Precis i dag men för 56 år sedan när klockan var runt sex på morgonen klev jag upp, tog mig ned i HSB-huset källare i norra Örebro där jag bodde som barn. Vädret var inte det bästa, halvsvalt och gråmulet med regnstänk i luften. En vanlig svensk sommardag.
Från cykelförrådet i källaren släpade jag upp farsans svarta cykel av märket Svalan. På den hängde baktill en hjälpmotor av märket Victoria. Ekipaget var hans moped, inköpt nio år tidigare. Jag fyllde 15 år den här dagen och det var fritt fram att framföra moped!
Jag satte mig upp, chokade och började trampa iväg. När jag fått styrfart släppte jag ut kopplingen. Det blev tyngre att trampa men plötsligt knattrade Victorians motor i gång och jag behövde inte trampa längre. Jag for iväg längs fordons- och folktomma gator. Det var mitt i sommaren och de flesta hade inte vaknat än.
Vilken frihet! Att känna fartvinden och regnet i ansiktet. Femton år. Moped. Livet lekte. Jag körde runt i ett par timmar innan jag återvände hem igen för att äta frukost. Farsan fick ta sin vanliga cykel till jobbet den här dagen.
PS. Jag har försökt att inte vara alltför personlig här på min blogg. I dag kunde jag inte låta bli att vara lite nostalgisk och "gå i barndom".
Underbart inlägg, härligt att läsa, man blir liksom riktigt glad och känner att man är där :) Som trogen läsare av din blogg och helt okänd för dig (jobbar idag hos din tidigare arbetsgivare) tycker jag att du ska fundera på om du inte borde skriva en bok om din uppväxt. Alla inlägg du gjort av den karaktären tycker jag är mycket intressanta och ditt språk är väldigt målande och bra. Fundera på det. En av mina favorit-författare, Franc McCourt debuterade som 67-åring så det är aldrig försent.
SvaraRaderaMvh/E
Tack, tack! De raderna värmde. Men att skriva en bok? Nja, jag har gjort försök och insett att det är för svårt. Korta snuttar på en blogg klarar jag dock.
Radera