I dagens tidning (SvD) finns en notis som berättar att den obetalda övertiden förra året var 1,9 miljoner timmar. Året innan var summan 1,3 miljoner timmar. Omräknat i personer så var det 27 procent fler som jobbade övertid utan ersättning, jämfört med 2008. Hur vet man det? Jo, Statistiska centralbyrån (SCB) har koll på sånt här.
Ser jag tillbaka på mina 43 yrkesverksamma år så har jag tillhört den del av de anställda som jobbat för mycket. Arbetstiden är nog normalfördelad: en del jobbar för mycket, de allra flesta jobbar det dom ska och en del jobbar för litet. Så sammantaget blir det jämnt skägg.
Tar jag 30 av mina arbetsår då jag käkat matrester (dvs. matlåda), då jag fikat vid skrivbordet samtidigt som jag gjort något nyttigt och då jag jobbat över kvällar och helger utan ersättning och lägger ihop allt så blir det 4,8 år! Jag har räknat med 220 arbetsdagar per år, en lunch på 20 minuter i stället för 40 minuter (som det säkert tar om man går ut och käkar) och en utebliven fikarast på en halvtimme samt 150 timmars gratis övertid per år.
Jag är 63 år och blir pensionär på heltid om några veckor. Lägger jag till mina fyra "gratisår" så blir min ålder 67 år. Jag har inte jobbat 43 år utan 47! Jag känner att jag kan gå ut i utanförskapet i förtid utan dåligt samvete.
För att - som jag - även haft jobbet som hobby krävs en förstående familj och framför allt en förstående fru. Det har jag haft. Jag minns en gång när familjen var och vandrade dagsturer i fjällen. Barnen var med. Sonen var väl runt sju år och sa när vi trampade omkring i blötan: "Det är så kul att vara här för pappa har inga papper med sig!". Där fick jag.
En gång för länge sedan intervjuade jag Håkan Djurberg, som var överdirektör och chef för dåvarande Exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON) - det som i dag är huvudkontoret för Kronfogden. Håkan hade jobbat för mycket och gjort en fin karriär i statens tjänst och jag frågade hur det varit: "Priset för det, sa han, är att jag nu har vuxna barn som jag inte känner!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Björn!
SvaraRaderaEva tipsade mig idag om din blogg. Är det sådant här man ska göra efter nedtrappning!? Jag ligger ju två år efter dig i ålder och jobbar för fullt även om jag numera vågar luta mig lite mer tillbaka. Jobbar nog till 63. Får ny chef i höst och det vet man inte hur det blir. Jag har förstått att något museum får du inte, historielösheten breder ut sig! När du kommer ner till Eva nästa gång på västkusten får du gärna titta på mitt lilla skattemuseum! En pärm.
Hälsningar
Christer W