En bra kontakt med vården

 Jag är en gammal gubbe med prostatabesvär. Det innebär bland annat att jag måste   upp för att  pinka på natten. Inte bara en gång utan det brukar bli i stort sett en gång i timmen nattetid.  Jag står ut och har försökt få behandling för att slippa det. Men min Parkinson gör att de inte funkar på mig. Ett läkartips har hjälpt mig! Det är jätteenkelt.

Prostatan är till besvär för nästan alla gubbar.  Måga drabbas av cancer i den som är den vanligaste cancern, mer vanlig än bröstcancer.

De som drabbas avlider eller överlever operationen och blir blöjbarn på nytt på grund av inkontinensen. De som får svårt med ståndet får små ljusblå piller som kanske hjälper att få upp den. Men inte alltid.

Min svåger med en yngre hustru vägrade operation. Han avled. Hans bror som opererades levde längre.

Men jag får ofta tömma blåsan på natten. Jag sover dåligt. Därför kontaktade jag en urolog som erbjöd en enkel metod för att få en normal blåstömning. Metoden gick ut på att med ånga minska prostatan. Tyvärr skulle inte den metoden hjälpa mig. 

I stället fick jag piller och remiss till en annan urolog. Hon kunde inte lova att hennes metod skulle hjälpa mig på grund av min Parkinson, som påverkar alla mina muskler. Även de som finns inne i kroppen.

Så jag räknade med att få gå upp och pinka flera gånger per natt så länge jag lever, dvs. de få år jag har  kvar.

Min neurologläkare skrev ut nya piller som skulle få den överaktiva blåsan att slappna av. De hjälpte inte. Betmiga hette dom.

En tredje urolog sa att jag skulle inte dricka varken te eller kaffe efter kl 15 och inget alls efter kl 19 på kvällen. Det var svårt att följa även om jag försökte. Och himla tråkigt.

Jag käkar de piller som den förste urologen skrev ut åt mig. De har gett mig ett  lågt PSA-värde och minskat min prostata med ca 50 %. Men jag har fått biverkningar. De har lett till både förlorad lust och förmåga till fortplantning.

Men det har inte fått mig att pinka mindre nattetid. När jag före jul besökte min nya neurologläkare för att  prata Parkinson nämnde jag mitt nattpinkande.

Hon gav mig tipset: Höj sängen vid huvudänden så att hela sängen lutar, alltså inte bara huvudet. Jag trodde hon skämtade och brydde mig  inte.

Jag har nu lagt några böcker under de främre sängbenen och höjt sängen vid huvudänden så att den lutar. I natt pinkade jag bara två gånger. Det funkar!

Jag ställde två frågor och fick följande svar från neurologkliniken:

1) En höjning av sängens huvudända ≥ 10 grader så att hjärtat kommer i ett högre plan än njurarna kan minska den nattliga urinproduktionen.                                                                                            n   2) Det gäller för alla som har njurar, även de som inte har Parkinson.

Varför har inte alla läkare den kunskapen? Särskilt borde väl urologerna känna till det. Men det är väl mer inkomstbringande att förskriva piller och genomföra olika ingrepp?

En dålig kontakt med vården

 Jag tvingas stoppa i mig många piller m.m. varje dag och har många recept. Häromdan skulle jag förnya ett av dem och gick in på 1177 som jag alltid brukar göra och vidare till min vårdcentral. Men det såg annorlunda ut.

Några dar efter fick jag en faktura på 100 kr från Doktor.se för att jag konsulterat en läkare på en vårdcentral i Vingåker! Jag fattade ingenting.

För 35 år sedan hänvisades jag till en läkare i Upplands Väsby då jag drabbats av en så kallad tennisarm. Jag fick en spruta i armen av honom.

På den tiden var jag fullt fri från alla krämpor och hade ingen egen läkare. Eftersom han var bra fortsatte jag - och även min fru - att kontakta honom när vi behövde en läkare. Han blev vår ”familjeläkare” och det var lätt mejla honom och få en tid.  

Hans verksamhet växte och blev sedan till en vårdcentral kallad Väsby läkargrupp, förkortad VLG.

Nu är han pensionerad och vårdcentralen ägs nu av Doktor.se. Allt är förändrat och man kan bara nå den via telefon och knappa sig vidare och hoppas bli uppringd.

Vill jag förnya ett recept går jag först in på 1177 och klickar på mitt vårdval, dvs vårdcentralen VLG och fyller i det jag vill ha. Det är bara några frågor. Enkelt.

Nu såg det helt annorlunda ut när jag kom fram till ”förnya recept”.  Inledningen var lika men sedan hänvisades jag till Doktor.se och deras chatt i appen.

Några dar senare fick jag en faktura på 100 kr från Doktor.se för att jag besökt en läkare på deras vårdcentral i Vingåker. Jag fattade ingenting utan mejlade  och frågade varför jag fått fakturan och fick detta svar:

”Från den första mars 2024 kostar det nu mera att förnya sitt recept via appen. Jag beklagar att denna information inte har nått dig, jag kommer att ta bort denna faktura denna gång, men i framtiden om du vill slippa dessa kostnader skulle jag råda dig att kontakta din vårdcentral via telefon eller förnya dina mediciner via 1177.”

Men det blir till att ringa för om jag går in på 1177 hänvisas jag bara till deras app och får betala 100 kr varje gång.

Den läkare som förnyade mitt recept och svarade i chattten på deras app satt tydligen i Vingåker på Doktor.se:s vårdcentral där.

Ett smart sätt för Doktor.se att tjäna pengar. Jag får punga ut ed en hundring och sen får nog Region Stockholm betala några hundra till för att jag besökt en av Doktor.se:s läkare digitalt. Suck!

En måndag att minnas, tyvärr!

Måndagen den 20 januari 2025 kommer den oberäknelige dömde brottslingen, lögnaren m.m. Donald Trump att sväras in som president i USA för andra gången. Nu är han väl förberedd och redan första dagen kommer han att underteckna mängder sedan länge färdigskrivna presidentdekret som kommer att förändra livet för miljoner männskor – inte bara i USA utan även i hela världen.

Det är många som bara ryckt på axlarna när Trump hävt ur sig något otroligt befängt och menat ”Snacka går ju. han kommer inte att genomföra det han sagt. Han gör det bara för att få uppmärksamhet. Så tokig är han inte.”

 Jo, det är precis vad han är. Alla hans psykiska åkommor gör honom livsfarlig.

Redan under sin förra presidentperiod sa han att han ville köpa Grönland. Det kallade danska statsministern ”absurt”.  

Trump glömmer aldrig att ha blivit avvisad och förlöjligad.

Därför upprepade han nu åter sitt krav att få Grönland och hotade även att använda militär för att få sin vilja igenom. Om inte Danmark gör som han vill hotade han med tullar på minst 25 %.

Liknande krav att ta över Kanada och Panamakanalen har han fört fram.

Han måste visa sin anhängare att han genomför det han lovat dem, bl.a. att stoppa alla asylsökande som via Mexiko vill in i USA; a att lägga tullar på all import; att säga upp de miljöavtal landet skrivit under och tillåta olje- och gasutvinning.

Detta är bara några v de löften han gett. Men det första som kommer att ske är att utvisa alla de måna miljoner bruna och svarta som finns illegalt i landet. Hans svartklädda sormtrupper är bereddda att hjälpa till.

Koncentrationsläger är redan förberedda där de ska placeras innan de förvisas. 

För utom att utnyttja sina presidentdekret kan han förklara landet i kris, vilket innebär att han mer eller mindre får oinskränkt makt.

Medierna har han redan tvingat till tystnad. Tidningsägarna riskerar stora bötesbelopp  om de kritiserar honom. TV-kanaler och radiostationer hotas med indragna sändningstillstånd.

Familjen Biden och andra som kritiserat honom kommer att åtalas och fängslas. Tiotusentals statstjänstemän ska sparkas och ersättas av hans trogna anhängare.

Allt är förberett och planerat sedan länge. Men vad kommer att hända?

 Det finns säkert de som inte gillar det Trump och hans MAGA-vänner sagt att de ska göra och därför planerar motåtgärder.

Hu kommer den vanlige amerikanen att reagera när han ser inflationen och priserna stiga på grund av höjda tullar ? Eller när det inte finns frukt och grönt at köpa därför att jordbruk lagts ned då det saknas säsongsarbetare.

Hur kommer militären  att agera när de måste svära trohet mot Trump i stället för mot konstitutionen?

PS. Detta är bara det som kan ske i USA. Vad Trump &  Co hittar på utomlands kommer att drabba oss alla...   

 

 

 

 

  

 

  

Sovjet hade planer på att anfalla Sverige samt även Danmark med en atombomb över Köpenhamn

Under kalla kriget hade Sovjetunionen detaljerade planer på hur man skulle bedriva krig mot Sverige. De hade kartlagt hela landet. Hur många ton våra broar pallade för, hur djupa våra vattendrag var och var alla offentliga byggnader fanns angivet på de kartor man gjort. Även hur Danmark skulle erövras var noga planerat och bl.a. skulle Köpenhamn – och även halva Skåne – ödeläggas med atombomber.

Kalla kriget startade  i mitten av 1940-talet, några år efter andra världskriget slut, och pågick till slutet av1990-talet då Berlinmuren föll och kommunismen kollapsade i Sovjet.

Det var en konflikt mellan USA och västvärlden på ena sidan och Sovjet och deras allierade (ockuperade) länder i Östeuropa på andra sidan. Sveriges officiella hållning var att vi var neutralt och var alliansfritt och stod utanför såväl Nato som Warszawapakten.

Ryssarna visste att vi hade hemliga avtal med USA och Nato och betraktade oss som en del av den västliga fienden. Därför hade man planlagt krig även mot Sverige.

De gick ut på att det skulle börja utan formell krigsförklaring så att vi inte skulle hinna mobilisera de 800 000 soldaterna vi kunde ställa upp med. Vårt flygvapen som kallades ÖB:s klubba och var världens fjärde största, skulle hindras att flyga.

Nyckelpersoner som politiker, höge befäl, piloter skulle mördas hemma eller på jobbet. Kraftnät, elförsörjningen och mobiliseringsförråden skulle bombas eller förstöras på annat sätt liksom även våra krigsflygfält.

Allt detta var noga planlagt redan i fredstid. Ryska TIR-skyltade lastbilar med civilklädda ryska militärer som förare hade åkt runt i landet och kartlagt mobförråd, broar, transformatorstationer m.m. De hade avlyssningsutrustning och fanns alltid i närheten av militära övningar, vilket många som gjorde lumpen den här tiden kan vittna om.

Polska tavelförsäljare hade kartlagt var våra stridspiloter och andra för försvaret viktiga personer bodde.

Men även svenskar hjälpte nog till att ge ryssarna information. Vänsterpartiet, som då hette Kommunistpartiet och var styrt från Moskva, hade säkert medlemmar som gick deras ärenden. Sedan fanns ryssar som var försvenskade och levde som vanliga svennar – så kallade illegalister – att ta till.

Om kriget mot väst skulle starta i Östeuropa gällde det att snabbt ta danska Östersjökusten och sunden. Det skulle ske genom att terrorbomba danska städer för att tvinga fram en dansk kapitulation.

Man räknade med att inleda kriget med kärnvapen, vilka förekom vid de övningar som Warszwapakten genomförde. Köpenhamn skulle förstöras med en kärnladdning på ett halvt megaton vilket även skulle drabba Skåne med Malmö och innebära en direkt krigsförklaring.

