Damberg är inte trovärdig - igen!

Finansminister Damberg har lovat att alla bilägare - oavsett hur välbergade de är - ska få en tusenlapp i kompensation för de höjda priserna på bensin och diesel. Att han gick med på det berodde på att borgarna m.fl. krävde att staten sänkte skatten på bensin, t.ex. genom att slopa momsen. Men den tusenlappen får bilägarna först i höst.

Denna tusenlapp är rent valfläsk då den ska betalas ut först i augusti, alltså några veckor innan valdagen då valdebatten är som hetast. Smart, kan man tycka och skitbra om man är sosse.

Men det skäl som Damberg lyfter fram är ju löjligt! Det låter nästan Putinlikt i sin desinformativa förklaring då Damberg skyller på att det tar tid att skapa ett system för utbetalningen. 

Skatteverket kunde fixat denna utbetalningen före påsk. Med data från Transportstyrelsen om vilka som äger en bil kunde man hur enkelt som helst satt in tusen spänn på deras skattekonto.

Det känner även Damberg & Co till men då hade pengarna kommit för tidigt och hunnit glömmas bort när det var dags för Svenne och Irma att klä upp sig och vandra till vallokalen och av tacksamhet lägga sina röster på Anderssonskan. 

Damberg har gjort samma sak förut, men då handlade det om Estonia. Att ändra lagen om gravfrid för Estonia tog ett halvår trots att man bara skulle lägga till ett par ord i en av paragraferna i den. Det var så juridiskt komplicerad att göra det, var Dambergs då desinformativa bortförklaring.

När lagen togs gick det snabbt. Det tog bara några veckor att lotsa fram den genom lagråd och riksdag. Då var det viktigt att snabbt hindra obehöriga att nalkas vraket och leta fram sanningen. 

Nu med ändringen av lagen var det viktigt att fördröja letandet efter samma sanning och få tid för att hitta kommande bortförklaringar.

Medlemskapet i NATO närmar sig i rask takt

Fru Andersson har börjat vackla när det gäller ett fullt medlemskap i NATO. Hon utesluter det inte helt, men först måste Sverige gör en ordentligt analys av för- och nackdelar m.m. Märkligt att hon ändrat sig då hon envis som en röd gris alltid upprepat "att alliansfriheten tjänat oss väl". Dalmasen Hultqvist har också alltid upprepat samma sak (trots att jag tror att han innerst inne alltid varit för ett fullt medlemskap i NATO).

Tage Erlander åkte till USA 1952 och träffade då president Truman och även ett avtal med USA om hjälp ifall ryssen skulle angripa oss. Det var jättehemligt. Liknande utfästelser hade vi från Storbritannien. Detta gällde under i stort sett hela kalla kriget och även när Palme hade makten, trots hans kritik av USA, framför allt under Vietnamkriget.

Detta kände Sovjetunionen till men inte svenska folket som trodde att vi var "alliansfria". Sossarna eviga mantra "att alliansfriheten har tjänat oss väl" är rent skitsnack och har alltid varit det. 

Vi har i praktiken aldrig varit "alliansfria". Under andra världskriget stod vi på Tysklands sida fram till slaget om Stalingrad då tyskarnas krigslycka vände. Därefter stod vi på de allierades sida.

När jag var nio-tio år var jag en bokslukare som läste flera böcker i veckan och var en stor kund på biblioteket. Av min bibliotekarie fick jag ett särskilt tillstånd att leta böcker även på vuxenavdelningen.

Där hittade jag "Andra världskriget i bild", en gigantiskt verk i sju band, varav det sista innehöll massor med bilder från förintelsens läger m.m. Då insåg jag människans ondska.

Samtidigt pågick kalla kriget med kärnvapenhot, broschyren "Om kriget kommer" utgåva 1, gasmasker, en stor krigsmakt med tusentals flyg och som kunde mobilisera nästan en miljon man, anslag i varje trappuppgång om utrymning, skyddsrum överallt m.m. Det skapade ångest och oro och gjorde mig tidigt i livet till en nördig MÖP, dvs, "Militärt Överintresserad Person".

Min rädsla för ryssen förde jag enligt min dotter senare över även till henne när hon var ett litet barn. Hon har inte förlåtit mig för att hon fick sin barndom förstörd av mig för att jag skrämde henne med krigshot m.m.. 

Hon har avtvingat mig ett heligt löfte att inte "prata om ryssen" så att hennes barn, dvs. mina barnbarn, slipper samma traumatiska upplevelser.

Efter denna tillbakablick åter till nutiden och dagens NATO-debatt. 

Sossarna har börjat släppa tjatet om "alliansfriheten" och i stället insett att vi har ett krig i vårt grannskap och ett reellt hot även mot oss med risk att Putin & Co tar Gotland. 

Det finns även fler orsaker till denna genomgripande kursändring.

1) Snart finns det en majoritet i riksdagen, nu när även SD bytt fot. Kravet på folkomröstning har man släppt och SD vill  att vi går med om Finland gör det.

