Jag slipper trängselskatt - trots utebliven information från min hemkommun

 Då jag har flera sjukdomar som gör mig till funktionsnedsatt (dvs. handikappad på gammelsvenska) har jag ansökt hos min kommun och fått parkeringstillstånd för rörelsehindrad. Det är kopplat till mig och inte min bil. Det gäller i hela EU. 

Att det även innebär att jag inte behöver betala trängselskatt hade jag dock ingen aning om

 Av en slump fick jag veta att det var bara att fylla i en skatteverksblankett och skicka in med en kopia på lappen jag har i bilen som visar att jag  är handikappad. Beslutet följer bilen.

Det är ju skit att kommunen - som beviljar handikapptillstånd -  inte tipsar att man kan slippa trängselskatten om man kontaktar Skatteverket. 

Hade jag fått veta detta när jag jobbade som informationsdirektör på verket och medlem i ledningsgruppen hade jag - utan att fråga - agerat direkt.

Jag hade kontaktat det som nu heter Sveriges kommuner och regioner (SKR) och sagt att verket vill  informera dem som får handikapptillstånd att de kan slippa trängselskatten. Samtidigt hade jag föreslagit en kort text som kommunerna kunde integrera i den övriga information som bifogas tillstånden.

Det hade räckt med några få meningar, ungefär så här: "Du som har handikapptillstånd kan slippa betala trängselskatt. Gå in på Skatteverkets webbplats och läs hur du ansöker om befrielse:"  

Den informationsinsatsen kostar ingenting.

De kommuner som har trängselskatt - eller gränsar till en sådan - kunde få en folder från verket med ytterligare information plus en blankett då de som får tillstånd ofta är multsjuka och/eller äldre och kanske inte är så datorvana.

Det kostar några tusen kronor i tryckkostnad för verket och ev. höjd portokostnad för berörda kommuner. Försumbart för offentliga sektorn.

När jag började min bana som informatör på (Riks)Skatteverket för mer än ett halvsekel sedan var den outtalade  policyn att verket bara berättade om skattebetalarnas lagliga skyldigheter. 

Deras motsvarande rättigheter nämndes inte alls. Dessa fick skattebetalarna söka rätt på själv. 

Här ett exempel. I broschyren "Dags att deklarera" berättade vi att man kunde göra en  fyllnadsinbetalning om man betalat in för litet skatt. Men att man kunde få pengar tillbaka tidigare om man betalat in för mycket stod det inte ett ord om.

Ville någon ha en extra broschyr eller en tryckt anvisning fick skattebetalaren betala  för det exemplaret. I ett fall hade en avdelningschef överupplagan av en broschyr i ett låst plåtskåp på sitt tjänsterum. 

Det - och mycket annat - ändrade jag på och ofta utan att fråga eller be om lov. I enstaka fall fick jag gå till generaldirektören för att få det som jag ville då min motsträvige fundamentalistjurist var för byråkratiskt envis.

Det var dock inte alltid jag lyckades. Mitt förslag att i våsra t byta ut ordet "skattskyldig" mot "skattebetalare" gick inte verkets dåvarande rättschef med på.

Det tog tid att förändra en gammal verkskultur.  Vi som bidrog till detta på olika sätt och lyckades ändra verket från en fiskal byråkratisk kontrollmyndighet till en omtyckt servicemyndighet är bortglömda sedan länge.

Men vi skulle - om vi ville och orkade - kunna göra nytta på andra områden. Det finns "gamla" myndigheter som trots nya tider, unga chefer och modern teknik ligger kvar på samma nivå som Skatteverket gjorde  för femtio år sedan.

Men inte bara myndigheter utan även kommuner, bl.a. min egen hemkommun.

Handikappad,Trängselskatt,Kommunen. Skatteverket,Information,P-tillstånd,