Polska stridskrafter hade i uppgift att anfalla Danmark med bl.a. kärnvapen med en sprängkraft på mellan tre och hundra kiloton dvs. från taktisk till strategisk nivå. Senare övertog östtyskarna denna uppgift.

De sovjetiska styrkor som fanns i Baltiska militärområdet - och även de i Leningrads dito – skulle kunna sättas in mot Sverige.

Det attack- och bombflyg som fanns i västra Lettland och söder om Murmansk hade sina huvudmål i Sverige. Den operativa sovjetiska underrättelsetjänst som var inriktad mot oss och övriga Skandinavien hade sitt säte i Riga.

Det talade för att de skulle användas vid ett anfall västerut.

 Vilka planer har Putin?

Sannolikt ungefär likadana. Men vi kan vara säkra på att de i alla fall är uppdaterade och minst lika detaljerade.

Vi är redan krig med Ryssland. Nu är det ett ljummet hybridkrig som Putin bedriver mot oss i samarbete md Kina och Iran. I det ingår desinformation och sabotage.

Angreppen består av påhittade och vilseledande meddelanden i våra sociala medier som tillverkats av ryska trollfabriker. Syftet är att skap oro och tvivel för att så splittring och misstro mot politikerna. 

 Men att skapa problem för kommuner, företag och myndigheter genom att hackare stänger ned deras  it-system är också exempel på hybridkriget som pågår.

Det inbrott som gjordes i vattenverket i Bollnäs var ett sätt att visa att vi är sårbara och vad de kan göra om de vill. Liknande sabotage har skett vid flera vattenverk i södra Sverige. Rälsbrottet på Malmbanan som kostade LKAB mång hundra miljoner var nog även det ett  sabotage.

De kablar i Östersjön och Finska viken som slitits sönder av oförsäkrade och skrotningsmogna fartyg som ingår i den 600 fartyg stora ryska spökflotta - som fraktar rysk olja och gas till Turkiet, Indien m.fl. ryssvänliga länder – är också exempel på hybridkriget.

Sverige rustade ned försvaret på 1920-talet efter första världskriget, som sades var det krig som gjorde slut på alla krig. Samma sak hände när Sovjetunionen upplöstes.

Regementen lades ned, försvarsmaterial skänkes bort och värnplikten försvann. Vårt invasionsförsvar avvecklades och våra politiker ansåg att försvaret av vårt land – som betraktades som ett särintresse - bäst skedde i avlägsna länder som Mali och Afghanistan.

Med Putins anfallskrig och en oberäknelig fascist och straffad kriminell som president i USA har Sverige vaknat upp – men på tok för sent - och insett att läget är annorlunda.

Året som kommer blir inte roligt för världen.

 

 

     

      

 

 

 

  

Det finns även hjälpsamma svenskfödda

I ett av mina tidigare inlägg klagade jag över att det i stort sett nästan alltid enbart var utlandsfödda som visade hjälpsamhet mot oss gamla och funktionsvarierade- Men jag hade fel. De senaste dagarna har flera svennar erbjudit mig hjälp utan att jag själv bett om det.

Dagen före nyårsafton var jag hos byggmaterielfirman Beijers i Häggvik för att på en av årets sista dagar  införskaffa en vit färdigmålad trälist. 

Listen jag hämtade på deras lager var för lång som jag kom släpande på med min stödjande käpp i ena handen och listen i den andra så jag frågade  om det fanns en handsåg att låna. Killen hos Beijers frågade hur långa bitar jag skulle ha.

Efter att ha fått mitt svar tog han helt sonika och kapade min list i önskade längder med en fogsvans. Sen frågade han om jag ville ha hjälp till kassan; en fråga jag bejakade då jag måste gå upp för en trappa och  öppna en tung ståldörr för att komma in i butiken där kassan var.