3) Kända sossar som Margot Wallström m.fl. har sväng 360 grader och förordar medlemskap.

4) Finlands president har frågat Stoltenberg hur man praktiskt beter sig när man ska söka medlemskap. Sannfinländarna, dvs. finnarnas SD, har svängt helt utan vidare och förordar medlemskap liksom även Olli Rehn som tippas bli näste president i Finland.'

5) Högerledaren Kristersson har gjort frågan om NATO till en valfråga i höst och det vill fru Andersson inte uppleva.

6)  En majoritet  - 54 % - av folket vill gå med i NATO om Finland också gör det.

Alltså, allt detta har i princip tvingat fru Andersson att öppna upp för ett svenskt medlemskap fullt ut i försvarsorganisationen NATO. 

Jag tror (som jag skrev i ett inlägg här tidigare) att vi är med innan året slut. Eller senast inom ett år, dvs, april 2023.

Broschyren "Dags att deklarera" fyller 50 år i år!

För exakt 50 år sedan genomfördes en av de största svenska samhällsinformationskampanjerna någonsin! Den största var 1967 när vi gick över till att köra på höger sida. Fem år senare fick landets skattebetalaren en helt ny deklarationsblankett som marknadsfördes intensivt på olika sätt, bl.a. genom "Dags att deklarera". 

Verket hade anlitat Reklambyrån Svea, som stod sossarna nära, för att få hjälp. Men deras broschyrversions underkändes. I stället gjorde verkets egen personal den som sedan skickades ut till hela folket.          

Broschyren innehöll så kallade "roliga gubbar". Eftersom jag var hyfsat bra på att teckna och även kunde rita gubbar fick jag förmånen att illustrera broschyren som kom året efter. Då jag inte var städslad av verket som tecknare och ritade på fritiden utbad jag mig ett extra arvode. 

Min chef NB muttrade något ohörbart men till slut fick jag ett extra engångstillskott. Jag tror det var några hundralappar. 

Alltid något tänkte jag tills jag fick veta att tecknaren som reklambyrån Svea anlitat hade fått 16 000 kr för sina "gubbar" i första broschyren (se bild). Jag kände mig lurad.

Jag krävde mer när det var dags att göra 1974 års illustrationer, ett par tusenlappar. Då försökte min chef NB ändra min befattningsbeskrivning och få inskrivet i den att det ingick i mitt ordinarie jobb även att teckna och rita. Detta för att slippa betala för bilderna.

Efter att ha pratat med EH i verkets ledning fick jag betalt för de teckningar jag gjorde åt verket på min fritid. Men min chef NB såg alltid sur ut när jag lämnade in min blygsamma faktura till honom.

Min chef NB basade även över verkets utbildningsverksamhet och de som på sin betalda arbetstid fungerade som lärare fick alltid fullt traktamente plus ett saftigt lärararvode. Och detta trots att de var anställda som lärare när det krävdes.

Mina teckningar recenserades varje år i kvällspressen. Kvinnan var passiv, det var fel färg på håret m.m. Jag tog alltid till mig av synpunkterna, vilket också noterades.

Tack var teckningarna i deklarationsbroschyren blev jag lite känd och fick en del uppdrag som extraknäckande illustratör. Jag blev även medlem i Föreningen Svenska Tecknare och blev den vägen inbjuden av Sollentuna kommun vid några tillfällen att ställa ut bilder tillsammans med ett gäng andra konstnärer i min hemkommun Sollentuna.

Av statliga Allmänna förlaget fick jag uppdraget att illustrera de sidor i den stora tryckta telefonkatalogen som handlade om utrymning. Den katalogen och även "Dags att deklarera" fanns i alla landets hushåll och därför presenterade min bror alltid mig som "Sveriges mest spridde tecknare".

Och alla bilder jag gjorde signerade jag "J.Gosh".

Det har under årens lopp blivit så enkelt att deklarera att någon broschyr knappast behövs längre. Det lilla tunna häfte som idag utgör  "Dags att deklarera" borde haft nån rad om att den fyller 50 år. Men det är inte intressant för Skatteverket och dess ledning att minnas det som varit.

Verket brydde sig inte om att den uppskattade webbplatsen fyllde 25 för ett tag sedan. Varför skulle man då uppmärksamma att "Dags att deklarera" fyller jämnt i år? Broschyren fungerade, var enkel och var i många år ett föredöme för andra när det gällde samhällsinformation.

Vill  du veta mera om deklarationskampanjen 1972 så finns den beskriven i jubileumsboken "Deklarationen 100 år och andra tillbakablickar" som Riksskatteverket gav ut 2003 (sid. 119-128).

 

Gratis P-husparkering med egen registreringsskylt

När jag fyllde 75 förra året fick jag i present en regi-streringsskylt till min bil med egen text. Det var släkt och vänner som hade samlat ihop till den. Skylten kostade 6 200 kr och gäller i tio, men kan förlängas i fem eller tio år till. Texten lyder J GOSH, vilket är den signatur jag använder när jag gör något kreativt som t.ex. en teckning. Jag har använt det sedan mitten av 1960-talet.

