Jag har varit statstjänsteman hela mitt yrkesliv (med några månaders undantag). Min positiva bild av den statliga förvaltningen har präglats av mina år på Riks-Skatteverket, som gått från hatad kontrollmyndighet till älskad service dito. Men min bild har blivit mer och mer kritisk, ju fler myndigheter jag haft kontakt med under senare år. Det går för sakta och är omständligt.
Jag började jobba på en länsstyrelse för mer än femtio år sedan. Den var byråkratisk. Där skulle ärenden som var färdiga för beslut "ligga till sig" minst en par veckor. Här var det inte fråga om service och "medborgaren i fokus", snarare tvärtom.
Sen kom jag till en ung, modern myndighet som hette Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU). Där var det helt annorlunda. I stort sett alla anställda var handplockade, unga och gillade sitt jobb. Här satt inget fast.
Enkelt att deklarera numera
CFU gick 1971 upp i det nybildade Riksskatteverket (RSV) som var en blandning av diverse myndigheter, en del med anor från 1800-talet. Den så kallade CFU-andan tog över och nu började skatteförvalt-ningens resa mot vad den är idag.
I år deklarerade jag med några knapptryckningar på mobilen och några veckor senare fick jag min överskjutande skatt insatt på mitt bankkonto. För femtio år sedan var det ett litet helvete för en vanlig löntagare att deklarera. De flesta sökte hjälp hos en deklarationsbyrå, som hade växt upp som svampar ur jorden när det var "dags att deklarera".
Denna resa har präglat min bild av den svenska statsförvaltningen med alla dessa hundratals myndigheter. När någon i min omgivning dristat sig att kritisera den har jag alltid gått i försvarsposition. Inte nu längre.
Interna dokument i stället för handling
Varför har min uppfattning ändrats? Jo, det beror på de kontakter jag själv haft med diverse myndigheter sedan jag blivit pensionär.
Sedan ett par år tillbaka har jag haft kontakt med Naturvårdsverket. Anledningen har varit mitt intresse att få stopp på den invasiva blomsterlupinen. Jag har haft en brev- och mejldialog med verket som inte lett till något.
Min bild av det verket är inte direkt "snabba Ville". Här går det långsamt. Interna rapporter och dokument är viktigare än praktisk handling. Under tiden breder blomsterlupinen ut sig längs vägrenarna och dödar vår inhemska ängsblommor. Floran blir fattigare för varje år som går.
Även JO tar tid på sig
Ni som följt mina inlägg vet att jag även bråkat med min kommun när det gällt blomsterlupinen. Här har det handlat om att det dröjt med att få svar från naturvårdschefen. Det tog tio månader - trots flera påminnelser.
Det ledde till en JO-anmälan. Det var något bättre där. Svaret dröjde bara fem månader, alltså dubbelt så snabbt som hos kommunen.
Ju fler kockar ju sämre...
Klimatkrisen med alla utsläpp riskerar att jorden går åt helvete om några generationer. För att dra mitt strå till stacken för att försena klimatsammanbrottet sorterar jag soporna, kör en bil som delvis går på el, åker mer kommunalt, äter mindre rött kött och nu senast - har installerat solpaneler på torpet i Bergslagen.
Med miljömupparna i regeringen kunde man tro att det skulle vara enkelt att ansöka om solcellsbidraget. Nej, det är tre olika departement med tre olika myndigheter som är inblandande: Boverket, Länsstyrelsen och Energimyndigheten. Här har man inte haft medborgaren i fokus
Jag har ännu inte lyckats listat ut vem som gör vad. Boverket har blanketter, liksom även Energimyndigheten. Men Boverket har e-tjänsten för ansökan. Länsstyrelsen har hand om pengarna som går till den som får bidrag.
När man ansöker om bidrag för att sätta upp solpaneler vet man inte om man får något. Det beror på om de pengar som finns räcker till. Men man får ROT-avdrag för arbetskostnaden, som måste betalas tillbaka om man får vinst i bidragslotteriet.
Skatteverket är unikt
Jag är övertygad om att hela proceduren skulle kunna göras enklare. Det borde räcka med en myndighet för medborgaren att ha kontakt med.
Om Skatteverket fått hand om solcellsbidraget så skulle allt ha varit mycket enklare och gått snabbare. Det är min fasta övertygelse, efter drygt fyra decennier på det verket.
Vad är det som gjort att Skatteverket lyckats? Jo, det är att man haft interna frifräsare med kreativitet, jävlaranamma och bristande respekt för rådande ordningar. "Vadå? Lagen? Fa fan, då får vi se till att den ändras!" Man har sett möjligheter där andra bara skulle ha sett hinder och problem.
Jag vet. Jag var med på den resan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar