29 december 2019

Ännu en knepig helsidesannnons


Ni vet ju att jag inte gillar annonser som är svåra att läsa eller som är behäftade med andra märklig- eller tokigheter. Här ovan har du sådan annons, dessutom en helsida i min morgontidning. Brödtexten är svår att läsa och viktig information saknas.

Den här annonsen har ingen tydlig avsändare. Jag utgår från att det är innehavaren av varumärket Tempur som är det. Men det står ingenstans. Och inte heller var jag kan köpa en Tempurmadrass.

Förmodligen anser man att madrassen är så välkänd att konsumenterna självklart vet vilka affärer som säljer den. Jag vet dock inte det.

Sen är texten längst ned i annonsen inte lätt att läsa. Man har gjort ett trippelfel här.

1) För det första har man valt ett rakt tunt typsnitt. Typsnitt med "fötter" och "hakar" (som det du läser nu) är mer lättläst.

2) För det andra har man satt texten enbart med stora bokstäver, dvs. versaler. Stora bokstäver är mer svårlästa än små, i alla fall när det gäller längre texter som här.

3) För det tredje har man lagt texten i vitt på en svart platta. Det försvårar läsningen ytterligare. De mest läsbara är svart text på gult. Det är därför kvällstidningarnas löpsedlar ser ut så.

Suck! Märkligt att reklamnissarna på byråerna inte lärt sig något om läsbarhet. Och lika märkligt att reklamköparna inte ställer krav på byråerna när det gäller läsbarhet.

z

26 december 2019

Gängen måste stoppas innan det är för sent

De kriminella mördar- och spränggängen som lever på knarkförsäljning och har gjort förorter till laglösa ghetton måste stoppas. Politiker pratar och myndigheter står handfallna. De kosmetiska lagändringar som gjorts räcker inte. För att få stopp på eländet innan det spårat ur helt krävs extraordinära åtgärder. Åtgärder som medför att Sverige förändras i grunden. Är vi beredda på det? Knappast.

Politikerna bara pratar och prata. "Vi måste få stopp". "Det är oacceptabelt". "Det är de knarkande i Djursholm som är grund till våldet i förorterna". Jojo, snacka går. Men att göra något konkret är något helt annat.

Att strama åt vapenlagarna drabbar bara jägare och sportskyttar. De lättkränkta tonåringarna i förorterna skrattar och skaffar sig ytterligare några magasin till sina k-pistar och pistoler. De struntar totalt i att det ska krävas tillstånd för att ha magasin till skjutvapen.

Vad ska man göra för att stoppa gängen? Nu när till och med  åttaåringar rekryterats till gängen och även haft tillgång till vapen krävs extraordinära åtgärder. 

Om inget görs riskerar vi att få helt laglösa områden som t.ex. i Rio Janeiro där polisen helt gett upp och de kriminella tagit över helt och hållet. Det är inte långt dit även hos oss.

En del politiker anser att militären ska kopplas in där polisen misslyckats. Vattenkanoner säger andra. Satsa mer på skolan och fritidsgårdar. Ställ krav på föräldrarna. Jo, det är nog bra men hjälper inte för att få stopp på de cirka 1 500-2 000 personer det handlar om. De är redan bortom sådana åtgärder.

Såväl polisen som socialtjänsten vet redan vilka barn, ungdomar och yngre män det handlar om och har bra koll på dem. Men att få dem fällde för sina brott motarbetas av deras nekande, smarta välbetalda försvarsadvokater samt att inga vågar vittna mot dem. 

Det enda rätta är att stifta en lag som gör de möjligt att ta in dessa personer och sättas dem bakom lås och bom i ett år i taget. Ta ifrån dem deras lyxbilar, dyrbara armband och klockor och annat som de har som statussymboler samt givetvis deras vapen m.m. Husrannsakningar genomförs samtidigt som de grips.

Hur en sådan lag ska formuleras och antas blir inte lätt. Den kommer även att väcka ett ramaskri hos de som värnar rättssamhällets grundläggande principer. 

Det går idag att ta ifrån föräldrar deras barn på obestämd tid bara för att socialtjänsten fått in en anonym anmälan om t.ex. vanvård. Vuxna går också att ta in och sätta på anstalt om de är onyktra och stör andra.

Men att ta in misstänkta kriminella, mördare, mordbrännare och knarkhandlare som lamslår en hel förort och hålla dem borta under ett år är omöjligt.

Om det nu skulle bli verklighet att staten sydde in dessa personer så kommer nästa fråga? Var ska de placeras?

Kriminalvården har inte plats för mer än 4 500 klienter (ja, så kallas fångarna numera) och sen finns ca 2 500 häktesplatser. Alla dessa är redan fulla och överbelagda. Två fångar i varje cell är vanligt. Planer på att sätta upp tillfälliga baracker finns.

Tiden från lagakraftvunnen dom till placering var tidigare ca en månad. Nu är den snart tre månader. En fånge ett dygn i ett fängelse kostar idag ca 2 500 kr.

