartsjuka och risk att kvinnan lämnar dem är en utlösande faktor. Är det korrekt?

Det är vanligt att dessa männen tidigare misshandlat sina kvinnor. Samhället, dvs. socialtjänst och polis, har känt till missförhållandena sedan tidigare.

Det är helt i övrigt normala och skötsamma män som är förövare. Alltså såna som du och jag. Så sägs det i alla fall. Ingen man som slår är normal. Och det oavsett om slagpåsen är ett barn, en kvinna eller en annan man.

Jag har aldrig slagit någon. Däremot har jag själv blivit slagen. Som barn när jag hade gjort något som inte var bra som t.ex. att ha rivit sönder byxorna på ett taggtrådsstaket eller plurrat och blött ned mig. Sånt straffades jag för som barn på 1950-talet. Att aga ungar var helt okej på den tiden. Både i hemmet och i skolan.

Det var dock mycket sällsynt att att jag fick stryk för "ofog". Vanligare var att straffas med gröt till middag, något som jag verkligen avskydde! 

Stryket utfördes med en mattpiskare på baken. Utförare var farsan. Han slog inte så hårt och inte många slag. Mest för att markera vem som bestämde.

Det stryk och våld som vuxna kvinnor utsätts för av sin makar och sambor är inte jämförbart med barnagan som vi 40-talister fick smaka på.

Jag undrar hur misshandlarna och kvinnomördarna egentligen ser ut. I dagens SvD skrivet Zulmay Afsali en debattartikel om det våld mot kvinnor som är en del av kulturen i Afghanistan varifrån har flytt. Han kopplar det till vad som hänt här i Sverige.

Det är lätt att tolka honom som om det är samma typ av förövare i Sverige som i hans gamla hemland, dvs. att förövarna skulle vara utrikesfödda. Nånstans har jag läst, minns inte var, att flera av förövarna av de senaste kvinnomorden skulle vara det. Sant eller inte? Ingen aning.

Det är inte bra att sådan här teorier får spridning. Det är åter lätt att skylla även detta på invandringen.

Därför vore det bra med mer detaljerad statistik. Hur ser männen ut som misshandlar och mördar sina kvinnor? Unga, gamla, psykfall, missbrukare, svennar, utlandsfödda, låglönade, höglönade, akademiker, engångsförbrytare, tidigare år, nutid m.m. Ja det finns säkert fler variabler att redovisa.

Men man gör det inte. Varför?

Tillägg den 7 maj: I dagens morgonavisa (SvD, sid.7) står rubriken "Mer forskning krävs om mäns våld mot kvinnor". I artikeln hänvisas till en färsk studie från Lunds universitet där man tittat närmare på 3 000 dömda våldtäktsmän. Av dessa var 60 % första eller andra generationens invandrare. Precis som i annan brottslighet är den gruppen överrepresenterad. (Deras andel av befolkningen är ca 20 %.)

Det är därför lätt att dra alla invandrare över samma kam. Men kom ihåg att majoriteten av alla som kommit till vårt land är skötsamma.

Tillägg den 12 maj: I dagens SvD berättas om en undersökning gjord av Göteborgs universitet. Man har kollat en grupp personer som begått mord i nära relationer. I den gruppen var det 16 % som hade utländsk bakgrund, alltså ungefär samma andel som av befolkningen. Den undersökningen borde SD-ledaren Åkesson ta del av.

Lönerna för olika yrken är inte vad du tror?

I mitt förra blogginlägg konstaterade jag att min civila jobbtjänsteställning motsvarade en generalmajors. Men hur var det med lönen? Tjänade en generalmajor mer än en kommunikationsdirektör i en statlig myndighet? Vad tror du? Nej, det gjorde han inte. Medellönen i dag för en generalmajor är 38 500 kr i månaden. Jag hade 53 500 kr i månaden när jag slutade jobba för elva år sedan.

Att prata om vad man tjänar eller har i lön - eller i pension för den delen med - är ett tabubelagt samtalsämne i Sverige. Att fråga någon "Vad tjänar du? " eller "Hur mycket har du i pension?" är lika förbjudet att prata om som "Hur ofta ligger du med din fru?".

Jag skäms inte för att prata om löner eller pensioner. Att kolla olika yrkeskategoriers löner är intressant. Lika intressant är det att låta vänner och bekanta gissa vad t.ex. en polisaspirant eller en soldat har i lön. Eller en undersköterska i hemtjänsten har i snittlön.

Det finns en sajt som heter statsskuld.se där även lönerna för tusentals yrken redovisas. Här är några exempel som du inte hade en aning om. 

Gymnasielärare 37 700 kr

Generalmajor 38 500 kr

Undersköterska, hemtjänst 28 400 kr

Polisaspirant 25 100 kr

Affärsbiträde, dagligvaror 29 600 kr

Skogsarbetare, röjning 25 600 kr

Soldat i armén 21 600 kr

Medellön i Sverige 35 300 kr

GD, myndighet 92 600 kr

Landshövding 92 600 kr

Vad är då medellönen för en kommunikationsdirektör nu för tiden? Drygt 60 000 kr i månaden.