Han insåg att det skulle varit förknippat med svårigheter för mig att fixa detta med min käpp i ena handen och den kapade listen i den  andra.

Inte nog med att han ledsagade mig till kassan. Han tog listdelarna och följde mig ända ut till bilen och stoppade in dem där. Jag tackade och åkte min väg.

Igår när hustrun och jag efter att ha firat nyåret hos goda vänner och vi pulsade hem i snöyran  på det nya årets första skälvande timmar och jag lagom berusad körandes min motsträviga rullator i snömodden, stannade plötsligt en nedsnöad bil när vi kommit halvvägs på de femhundra metrarna till vår kåk som fyller 100 år i år och som vi precis hade sålt after att  ha bott där i mer än ett halvt sekel.

Jag trodde först att det var någon som inte hittade hem utan skulle fråga oss om vägen. Bilens högra sidoruta vevades ned och ett medelålders kvinnoansikte blev synligt. Hon fråga om vi behövde skjuts.

Jag avböjde då vi hade nära hem, bara några hundratal meter. Jag ångrade bittert att jag inte tog emot hennes hjälp.

Det tog nästan tjugo minuter att gå dessa trehundra meter. Dels var jag trött och definitivt inte nykter. Det var tungt att skjuta rullatorn i snön då snön fastnade  på rullatorns hjul.

Min ständige brittiske följeslagare mr Parkinson gjorde det inte lättare. Jag fick stanna och vila efter var femte meter innan jag kunde ta några steg till.

Att jag dessutom dagen till ära hade min kilt på mig med bara knän gjorde inte promenaden behagligare.

PS: Det finns även svennar som vill hjälpa såna som jag.

.

Ryggregistret kan ha fått fel fakta?

Sverige är unikt på många sätt. Ett är att vi har omfattande register över olika sjukdomar och deras behandlingsresultat. Dessa faktabanker är en värdefull källa när man ska nyttja artificiell intelligens (AI) för att kunna diagnosticera olika sjukdomar snabbt. Man räknar att Sverige kan bli världsledande när det gäller AI och just detta. 

Sverige har sedan länge fört register över olika sjukdomar och effekterna av deras behandlingar. 

Ett sådant är SweSpine som är ett register över tvåhundratusen ryggoperationer utförda vid 47 kliniker i landet. Det fylls på med tiotusen nya operationer varje år.

Jag har bidragit med två av dessa operationer, dels 2014 vid ryggkliniken i Strängnäs och dels vid Nacka sjukhus 2022. Mina åkommor var spinal stenos.

Man följer upp hur operationen har gått genom att skicka ut enkäter till patienterna att svara på.

Frågorna handlar om hur man mår och vilka effekter operationen har gett, t.ex om man har ont, har svårt att gå och liknande frågor.

De är lätta att svara på om man bara har haft en åkomma. Men jag har flera sjukdomar – bl.a. knäartros och Parkinson – vilka gör att jag har svårt att gå. 

Det har inneburit att jag inte vet hur jag ska svara när frågan om jag kan gå eller inte dyker upp i enkäten. Jag har svarat olika på samma fråga i enkäterna

Någon vägledning får man inte av dem som gjort enkäten. De har haft ”tunnelseende” och utgått från att att patienten inte haft andra sjukdomar än den som lett till ryggoperationen.

Det finns säkert flera patienter som liksom jag har flera sjukdomar; vilket innebär att svaren i registret inte alltid är helt korrekta.

Det är samma sak när det gäller den app i mobilen, som heter Joint Academy, med olika övningar jag använder för att lindra min knäartros. Även där finns inga alternativ.

Det är lätt att fixa så du får korrekta svar på frågan ”Har du svårt att gå?”. Svarar du ”Ja” får du uppföljningsfrågan ”Beror det på att du 1) har opererat ryggen 2) Parkinsons sjukdom 3) knäartros eller 4) annat och i så fall vad?

Svarsalternativen kan ju varieras och vara flera och annorlunda.