Men köpa fängelseplatser i andra länder, varför kan man inte göra det? Jo, det går. Norge har gjort det men slutat då det blev för dyrt.

För att sammanfatta alltihopa: det går att stoppa eländet men då krävs det enorma krafttag. Vi måste tumma på många rättigheter och kanske bryta mot diverse internationella avtal och konventioner.

Det kommer våra politiker aldrig att göra.

Våra lagar - och även våra bidragssystem - är inte anpassade för hur Sverige ser ut idag med den befolkning vi har fått.




Försäkringskassan snabbast med att svara

Som den lille rättshaverist i vardande som jag är har jag trakasserat ytterligare myndigheter med frågor via mejl för att se hur länge det dröjer innan jag får svar. Mina frågemejl denna gång har drabbat Skatteverket (SKV), Försäkringskassan (FK), Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) samt givetvis även min kommun Sollentuna. Alla utom en mottagare har svarat. Försäkringskassan var snabbast med svar.

Jag skickade mina mejl samma dag, nämligen söndagen den 8 december. Nu var en söndag ingen bra dag så jag borde räkna måndagen den 9 som avsändar- och mottagardag i stället. Från alla - utom MSB - kom automatsvar att man fått ett mejl från mig.

Försäkringskassan var snabbast med att svara. Redan den 10 december kom ett svar där man bad mig precisera mina frågor. Det gjorde jag på studs. Senare samma dag fick jag svar och jag skickade ett positivt och uppmuntrande tack för den snabba servicen.

Detta hedrar kassan som i undersökningar alltid hamnar i botten tillsammans med Arbetsförmedlingen när det gäller kundnöjdhet. (Kan denna snabba service bero på att  kommunikationsdirektör på Försäkringskassan nu är Sten Eriksson som jag en gång anställde på Skattverket som pressekreterare?)

Skatteverket kom tvåa och svaret därifrån fick jag den 12 december. Svaret var visserligen inte svar på min fråga så jag fick skriva svar på deras svar och upprepa min fråga. Senare samma dag kom ett mycket bra svar på min fråga. Från en annan handläggare.

Det första svaret handlade enbart om mina skyldigheter och inte ett ord om mina rättigheter, det som min fråga gällde. Det var inte bra. Tydligen sitter de gamla fiskala takterna kvar i väggarna.

(Verkets första "Dags att deklarera" innehöll information om att man kunde göra fyllnadsinbetalning av skatt om man betalat för lite. Men inte ett ord om att man kunde i förtid få tillbaka skatt om man betalat in för mycket. Typiskt fiskalt. Bara prata om skyldigheter, inget om rättigheter. Det ändrade jag givetvis på.)

På bronsplats kom SMB. SMB har ingen "kundservice" som man kan mejla. Därför gick mitt frågemejl till verkets registrator. Det gör givetvis att handläggningen fördröjs. Så ett mycket trevligt och uttömmande svar kom först den 18 december från en handläggare.

Nu ska i ärlighetens namn sägas att frågeställningarna till de olika myndigheterna var inte exakt desamma. Därför kan det ha påverkat svarstiderna något.

Fortfarande väntar jag svar från min hemkommun Sollentuna. Det ska bli intressant att se när det kommer.


Fortfarande inget svar från Lantmäteriet

Jag gillar inte när myndigheter inte svarar på brev eller mejl inom rimlig tid. Jag har tidigare berättat om Sollentuna kommun som dröjde nästan ett år med att svara - trots påminnelser.  Det ledde till att jag JO-anmälde kommunen som fick "kritik" och lovade bättring. 
      En annan myndighet som har svårt att svara är Lantmäteriet. Mitt mejl dit som jag skickade den 12 oktober har jag ännu inte fått svar på.

Den 12 oktober skickade jag ett mejl med två enkla frågor till Lantmäteriets kundcenter (kundcenter@lm.se). Jag fick inte något automatsvar att man fått mitt mejl.

Jag skickade en påminnelse till kundcenter via mejl den 24 oktober. Eftersom lantmäteriet även har service via telefon ringde jag och hamnade som nr 42 i kö. Jag insåg att även den vägen inte var framkomlig och lade på. (Jag vill helst ha svar via mejl så jag har svart på vitt.)

Den 9 november skickade jag ytterligare påminnelser via mejl. Men denna gång till registrator med hemlig kopia till verkets generaldirektör. Samtidigt skickade jag ett mejl till verkets kommunikationsdirektör och berättade att det uppenbarligen inte gick att kommunicera med kundcenter och undrade varför.

Fortfarande inget svar. Så den 20 december skickade jag ett nytt öppet mejl till generaldirektören Susanne Ås Sivborg. I det berättade jag om mitt försök att få svar på mina fråor och om alla de mejl jag skickat.