Signaturen J GOSH är en kortform av Joshua Gosh, ett namn som jag har registrerat som ett varumärke. Min tanke är att det ska spridas på olika sätt och via olika kanaler och bli känt i hela världen. Sen kommer folk överallt att undra vad det står för? Är det ett varumärke för kläder, en bil, ett företag etc.

Sedan kommer jag att sälja det för en miljard till någon som vill köpa det och har behov av det för att marknadsföra sin tjänst eller produkt. Smart va? 

Nä, detta kan jag bara fetglömma, Det kommer aldrig att inträffa. Men drömma kan man ju.

Åter till bilens nummerskylt. Bilnumret är XUW 804 och finns kvar. Med den nya skylten följde en klisterdekal där numret står. Dekalen ska sitta synlig på bilens ena sidoruta, vilket den gör.

När jag parkerar på en p-plats och registrerar mig i en app anger jag XUW 804, något annat går inte. Sen när p-vakten kommer för att kolla min bil så ser han det numret på sidorutan.

Men när jag parkerar i ett p-hus där mitt bilnummer läses av med automatik så funkar det inte. Kameran tar inte J GOSH varken när jag kör in eller ut. 

Jag parkerar alltså gratis! Jag ser det som en slags återbäring på kostnaden för den egna skylten och jag parkerar fritt hur länge som helst såväl i Kista C som Sollentuna C.

Däremot får jag trots J GOSH betala trängselskatten. Staten har kostat på sig att ha kameror som läser av alla skyltar, vilket uppenbarligen inte ägarna av p-husen med automatisk avläsning har gjort. De får skylla sig själva.

När det nu finns teknik som läser av textskyltar, varför har inte p-husen skaffat sån då? Det handlar väl bara om nåt litet chip eller liknande och borde väl inte kosta särskilt mycket?

Tills dess fortsätter jag att gratisparkera. Nåt annat kan jag inte göra.

Ett medlemskap i NATO kommer allt närmare

Putins anfallskrig mot Ukraina har gjort att halva befolkningen i såväl Sverige som i Finland är för ett medlemskap i NATO. SD som är ryssvänligt har börjat svänga i frågan och flera tongivande sossar har också ändrat sig och är för ett fullvärdigt NATO-medlemskap. Jag skulle inte bli förvånad om vi är med innan årets slut.

För att sossarna ska tänka sig att gå med på att på allvar börja prata om medlemskap i NATO ska följande villkor vara uppfyllda: 

1) En majoritet av befolkningen ska vara positiv till det (det är nästan klart). 

2) Det ska vara en majoritet i riksdagen för det (det börjar bli klart då SD svängt, kvar är förstås S plus miljömupparna och kommunisterna). 

3) Finland ska också ansöka samtidigt som vi (finnarna ligger före oss med en uttalad option och en majoritet av invånarna som är för).

SD har dock ställt krav på en folkomröstning för att ställa upp på NATO. Den skulle kunna genomföras vid de allmänna valen i höst. Men vad händer om det bara blir 49 % som gillar ett svenska NATO-medlemskap även om det skulle vara en knapp majoritet i nya riksdagen som är för det? Eller om Finland går med utan vårt sällskap?

En folkomröstningskampanj kommer säkert att vara full av desinformation i såväl sociala som vanliga medier. De ryska trollfabrikerna kommer jobba dygnet runt och Putin hotar oss med vedergällning i olika former.

Även om vi  skulle bli medlemmar senare i år kommer NATO att försvagas då det är sannolikt att de av Trump styrda republikanerna i USA vid höstens olika fyllnadsval kommer att få majoritet i kongressens båda kamrar.

Detta skulle kunna förhindras om Joe Biden stoppade de olika delstaternas ändrade vallagar genom att utfärda en federal lag som tar udden av dem. Men han vägrar göra det. Det är helt obegipligt.

Trump & Co gillar inte NATO och kommer inte att ge sitt stöd utan ser helst att den organisationen självdör. Amerika går alltid  först! Vi i Europa får klara oss själva. 

Även om Trump själv inte kandiderar inför valet 2024 då han kanske inte vill (eller sitter i fängelse) kommer sannolikt republikanska partiet att vinna. Risken finns att trumpisten Mike Pompeo blir deras kandidat och hamnar i Vita huset.

Nu är det dock inte en snabbfix att tas in som medlem i NATO. Det kan ta tid. Alla länder som är med måste ge ok till de nya medlemmarna m.m. Men det kan ju hända att det går att ordna allt snabbt då vi i princip redan är med och varit det sedan länge. Det är endast formalia som återstår, kan man tycka. 

Sedan är Putins pågående aggressiva beteende en faktor som gör att det är bråttom. I Putins ögon är vi redan med i NATO.

Suck! Vi borde ha gått med i början av 1990-talet när de befriade östländerna gick med. Jag blir så trött när jag hör fru Andersson och Hultqvist hela tiden som papegojor upprepar att "det har tjänat oss väl" att inte vara med i NATO.