Hur svårt kan det var att göra rätt?

 

 

    

Utlandsfödda - oavsett om de är invandrade eller tillfälliga turister - är mer hjälpsamma än svenskar

Jag har vid flera tillfällen den senaste tiden fått spontan hjälp av utlandsfödda. Dels när jag handlat och fått problem med mina otympliga varor och dels när jag ramlat. I  samtliga dessa fall har svenskar gått förbi utan att vissa en tillstymmelse till empati och vilja att hjälpa mig.

I ett inlägg här i slutet av augusti så berättade jag om min sjukdom och mitt behov av hjälp.

Jag avslutade med att hävda att invandrade personer är mer hjälpsamma än svennar är. Det är så sant, så sant, vilket jag erfarit den senaste tiden.

Häromkvällen var jag på Rusta i Upplands Väsby för att köpa några halvstora fotoramar. Eftersom det var den så kallade ”Svarta veckan” hade Rusta satt ned priset med 50 %.

Jag plockade upp åtta ramar som jag lade på min rullator och gick vidare mot kassan. Efter att mödosamt ha gått ett par meter ramlade alla ramarna av rullatorn och ned på golvet.

Samtidigt spärrade jag gångvägen. Flera kunder trängde sig förbi eller tog en omväg när jag med visst problem försökte plocka upp mina nedfallna ramar. Jag tittade hjälplöst vädjande på några typiska svenska kvinnor som trängde sig förbi utan att reagera.

Jag funderade på att be någon av dem om hjälp men hann inte då en röst bredvid mig frågade om jag behövde hjälp. Det var en invandrarkvinna i 50-årsåldern som ställde frågan på perfekt svenska men med viss brytning. Jag tackade givetvis JA.

Hon frågade om jag skulle till kassan. Jag dröjde med att svara då jag tittade  på de få varorna i hennes varuvagn och tänkte jag att hon inte behövde hjälpa mig då hon säkert hade en  hel mer att handla.

Men hon förekom mig och sa att hon hade all tid i världen och log mot mig och lyfte av mina ramar från rullatorn och la dom i sin varuvagn.

Då mina fötter fastnar i golvet på grund av min Parkinson när jag är i trånga utrymmen som i en butik kom jag inte iväg mot kassan. Är jag dessutom stressad – vilket jag var nu – blir det ännu svårare att gå

Men jag har ett trick att lura hjärnan så jag kan ta några steg. Det är att få någon att sätt fram sin fot så jag får något satt kliva över. Jag bad min lite förvånade men hjälpsamma invandrarkvinna att göra det.

På detta sätt kom vi till slut till kassan. Men det slutade inte där. På eget initiativ fortsatte hon ända ut till bilen och såg till att mina ramar, jag själv och min rullator kom in i bilen och jag tryggt kunde fara iväg.

Det var en fantastisk kvinna som hjälpte mig. Jag frågade var hon kom ifrån och om jag fick ge henne en kram som tack.

Med tårar i ögonen av tacksamhet gav jag den turkiskfödda kvinnan en stor björnkram innan hon tog sin varuvagn och återvände till butiken för att fortsätta sitt avbrutna handlande.

PS. För några veckor sedan fick jag ungefär samma hjälp till kassan när jag med käpp fumlade fram med två hopfällda flyttkartonger i ena handen i Julabutiken i Häggvik. Även denna gång var det en medelålders invandrarkvinna som tog hand om mig.

Förra helgen när frun och jag var inne i stan ramlade jag handlöst framåt över rullatorn i halkan på Slottsbackens kullerstenar. Då jag är tämligen tung numera är det svårt för min fru att få upp mig.

Mitt fall uppmärksammades av en engelsktalande man som kom springande och fick upp mig på fötter och ledde mig till bilen som stod längre ned mot Skeppsbron. Frun kom efter med min rullator.

Varför är det inga svenskar som hjälper mig? 

Det var 61 år sedan vi tog realen på Örebro Praktiska Realskola, "Pralle" kallad

 

Den här artikeln var införd i Nerikes Allehanda tidigare i höstas. När vi samlades första gången hade det gått 40 år sedan vi slutade realskolan.  

Det var 2003 och jag kontaktade tidningen då och försökte få en artikel skriven. Det blev nobben och svaret jag fick löd så här: "Kom igen när ni firar 60 år!" Jag gjorde inte det utan väntade ytterligare ett år och då gick det bättre.

Att hitta mejladressen till rätt redaktör var inte lätt. Jag kontaktade den ende journalist på tidningen jag kände och han gav mig namnet m.m. på familjeredaktören som jag mejlade dagen innan mötet. 

När jag hade berättat om vårt jubileum  och att det hade gått mer än 60 år blev hon intresserad. Tyvärr kunde hon själv inte komma och träffa oss då hon var i Stockholm den dagen och kvällen. 

Jag erbjöd mig att skriva en artikel själv. Hon verkade lite tveksam och bad mig att skicka med en bild, men lovade ingen publicering. 

Men hon tog in det jag skrivit. Resultatet ser du här ovan.

Varken jag eller min bror skulle ha studerat vidare efter folkskolan. Min sju år äldre bror Kenny hade mycket bra betyg och hans lärare ansåg att han borde läsa vidare och bönade och bad våra föräldrar att han skulle få det.

Min farsa var arbetare och morsan var hemmafru. Ingen i vår släkt hade studerat och vi hade nästan inga böcker alls hemma, bortsett från bibeln då farsan var fanatiskt religiös.

Farsan vägrade betala skolböcker för brorsan och menade att min storebror skulle bli arbetare som han själv var.

Men morsan tyckte det var fel. Hon började därför att jobba extra i en blomsteraffär och fick pengar till skolböcker åt brorsan (för på den här tiden var de inte gratis). 

Han gick i Pralle 1952-54, fick bra betyg även där och fortsatte på handelsgymnasiet som var tvåårigt då. Han var den  förste i vår släkt som tog studenten, vilket han gjorde 1958.

Farsan insåg att det trots allt var rätt så bra att studera så när jag gick i min brors fotspår sju år senare var det inga protester.

Min bror var alltid morsans favorit och jag gjorde därför allt vad han gjorde (för att bli omtyckt?). Jag tävlade och försökte få bättre betyg än han. Det lyckades inte i Pralle men däremot i gymnasiet där jag slog honom med råge.

Jag började precis som han att jobba på Länsstyrelsen i Örebro och fortsatte i hans fotspår och även jag kom till Skatteverket. Till en början sa dom "Jasså, du är Kennys bror".

Men efter en tid sa dom om honom "Jasså, du är Björns bror". Äntligen hade jag segrat! 

Det var då min bor flyttade till Sydamerika med sin familj.    

            

Jag parkerar gratis i Stockholm

I ett tidigare inlägg berättade jag att man kan slippa trängselskatten om man har p-tillstånd för handikappad. Men då får man ansöka om det hos Skatteverket. Jag gnällde över att man inte fick veta det av kommunen när man fick sitt p-tillstånd.

Som handikappad med p-tillstånd parkerar jag gratis i Stockholm på kommunens p-platser. Det fick jag inte heller veta när min hemkommun Sollentuna gav mig p-tillståndet.

Jag hade hela tiden trott att detta enbart gällde de som var skrivna i Stockholm. Det kan man tro när man läser det som står om p-tillstånd för funktionshindrade på stadens hemsida.

Man skriver att du som bor i Stockholm kan ansöka om sådant tillstånd och att du kan parkera fritt överallt i stan på kommunal mark om du betalar en avgift som är 250 kr per år.  Av formuleringen är det lätt att tro att det enbart gäller stockholmare.