Inte en enda gång har jag fått automatsvar. Det är märkligt. Jag börjar tro att det kan vara något tekniskt fel eller något it-strul som gör att mina mejl inte når fram till lantmäteriet? Och att jag inte får dem i retur med upplysning om att de inte nått fram. Sånt kan tydligen hända.

Jag måste nog skicka ett pappersbrev i kuvert med frimärke på till Lantmäteriet i Gävle...

23 december 2019

Ytterligare en svårläst annonstext

Efter att ha jobbat ett helt yrkesliv med att ta fram informationsmaterial i olika former som broschyrer, annonser, reklamfilmer m.m. är jag miljöskadad. Jag gillar trycksaker bättre än digitala skärmar. En skärm saknar doften av trycksvärta. 
       Jag strävade alltid efter att få det skrivna lätt att läsa.  Och då handlade det inte bara om ordval utan även om uformning. Minst lika viktigt.

När man formger t.ex. en annons räcker det inte bara med att få den läsbar på en datorskärm. Man måste även veta var ska den slutligt ska visas. Är det i en dagstidning? En veckotidning? På en utomhustavla? I tunnelbanan? På en busslångsida?

I dag var det en svartvit helsidesannons i Dagbladet som visade en allvarlig drottning Silvia, dessutom på hennes namnsdag. Hon ville berätta något om sitt Childhood. men jag vet inte vad.

(Rättelse: Jag har skrivit "namnsdag" ovan. Enligt ett påpekande i en kommentar, se nedan, ska det givetvis vara "födelsedag".)

Rubriktexten var okej men brödtexten var i stort sett helt oläslig: vit liten text på grå botten. Tjusigt på en skärm i bra belysning? Kanske. Men inte i en dagstidning.

En helsida i en morgontidning är inte gratis. Fast nu tror jag att Childhood inte har betalat fullt pris. Den som är informationsansvarig hos Childhood har gjort en miss. Reklambyrån de anlitat har gjort ett dåligt jobb.










13 december 2019

Den politiska kartan är rund

Den politiska kartan med mitten samt höger och vänster kan ses som en cirkel. Går man tillräckligt lång åt vänster kommer man att möta den yttersta högern. Se bilden nedan. Där nere hittar vi kommunismen som trängs med nazismen. Dessa ideologier har mycket gemensamt. Men bara en av dem är salongsfähig trots dess mycket blodiga historia.
Att ha något att göra med  Sverigedemokraterna (SD), som t.ex. att luncha med partiledaren Åkesson leder till rubriker. Men att gå i säng med Sjöstedt är helt okej. Båda har rötter i ideologier med otroligt mycket blod i sin historia.

SD:s historia med sina tunna rötter i nynazismen har inte många år på nacken. Partiet har gjort allt man kan för att tvätta sin byk, men inte lyckats helt. Rester av den gamla tidiga tvätten dyker upp då och då.

Hade partiet bildats idag utan sina bruna rötter hade det säkert varit välkommet även till Nobelmiddagen.

Kommunisternas rötter går djupare och är mycket tjockare. De har varit den blodigaste och hemskaste "-ismen" i den nutida världshistorien. Trots det så får de vara med och leka i den politiska sandlådan. Det kommunistiska arvet försökte man genom ett namnbyte göra sig av med när Sovjetunionen gick i graven och muren föll.

Partiet var helt enkelt en filial till Lenins och Stalins parti i Sovjet och styrdes och finansierades därifrån. Trots namnbytet har man ännu inte gjort upp med sitt förflutna. 

Vänsterpartiet (V), som kommunisterna kallar sig sedan 1990, bildades redan 1917 och firade sina 100 år 2017. Hade man verkligen tagit avstånd från sitt blodiga förflutna hade man valt att vänta till 2090 för att fira sina 100 år då i stället.

Man förskönade sitt namn tidigare, nämligen 1967 då man kallade sig Vänsterpartiet/Kommunisterna (VPK). Då var partiledaren trots det en bekännande fullblodskommunist.
Deras motpart - eller systerparti - på högerkanten Sverigedemokraterna (SD) bildades 1988. Partiets rötter kommer från Framstegspartiet, bildat 1968, Bevara Sverige Svenskt, bildat 1979 och Sverigepartiet som bildades 1986.
När det gäller SD drar man ofta fram kopplingen till nazismen med judehatet och förintelsens koncentrationsläger. Men när man pratar om V tiger man om kommunismens folkmord. Båda partierna har bakgrunder som är skrämmande. Tyvärr drar de till sig massor av väljare och sympatisörer som är okunniga om vad de har för historia. Det värsta är dock att V:s bakgrund talas det tyst om.

PS. De kinesiska kommunisterna tog livet av 80 miljoner människor, de sovjetiska kommunisterna har 62 miljoner liv på sitt samvete och de tyska nazisterna 21 miljoner.  
Fotnot: Sifferuppgifter från "Aldrig mer" (sid 207) av Staffan Skott.









