Vågar vi sänka en ubåt?

Den senaste ubåtshistorien handlar om en pensionerad marinofficer som såg en främmande ubåt utanför Lidingö i höstas. Han lyckades få bra bilder på den och kunde följa den flera minuter i sin kikare. Som vittne är han mycket trovärdig då han även var i aktiv tjänst på 1980-talet och jagade de ubåtar (eller minkar?) som då invaderade vår skärgård.

Det finns bara en tänkbar infart till Stockholms inre vatten för en undervattensgående ubåt: Oxdjupet. Det är förmodligen lätt att smita in osedd under en Finlandsfärja. Att gå via Vaxholm eller Skurusundet är omöjligt då vattendjupet inte är tillräckligt för att dölja en ubåt.

Teoretiskt skulle försvaret helt ha kunnat spärra Oxdjupet i höstas men då hade även övrig sjöfart drabbats. Det borde gå att hindra en ubåt att lägga sig under en färja med ett hinder som ligger tillräckligt djupt så att färjor och andra ytfartyg kan passera obehindrat men inte en ubåt. Varför gör man inte det?

Försvaret har enligt politikerna rätt att ge verkanseld och sänka en inkräktande rysk ubåt. Vi har dock inte särskilt mycket muskler för att kunna göra det. Den ubåtsjaktförmåga vi hade förut är borta. Sjunkbomber modell 1933 är inte mycket att komma med.  Även om vi skulle kunna sänka en ubåt, vill vi det? Vad skulle hända?

Putin skulle givetvis förneka att det var en rysk ubåt.  Besättningsmännen - om de var vid liv - skulle prata svenska eller engelska och skulle inte alls förstå ryska. Deras uniformer (eller civila kläder) skulle inte ha rysk anknytning. De kunde ha uniformer från ett västland och då skulle Putin hävda att det var Nato som kränkte oss.

Alltså är det lika bra att låta ubåtarna fritt få lämna våra vatten. Det blir enklare för våra politiker.