Varför har det inte varit några inlägg på länge?

Det beror delvis på att jag har svårt att skriva och allt går så sakta och tar längre tid (på grund av min Parkinson) men även på att jag haft fullt upp med annat, som mitt engagemang i olika ideella föreningar:

Föreningen Stråssa by där jag är styrelsemedlem och har gjort en utställning som på 40 affischer handlar om bergsbruk och järnframställning i allmänhet och Stråssa gruva under 500 år i synnerhet. Den premiärvisades förra året och har sedan dess haft mer än 400 besökare trots att den är öppen bara ett timmar i veckan,.

Dessutom håller jag på att skriva en bok på ca 200 sidor om Stråssa gruva (är uppe i 170 sidor nu) vilket kräver mycket av min tid. Inte bara att sitta vid datorn och slå ned fel tangenter med mina olydiga Parkinsonfingrar (och sedan rätta alla fel) utan även att grotta ned mig i arkiv, prata med folk m.m.

Dessutom har jag haft en del att göra med att förbereda byns deltagande i 2023 års  Bergslagens historiedagar kommande helg. Bland annat att uppdatera och fräscha upp vägvisare, fixa skyltning till och vid bystugan Navet (f.d. skolmat- och jympasalsbyggnad), uppdatera affischer och informationstavlor, ta fram en väggkalender för 2024 som ska säljas samt med dottern tagit över driften av byns hesidam m.m. Jag har även hittat på fler nya projekt för byn, bl.a. en vandringsled mellan olika gruvor i trakten samt att hitta en vänort i Skottland till byn i Bergslagen där mitt hjärta klappar häftigast och där jag lägger min mesta energi.

Föreningen Bergslagflaggan där jag är ordförande men även tar emot alla beställningar som kommer in via mejl och fixar leveranserna. Jag tar fram nya flaggprodukter, som nu senast bordsflaggor i två storlekar m.m.

Nu håller jag på och upphandlar och ska köpa in fler fasadflaggor där jag även diskuterar med ett par polska flaggtillverkare.

Föreningen Parkinson Norrort där jag är styrelsemedlem, men funderar på att avgå?. Det är en av två lokalföreningar i Parkinsonförbundets stockholmsdistrikt med en engagerad och drivande ordförande och duktiga övriga ledamöter som sköter det mesta.

Jag slipper all föreningsbyråkrati och fungerar som allmänt bollplank. Min fru och delvis jag hjälper till med fikat vid våra månatliga medlemsträffar. Vi ett av dem höll jag ett anförande om de olika hjälpmedel som finns och även om de jag hittat på själv.

Trots att vi har ett femtiotal medlemmar kommer det bara en handfull till våra träffar, vilket är synd. Rent statistiskt borde det finnas betydligt fler med Parkinson i enbart Sollentuna som är en av kommunerna där vi försöker rekrytera medlemmar till vår Norrortsförening.

Utöver mitt jobb med dessa föreningar har jag och frun fem barnbarn i åldrarna från fem till sexton samt ett stort socialt nätverk. Vi spelar canasta så ofta vi kan med flera par.

Jag går på Friskis & Svettis-jymmet i Häggvik (det största i landet) tre tidiga mornar i veckan, käkar olika piller fem gånger per dygn och gör varje morgon mina rörelser så att jag ska slippa operera båda knäna som lider av allvarlig artros.

Det räcker att ha blivit opererad elva gånger, varav jag sövts åtta (den första när jag bara var 17 år).

Min Parkinson (och även mina dåliga knän) gör att rollatorn är ett av de bästa hjälpmedel som finns. Jag har tre hemma i Sollentuna och två i Stråssa där släktgården ligger (som också behöver min tid).

Nu har jag fått en idé om att utveckla rollatorn som alla behövande får från regionen/kommunen; den röda som heter Carl-Oskar och som nästan varannan åldring redan har och sakta hasar sig fram med.

Min idé är att göra ett komplement till den så den blir mer användbar. Mer säger jag inte då jag försöker hitta en liten mekanisk verkstad som kan göra en prototyp efter den modell jag gjort i trä. Sen ska jag söka patent och starta ett aktiebolag. (Jaja, drömma är ju också kul.)

Utöver har jag bråkat med två försäkringsbolag under hela året för att få ersättning. Det ena handlar om en skada på min bil och det andra om en skadad tå. Det första ledde till slut att jag fick nästan fem tusen, som jag inte alls skulle få från början.

Det andra med tån fick jag nej på men ger inte upp utan fortsätter att driva ärendet vidare. När det gäller tåärendet handlar det om samma klinik och kvinna som kör omkring i sin röda Tesla som jag berättat om i mitt föregående inlägg om kroppsprickarna.

Jag kommer att berätta mer om dem här på min blogg. 

Så nu förstår du kanske varför jag inte hunnit med att skriva inlägg här på ett par månader.