2 december 2019

Bara 3 % av allt vatten är drickbart

Det finns mycket vatten på vår jord men det mesta är saltvatten och därmed odrickbart. Bara så lite som tre procent är dricksvatten.  Vi tar vårt dricksvatten för givet men de senaste åren har det uppstått brist på det - även i Sverige. Grundvattennivåerna har sjunkit. Vi måste hitta sätt att minska förbrukningen av dricksvatten. Men hur?

Två tredjedelar av sötvattnet är ytvatten som finns i glaciärer samt sjöar och  vattendrag. En tredjedel är grundvatten som bildas genom att vatten rinner ned genom jordlagren. I Sverige används båda till dricksvatten.

Dricksvattnet är billigt. Det kostar bara ca 4 öre litern. Våra kommunala vattenverk producerar 900 miljarder liter om året och per person förbrukar vi i snitt 140 per person och dygn. Av dessa liter går 30 varje dygn till att spola toaletten. 

Det känns som ett slöseri, att ha bristvaran - sett i ett världsligt perspektiv - dricksvatten för att spola ned vårt kiss och bajs. Det borde finnas ett annat sätt.

Att återinföra utedass i stället är nog inte gångbart. Däremot kan vi använda annat vatten för att spola toaletterna, t.ex. regnvatten eller begagnat dricksvatten från våra duschar och handfat. Se skissen här nedan. 

Rent tekniskt borde det vara lätt att ordna det! Vem blir först att ta patent på idén? 



























11 november 2019

Andersson, Nyberg och Skogman är adliga namn

Det finns - eller har funnits (en del är utdöda) - 142 grevliga,  406 friherrliga och över 2 300 adliga ätter i Sverige. De flesta adliga namn är pampiga och det är ingen tvekan att de är just adliga. Men det finns även en del vanliga släktnamn som är adliga. Därmed inte sagt att alla som bär det efternamnet är adlig. Det har t.ex. funnits en grevesläkt Carlsson som dock dog ut 1708.

Det svenska adelskapet uppfanns på 1200-talet. Förenklat blev herremän som ställde upp med en fullt utrustad beriden krigare "adlade" och blev en del av "frälset". Under den svenska stormaktstiden nyttjade kungamakten ofta adelskapet som ett sätt ett belöna mer eller mindre förtjänta medborgare.

Möjligheten för kungen att adla folk avskaffades i praktiken i början av 1900-talet. Den siste att bli adlad var upptäcktsresanden Sven Hedin som adlades den 1 juli 1902 av Oscar II. Hedins vapensköld ser du här ovan. Tämligen självklart att han fick en jordglob i sitt vapen och dessutom en glob som visar Asien då det var där han gjorde sina resor.

Den som adlades näst sist var den göteborgske affärsmannen Olof Wijk och det skedde den 24 oktober 1890.

Adliga namn är normalt lätta att känna igen på "von", "af" eller "de" men även på själva namnet som t.ex. Gyllenstierna, Bielke, Sparre, Lagerbielke, Gripenstedt, Ridderstolpe och liknande.

Varje adlig ätt har ett nummer. Nummer 1 bland grevarna är ätten Brahe (utdöd 1930) och den sista -bland de vanliga adliga - med nummer 2 349 är von Samson-Himmelstjerna. Man skulle kunna tro att ätten Hedin borde ha det högsta numret, men så är det inte. Ätten Hedin har nummer 2 344 och dog ut 1952 när Sven Hedin avled.

Men det finns en hel del ganska vanliga namn som också bärs av en adlig ätt. Här är några exempel:
Andersson, Carlsson, Cederborg, Dalman, Drysell, Elfving, Ericson, Fahlström, Günther, Göthe, Hallenborg, Hempel, Igelström, Laurin, Lindelöf, Lovén, Lund, Malmborg, Mellin, Nerman, Nyberg, Palmgren, Palmqvist, Robertsson, Roos, Sandberg, Skogman, Torstensson, Wallén, Åkerman. Carlsson och Torstensson är inte bara adliga utan även grevliga.

Det är bara män som har adlats i Sverige. Om möjligheten att åter kunna adla personer skulle införas tror jag att även kvinnor skulle komma i fråga. I Storbritannien är det möjligt och t.ex. sångerskan Vera Lynn är adlad och kan titulera sig Dame Vera Lynn.

Både adelskapet och ordensväsendet borde återinföras i Sverige. Då skulle vi slippa få avdankade politiska medelmåttor som landshövdingar och generaldirektörer. Att adla dem eller att ge dem en orden i stället skulle bli mycket billigare.

Ordnar, flaggdagar m.m. är nu föremål för en utredning. Vi får se vad den kommer fram till. Jag tippar att en del flaggdagar  tas bort och andra införs. Jag tror också att det kommer bli möjligt att ge en orden även till en svensk medborgare.

9 november 2019

Finns lantmäteriet kvar?

