När jag började folkskolan 1953 (som grundskolan hette då) fick jag inget betyg till jul. Däremot när andra terminen var avslutad våren 1954. Sen dess fick jag betyg varje termin tills jag slutade gymnasiet - och har inte mått dåligt av det. Tvärtom var det betygen som sporrade mig att plugga och läsa läxor.
Min sju år äldre bror hade bra betyg och mitt mål var att få bättre betyg än honom. Och det lyckades jag så småningom med. Dessutom gick vi i samma skolor och hade även en del gemensamma lärare som mindes min bror och jämförde hans skrivningsresultat med mina (!).
Den betygsskala med bokstäverna A-F som major Björklund ska införa liknar den som jag hade hela tiden under min skolgång. Det tycker jag är bra. Så här ser jämförelsen ut:
Godkända betyg
A = A (Berömlig, som heter laudatur på latin)
B = a (Med utmärkt beröm godkänd)
C = AB (Med beröm godkänd)
D = Ba (Icke utan beröm godkänd)
E = B (Godkänd)
Inte godkända betyg
F = BC
Fx = C
Men mina gamla betyg hade en fördel, jämfört med Björklunds nya. Varje betygsgrad kunde kompletteras med ett plus- (+) eller ett minustecken (-) för att markera att betyget var i överkant eller i underkant, t.ex. AB+, Ba-. Men detta gällde bara de godkända betygen. Sådana plus och minus hade man dock inte på slutbetyget från realskolan (dvs. nuvarande högstadiet) eller gymnasiet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar