Ska små barn få höra hemskheter?

Hur mycket elände tål barn att höra? Och hur stor är risken att obehagliga verklighetsbeskrivningar skadar dem för livet? Det finns även vuxna som värjer sig för hemskheter i t.ex. nyhetssändningarna.

Min vuxna dotter sa vid ett tillfälle att jag hade "förstört" hennes barndom då jag när kalla kriget pågick som värst vid frukostbordet ofta pratade om hotet från Sovjetunionen. Jo, jag minns att jag oroade mig för vad det kommunistiska Ryssland kunde ställa till med. Och att jag pratade om det. Så på den punkten har dottern rätt. Men att hon tog illa vid sig av det tänkte jag inte alls på då.

Själv fick jag som liten min världsbild förändrad när jag som åttaåring på bibliotekets vuxenavdelning hittade bokserien "Världskriget i bild". Då stiftade jag bekantskap med realistiska bilder på koncentrationslägeroffer och sönderbombade städer och annat elände.

Kackerlacka i näshålan

Häromdan när dottern och hennes tio- och nioåringar var hos oss berättade jag om den kvinna i Indien som fått in en livs levande kackerlacka i näsan. Kackerlackan hade tagit sig in bakom ögonen på henne. Det tog läkarna flera timmar att få ut odjuret - som fortfarande var vid liv.

När jag skulle fortsätta att berätta om vad läkare i Sverige hittar i öronen hos folk hyssjade dottern åt mig, gav mig onda ögat och nickade menade mot ungarna. Budskapet var klart: "Sluta nu. Håll käften farsan!" Jaha, tänkte jag. Har jag gjort bort mig igen?

Ska man berätta vad som helst för barnen? Tja, jag vet inte. Men hur gamla ska de vara för att få veta hur världen ser ut och vad människorna kan hitta på? På TV-nyheterna är det mest krig, naturkatastrofer, mord, skjutningar och annat elände. Verkligheten går inte att hålla borta från ungarna.

Även vuxna tål inte allt

Häromdan var det ett reportage i radion om vilka hemskheter som regeringen i Syrien begår mot det egna folket. Det var mycket detaljerade beskrivningar av avrättningar, tortyr och annat. I programmet "Ring P1" var det folk som tyckte att man gått över gränsen med dessa detaljerade skildringar.

Det finns alltså även vuxna som inte vill höra obehagliga sanningar. Det kanske är bäst att vi får leva i en illusion om att ondskan inte finns. För att klara av den.