När jag sedan går vidare till deras ansökningsblankett står det alla som har ett p-tillstånd för funktionsvarierad med rörelsehinder kan söka och få stå gratis i Stockholm om man betalar avgiften m.m. Jag gjorde det och har nu följande förmåner:

Ansök om reducerad avgift

Det är möjligt för alla med ett gällande parkeringstillstånd för rörelsehindrad, att ansöka om en reducerad parkeringsavgift, bestämd till 250 kronor/år som betalas via faktura.

Du betalar ingen ytterligare avgift när du parkerar. Anmäl registreringsnummer på de fordon som du brukar använda. Parkeringsvakterna kontrollerar att den reducerade avgiften är gällande via bilens registreringsnummer

Avgiften ger dig, tillsammans med parkeringstillståndet och anmält fordon rätt att parkera på avgiftsbelagda p-platser samt parkeringsplatser som är reserverade för rörelsehindrade. Avgiften gäller på gatumark inom Stockholms stad. Den gäller inte på tomtmark eller i garage.

Tänk på att inte alla områden i staden har avgiftsbelagda parkeringsplatser och att avgiften varierar. Fundera över ditt behov.

Nu är kåken såld!

Sådärja, nu har vi fått kåken såld. Men det dröjde ungefär en vecka. Köpare var en familj från Sigtuna som vann budgivningen. Vi fick lite drygt det pris vi hade begärt i vår annons. Men köparen måste nu sälja sin kåk innan dom kan ta över vår. Vi har ingen brådska då vi behöver tid för att röja och avluta vårt boende i kåken som varit vårt hem 55 år.

Vi hade två visningar. På den första kom en handfull men ingen la något bud. På den andra kom ett femtotal men inget bud lades då heller. Mäklaren sa att flera par var intresserade och ett var mycket intresserat.

Jaha, tänkte jag. Ingen vill ha vår kåk. Men då kom ett skambud på 8 miljoner som vi inte tog då då vi ville ha minst 8,9 miljoner. 

Då lossnade det. Mäklaren hade flera extra visningar och det funkade bra eftersom vi inte var hemma utan var på vår gård Kalkåsen i Stråssa. Ett motbud på 8,5 miljoner kom vid niotiden på morron tisdagen den 24 och sen gick det fort.

Min fru Anita som hade kontakten med mäklaren var ute i skogen och letade svamp när man började buda. Varje gång någon höjde plingade det i hennes mobil.

De plingade hela dagen då man höjde med 25 000 kr varje gång. Budandet slutade på kvällen då den som vann klämde till med 50 000 kr och den andre gav upp. 

Slutpriset blev 8 975 000 kr - alltså lite mer än vad vi ville ha. 

Nu tycker du att vi blivit mångmiljonärer, men det är fel. Ok, vi får nästan nio millar men de försvinner fort. Skatten blir ca 1,5 och kvar är då 7,475 mkr. 

Vår lägenhet kostade 3,375 mkr som ska totalrenoveras med nytt kök m.m. Sedan ska mäklaren ha betalt och ett staket ska sättas upp mellan vår gamla kåk och grannens. Det kostar ca 500 000 tillsammans och kvar blir 3,6 millar.

Min generösa fru har lovat våra två ungar pengar som (kanske?) får 1,3 mkr var. Frun och jag sätter sedan av 300 000 var på var sitt ISK-konto somen buffert för oförutsedda utgifter. Det som blir kvar som vi kan ha roligt för är då ca 400 kr (Jag menar förståss 400 000 kr = 400 tkr.)

Men vi är båda gamla och jag är handikappad och kan inte resa och därför behöver vi inte så mycket pengar.

Kåken kostade 120 000 kr när vi köpte den 1970. Sen har vi byggt till och om och renoverat, bytt fönster och kök (2 ggr), satt in kaminer och lagt på nytt tak och solpaneler m.m.vilket kostat ca 3-4 mkr.

Det oaktat har vi gjort en bra vinst. Vårt livs bästa affär!