En finns även ärliga jordgubbsnasare

Det händer ibland att jag köper jordgubbar av en sådan där tillfällig nasare; med ett stånd vid vägkanten, som man ska akta sig för. Anledningen är att kriminella gäng kan stå bakom ruljangsen. 

Jag köpte en kartong gubbar vid ett sånt här stånd och swishade betalningen. 

Det blev dyra gubbar. Jag upptäckte inte min fadäs av egen kraft. När jag varit hemma en stund ringde min telefon. 

Det var en kvinna som talade svårförståelig svenska med utländsk brytning. Först tänkte  jag  lägga på då jag trodde det var nån som ville lura mig.

Jag hörde att hon pratade om jordgubbar, men jag fattade ingenting. 

Då kom en manlig röst på svenska som frågade hur mycket jordgubbar jag hade köpt. Jag svarade att jag hade köpt en kartong för 60 kr, men jag tänkte "att det har väl inte du med att göra"! Fortfarande fattade jag ingenting.

Då fick jag förklaringen. När jag betalade med swish - samtidigt som jag tog emot gubbkartongen - hade jag skrivit 606 i stället för bara 60 kr. 

Mannen undrade om jag ville ha mer gubbar, vilket jag avböjde. då jag gärna ville ha tillbaka 546 kr som jag felaktigt hade swishat iväg.

Han sa att han måste  prata med sin revisor innan jag kunde få tillbaka pengarna då han inte visste hur han skulle göra med momsen i sin bokföring. Sen avslutades samtalet. 

Jag tänkte "att jag ser nog aldrig röken av dom slantarna". Det fick bli dyra lärpengar för mitt slarv.

Efter några dar messade jag till numret han ringt från, vilket han sagt att jag skulle spara för att kunna nå honom. 

Samma dag fick jag ett svar där man ville ha mitt bankontonummer så dom kunde betala tillbaka pengarna.

Efter ytterligare några dar fanns 546 kr på mitt konto och ordningen var återställd.  

Jag tror inte att det var gängkriminella som jag hade haft att göra med.

  

Skatteverket ska stoppa fuskfrisörer

Lycka till, säger jag bara. Det försökte verket göra för ca 30 år sedan också, men misslyckades. Då var det ett informationsprojekt i samarbete med frisörföretagarna själva. Vi skulle försöka certifiera de skötsamma frisörer som gjorde allt rätt och inte fuskade. Men vi gav upp när inte ens de frisörer som var utsedda att delta i vår projektgrupp tillhörde de skötsamma.

Jag minns inte om det var verket eller frisörföretagarna själva som ville ha hjälp att skilja agnarna från vetet, dvs. att visa vilka frisörer som var oseriösa och konkurrerade ut de seriösa som gjorde rätt för sig.

Detta projekt hamnade i mitt knä då jag var verkets informationsansvarige. Tanken var att de seriösa skulle få en dekal som visade att de betalade sina skatter och avgifter och skötte in bokföring m.m. Dekalen skulle sitta på dörren till deras lokal, väl synlig för deras kunder.

Frisörernas representanter som var utsedda  av deras arbetsgivarorganisation berättade att de svarta frisörerna kunde köpa allt de behövde från lika svarta grossister. Hela kedjan ända till kunden var oseriös. Om du kunde få en klippning för cirka en hundralapp drev frisören säkert sin verksamhet utan att göra rätt för sig.

Vi hade ett antal möten men sedan avsomnade projektet, då det visade sig att de "seriösa" frisörföretagarna i vårt projekt sannolikt också var lika svarta som de vi ville stoppa. Hela branschen var oseriös.

Vi hade nämligen kollat vad de hade för taxerad vit inkomst och jämförde med deras levnadsstandard i övrigt. Det stämde inte.

Hade man en deklarerad inkomst på ca10 000 kr per månad,, bodde i en ny stor villa i "fina området" och en familj med två tonåringr och en hemmafru, två bilar och en sommarstuga så måste man även ha inkomster som vi inte kände till.

Snacka om dubbelmoral. Hur vi lyckades avsluta samarbetet utan att säga varför mins jag inte. Men om branschen var så rutten redan då hur ska den inte vara nu?

Flyttfirmor var annars en bransch som var helt svart och hade lämnats åt sitt öde av verket. När jag var med och hjälpte en släkting att flytta såg jag hur betalningen gick till. 

När bossen, som körde flyttbilen skulle ha betalt ville han ha cash direkt. Via en närbelägen bankomat lyckades vi ut de fem tusenlappar han ville ha. 

Vi såg även när han gav de  tre "flyttgubbarna" - som sannolikt var a-lagare utan fast anställning - varsin tusenlapp. De sade adjö och försvann sedan snabbt.