För snart en månad sedan skickade jag ett mejl med två frågor till Lantmäteriets kundservice och väntar fortfarande på svar. Jag har skickat ett par påminnelser, likaledes via mejl, men fortafarande inget svar. Idag skickade jag ett mejl till Lantmäteriets registrator - med hemlig kopia till verkets generaldirektör. Det ska bli intressant att se om och när jag får svar!

Jag har i ett tidigare blogginlägg (den 4 maj i år) gnällt över sakernas tillstånd i vårt land. Jag menade att det inte är mycket som fungerar bra i Sverige nu för tiden. Listan över myndigheter och verksamheter som inte levererar till 100 % kan göras hur lång som helst. Nya exempel tillkommer i stort sett varje vecka.

Sedan maj har det hänt en del. Sjukhus i flera landsting/regioner har fått gå över till verksamhet på sparlåga och ställa in operationer m.m. Det kallas med en förskönande omskrivning för "stabsläge" och anledningen att man inte fått avtalade leveranser av engångsmaterial.

Apoteken har så små lager av vanliga och livsviktiga mediciner att de har tagit slut. Multisjuka får inte sina dagliga piller. En del har fått åka runt tjugotals mil till olika apotek för att överleva. Själv har jag hittills klarat mig och fått mina piller, även om det kan ta några dagar då man inte lagerför en av de pillersorter jag behöver.

Det går inte att utvisa radikala terroristimamer då deras säkerhet inte kan garanteras i de länder dit de borde skickats för länge sen. Och detta trots att de hotar vårt lands säkerhet. Märklig prioritering som våra folkvalda gör, framför allt när våra grannländer klarar av att skicka ut motsvarande figurer från sina länder. Norrmän och danskar skrattar åt oss igen.

Nu kan jag lägga till ytterligare en myndighet på listan över de som inte klarar sin uppgift till fullo - Lantmäteriet! Som jag skrivit i ingressen ovan så har jag väntat svar på två enkla frågor från deras kundservice i snart en månad.

Jag återkommer om och när jag fått svar.

PS. Jag har sagt det förr och gör det igen: Skatteverket verkar vara den enda myndighet/verksamhet som tycks funka ordentligt.

5 november 2019

Fotbollsmonopolet gör det omöjligt att att starta ny klubb i Sollentuna då man inte får träningstid


Sollentuna kommun och Sollentuna fotbollsklubb (SFK) har skapat ett monopol när det gäller träningstider för fotbollsungdomar. Den fria konkurrensen och principen att alla ska behandlas lika är satt ur spel. Det är varken jämlikt eller fair play och borde ge rött kort och utvisning.

Det är tjänstemän hos kommunen som ger tider till de klubbar som ansökt om det. Men för att få tider för träning måste klubben haft aktiviteter året innan och kunna redovisa hur många som tränat eller hur många matcher man spelat. Kan du inte redovisa någon aktivitet får du inte träningstider.  

Detta gör det helt omöjligt för en ny klubb att få träningstider till sina fotbollsungdomar. Klubben kan därmed inte bedriva någon verksamhet. Kommunens rigida regler gör det omöjligt att starta en ny fotbollsklubb i Sollentuna, som kan konkurrera med SFK, då den klubben i princip har monopol på alla träningstider.

Det går inte för en grupp duktiga fotbollsungdomar hos SFK (som känner att de inte kan utvecklas som de vill där) att gå till en helt ny klubb. Orsaken är att de inte får några träningstider.

Trots att SFK tappar en grupp unga spelare inför det kommande året får de tillgodoräkna sig deras träning och spel året innan när kommunen tilldelar träningstiderna. Den nya klubbens ungdomar borde rimligtvis få dessa tider och kunna redovisa sitt engagemang året innan hos SFK som grund för tilldelningen. Inte ens det är möjligt. 

Gör så här i stället: Ge nya som gamla föreningar träningstider baserade på den verksamhet de ska bedriva kommande år. Det kan styrkas med uppgift om antal medlemmar per lag och antal lag/grupper.

Följ sedan upp att man har den verksamhet man redovisat i sin ansökan. Håller man inte vad man lovat dras träningstiderna in och ges till andra.

Om regelverket sett ut så inför säsongen 2020 skulle det finnas plats för nya klubbar att träna, såväl i fotbollshallen som på de natur- och konstgräsplaner som finns i Sollentuna.

Många träningstider som är bokade av SFK utnyttjas inte. Men det följs inte upp av kommunen trots att kommunen har tillgång till de tider som bokats och de LOK-stödsaktiviteter som sedan rapporterats in. 

Nej, gör om och gör rätt! Ta bort monopolet och se till att det blir fair play även inom föreningslivet i Sollentuna.








4 november 2019

Meningslöst mångårigt frimärkssamlande slut

När det första barnet eller barnbarnet kommer är det väldigt stort och märkligt. 
       När vi fick vår dotter 1974 började jag samla ostämplade svenska frimärken som hon skulle få prydligt insatta i ett album på sin 50-årsdag. 
När hennes son föddes 2007 planterade jag ett träd på torpet. Tanken var sedan att varje barnbarn skulle få ett eget träd.

Tankarna var nog bra, men hur blev det sedan i praktiken? Nu har vi fem barnbarn men fortfarande bara ett träd planterat. Jag har sagt att de får ha det tillsammans.

Hur blev det då med frimärksalbumet till dottern? Tja, hon har inte fyllt femtio är. Det är några år dit. Men hon kommer inte att få ett album med alla svenska frimärken i postfriskt skick som getts ut 1974-2024.

Jag prenumererade från 1974 och till några år in på 2000-talet på alla nyutkomna svenska frimärken hos Postens Filateliavdelning (PFA). Det blev under årens lopp en betydande mängd frankotecken i olika valörer.

Jag insåg alldeles för sent att min vuxna dotter sannolikt inte skulle uppskatta ett stort frimärksalbum på sin femtioåriga födelsedag. Därför sa jag upp prenumerationen hos PFA och började använda frimärkena jag hade samlat på mig. De blev brevporton och då framför allt till de allt för många julkort som jag skickade varje år.

Nu har jag inte många märken kvar. De sista gick till brevet som du ser på bilden här ovanför. De har valören 5 öre till 10 kronor, en salig blandning för att få till portot på 36 kronor.

27 oktober 2019

SvD om hektar och fotbollsplaner

Kvalitetsredaktören hos Svenska Dagbladet har i sin spalt i dagens tidning tagit upp ämnet fotbollsplaner som storleksmått. Den 20 dennes hade jag ett inlägg i samma ämne här på min blogg. 
          Delar av den texten skickade jag via mejl till tidningen. Det ledde till följande text där mitt mej delvis citeras.

Texten på slutet avslöjar att redaktören måste ha läst mitt blogginlägg. Avsnittet om den finska tomteparken var inte med i mitt mejl till honom; det fanns bara på bloggen.

Tyvärr citerar han mig fel. Jag skrev inte att man angav ytan i hektar i artikeln om tomteparken. Den omräkningen gjorde jag i blogginlägget och redaktören tolkar det som att den ytangivelsen fanns i artikel, vilket är fel. 

En struntsak igentligen, men rätt ska vara rätt.






26 oktober 2019

Slocknad reflexledlampa: Batteribyte? Köpa ny?

För att synas ute när det är mörkt har jag reflexer av olika typer. En sort är de där små batteridrivna ledlamporna av fabrikat Asaklitt som bl.a. finns att köpa hos Clas Ohlson. 
De innehåller två små 3-voltsbatterier. Det går att skruva loss en liten platta och ta ut batterierna. Men då krävs en mycket liten stjärnskruvmejsel.




Eftersom jag har en sådan pytteliten skruvmejsel skruvade jag loss plattan och tog ut de två små knappbatterierna på några av dessa små lysande reflexlampor som slutat lysa. Det är dock ett finmekaniskt pyssel att göra det då skruvarna bara är ett par millimeter stora.


          Att köpa två nya sådana ledlampor hos Classe kostar knappt 30 kronor. Att köpa de fyra små 3-volts knappbatterier som krävs för att få två begagnade slocknade lampor att lysa igen kostar dubbelt så mycket. Man får fem små batteriet för knappt 70 kronor.
           Det är alltså billigare att slänga de som slutat fungera ock köpa nya än att byta batterierna. Det känns inte så där fullständigt miljövänligt.
           Men det är dock en fördel med att byta ut batterierna. Nya batterier har längre driftlängd än de som följer med lamporna från början. Så trots allt kanske det lönar sig att byta i stället för att köpa helt nya lampor.
          Bättre för miljön är det nog också. För jag tror ingen plockar ur de uttjänta batterierna innan man slänger de lampor som slocknat i soppåsen.




25 oktober 2019

Två möten denna vecka som båda sket sig

Jag är försiktig och ängslig och litar inte på att allt ska funka som det är tänkt. När jag verbalt råkar ge uttryck för denna (oftast helt onödiga) ängslan eller oro säger mina vänner "F-n, va du ä näggativ!"
        Men ibland finns det fog för mig att inte lita på andra eller för att vara ängslig. Den här veckan har jag råkat ut för två helt olika händelser där det planerade uteblivit.

Jag har - med ett undantag - alltid köpt nya bilar. Det var bara min första bil som var begagnad, dessutom mycket begagnad (en VW-bubbla för en tusenlapp). Därmed är jag en mycket bra kund för bilfirmorna. 

Att jag dessutom servar bilen på märkesverkstan för dyra pengar gör mig definitivt inte sämre som deras kund. Tvärtom!

Nu har jag min andra nya Toyota, köpt hos Europeiska Motor i Rissne där jag varit kund i snart tio år. Jag har ett serviceavtal där jag betalar flera hundra spännn i månaden. Då ingår, förutom service, lånebil m.m., även däckförvaring och dito byte två gånger om året. 

Egentligen är detta ekonomiskt vansinne. Varför inte köpa en begagnad bil med ett par år på nacken, serva bilen på en mindre verkstad, lagra däcken hemma i garaget och byta på egen hand? 

Tja, säg det. Bekvämlighet? Rädsla för att bli lurad vid ett begnatköp? 

När jag i tisdags skulle låta firman i Rissne byta till vinterhjul kom jag dit på rätt tid, lämnade bilen och satt och väntade. När det gått en halvtimme kom kundmottagaren och frågade om jag hade däcken med i min bil. "Nej, jag har dom hos er", svarade jag. 

Efter ytterligare en halvtimme kom han tillbaka och sa att man tyvärr hade missat att hämta hem mina vinterhjul från sin däckförvaring, som låg på en annan plats.

Jag blev givetvis skitförbannad, men behärskade mig. Det var ju inte kundmottagaren fel. "När kan ni fixa det?" undrade jag. "Nästa vecka", blev svaret. "Omöjligt. Då ska jag åka norrut där det finns risk för snö och halka. Jag måste ha däcken på DENNA VECKA!

Nu blev jag ännu mer förbannad, men fortsatt behärskad. Det var ju inte kundmottagarens fel. Efter visst knappande på datorn lyckades han beställa expresshämtning av mina vinterhjul och ordna en ny tid på fredagen (dvs. idag).

Jag sa behärskat med stark emfas i rösten att jag förväntar mig någon form av kompensation. "Vi kan bjuda på däckbytet", svarade han då. 

"Men för helvete" tänkte jag fast sa inte det. "Men du, jag har ju serviceavtal och då ingår däckbyte och däckhotell så det är redan betalt. Ni får fixa nån annan kompensation, varför inte en sån där" sa jag och pekade på en liten ryggsäck med Toyotareklam på. "Ta upp det med din chef och säg att jag är JÄVLIGT FÖRBANNAD!"

Sen tog jag mina bilnycklar, hämtade bilen och for upprörd därifrån.


 Idag på eftermiddan var jag där igen för ett nytt försök att få hjulen bytta. Nu hade man hämtat mina hjul och bytte. Jag fick också en ryggsäck och i den fanns två förpackningar spolarvätska och en kombinerad isskrapa och borste. Detta som kompensation, vilket jag tackade för.

Men jag undrar om jag fått något utan att gnälla och visa min behärskade ilska?

- - - -

Guiden som inte dök upp. Nu vidare till veckans andra händelse då allt sket sig, inte bara för mig utan för ytterligare ett trettiotal veteraner från Skatteverkets huvudkontor. Vår veteranförening hade ordnat och betalat i förväg för ett studiebesök.

Vi hade samlats på Bondegatan på Söder i Stockholm kl. 13.45 för att besöka "Julius hus", en gammal intakt våning från anno dazumal. En guide skulle möta oss kl. 14.00. Vi väntade till ca kl. 14.45. Fortfarande ingen guide, trots kontaktslösa eftersök via mejl och telefon.

Snopna gick vi därifrån.

- - - -

När hotellet inte hade någon bokning. För flera år sen skulle vi bila med kompisar till Alperna för att vandra och jag hade bokat en hotellnatt i Prag för övernattning på vägen dit. Jag betalade resebyrån som bokade hotellet och fick en voucher.

Men innan vi åkte mejlade jag hotellet för att kolla om de hade p-platser. Då fick jag svaret att vi inte hade någon bokning hos dem. Åter till resebyrån som menade att jag nog inte hade skrivit korrekt engelska och att man inte förstått mig.

Jag bet ihop. Resebyrån kollade. Jo, vi hade inte blivit inbokade, trots vouchern. Det var resebyråns underleverantör som missat att boka. Vi fick en ny voucher och ett nytt hotell i Prag. Det funkade.

Tur att jag kollade. Hur kul hade det varit att sent på kvällen komma till Prag och inte ha någon övernattning? Mitt i semestertider.

- - - -

Vad vill jag säga med dessa missar? Jo, det går inte att lita på nån. 😉








20 oktober 2019

Ange även hektar - inte bara fotbollsplaner

När journalister ska förklara för vanligt folk hur stor yta något har använder de nästan alltid fotbollsplaner som måttstock. För mig - som inte är särskilt idrottsintresserad eller dito kunnig - säger det inte särskilt mycket. Däremot är hektar ett mått som jag bättre kan relatera till. Varför inte ange både ock? Eller jämför även med något annat?

I gårdagens svenska dagblad var det en stor artikel om Northvolts blivande batterifabrik i Skellefteå. Man har schaktat bort skog och annat för att göra plats för en jättestor fabrikslokal. Den anges bli lika stor som 100 fotbollsplaner. Och hur stort är det?

Hur stor är en fotbollsplan?

Eftersom jag inte vet hur stor en sådan plan är kollade jag. Det finns inget exakt mått. En fotbollplan kan vara från 45 till 90 meter bred och från 90 till 120 meter lång. Den får dock inte var kvadratisk, dvs. 90 x 90 meter, utan måste ha en rektangulär form.

När det handlar om internationella fotbollsmatcher måste planen alltid ha måtten 64-75 respektive 100-110 meter på bredden respektive längden.

Planmåttet är inte exakt

Att ange en yta i antal planer blir bara ett ungefärligt mått. Räknar man om till hektar blir det från 0,4 till 1,08 hektar eller 0,8 respektive ca 2,2 tunnland. Ett hektar är 10 000 kvadratmeter och ett tunnland är ca 5 000 kvadratmeter. Att måttet heter tunnland, beror på att en tunna utsäde räckte till att beså en så stor ytra.

Eftersom Northvolts anläggning motsvarar 100 fotbollsplaner kan det i hektar vara någonstans mellan 40 och drygt 100 hektar. Det är inte särskilt exakt. Om journalisten menade internationella planer blir hektaren i stället 64 och 83. Det är heller inte särskilt exakt.

Jämför med något annat

Vill man ge läsaren något mer konkret jämförelsealternativ kan man t.ex. ta någon annan känd yta att jämföra med.

När jag för många år sedan beskrev Riksskatteverkets informationskampanj inför deklarationen och presenterade broschyren "Dags att deklarera" använde jag parker i Stockholm och jämförde med..

Till den pappersmassa som krävdes för att göra pappret till broschyren krävdes det X antal träd. De motsvarade ett kalhygge, stort som Kungsträdgården eller en gallringsyta lika stor som Humlegården.

Både ock är bäst

Nu är ju måttet 100 fotbollsplaner bara ett sätt att visa att fabrikslokalen i Skellefteå kommer att bli himla stor. För en normal läsare räcker det. Men för siffernissar, ingenjörer och tekniker (och för mig) som vill att det mesta ska vara exakt räcker det inte.

Måttet "fotbollsplaner" är inte exakt. Det varierar stort. Men då vanligt folk inte vet det så spelar det egentligen ingen roll. Så kära journalister, fortsätt ange antalet planer men ange även ytan i ett fast mått, t.ex. hektar eller kvadratmeter.

Tillägg den 21 oktober

I dagens SvD Näringsliv skriver man om planerna på att bygga en stor "tomtepark" i Rovaniemi i norra Finland (där tomten bor). Man tänker sig bl.a. en kupol som ska täcka ett område som är 25 000 - 30 000 kvm stort. Där ska det alltid vara snö och finnas restauranger, hus m.m. - en by med evig vinter.

Storleksangivelsen är jättebra! Lätt att omvandla till hektar också (2,5 - 3 hektar, alltså som våra åkrar på torpet i Bergslagen. Fullt greppbart för mig).

PS. För att få veta hur stor Northvolts fabrik blir (hektar eller kvadratmeter) så har jag skickat ett mejl och frågat. Återkommer om och när jag får svar. Tillägg den 22 oktober: Idag fick jag svar från Northvolt. När fabriken är färdig 2024/25 blir ytan 500 000 kvadratmeter, dvs. 50 hektar, vilket är ungefär som 100 mindre fotbollsplaner.

19 oktober 2019

Nu är vi svenskfödda bara 80 %

Vi som är födda i Sverige är nu bara åttio procent, dvs. åtta av tio invånare. Vi är totalt 10,3 miljoner invånare och av dessa är två miljoner födda utanför Sverige. Den största gruppen utlandsfödda var länge finländare men nu är det syrier som tagit över förstaplatsen. Att vi har många från andra länder märks överallt. Det har påverkat vårt land och kommer att göra det ännu mer framöver.

Att ha synpunkter som kan uppfattas som kritiska på den invandring som skett de senaste åren ska man akta sig för. Man får lätt epitetet "rasist". 

Det är ett märkligt ord. 

Ordet "ras" har nämligen den här betydelsen:  "Ras är en underart inom en djurart, främst husdjur, som är kännetecknade av vissa gemensamma ärftliga egenskaper. Det betyder också "skred" och i bildlig betydelse "stil, skönhet, kvalitet". Det är meningslöst att tala om ras när det gäller människor då skillnaderna, t.ex. hudfärg och dylikt, är för obetydliga genetiskt sett."

Oavsett hudfärg så är vi människor lika. Men det hindrar inte att vi använt ordet "ras" för att skilja oss åt via färgen. Det har blivit "den vita rasen (kaukasier), "den svarta rasen (n-gr-r)" och "den gula rasen (kineser)". Det har ursprungligen inget att göra med nationalitet.

Ordet "rasist" har numera fått den här betydelsen: "Det är en person som tänker eller handlar som en rashatare, rashetsare, antisemit, nazist, nynazist eller fascist".

Ordet "rasist" har egentligen inget med ras att göra. Men då vi trots allt har delat mänskligheten i en vit, svart och gul ras så är man "rasist" om man hatar t.ex. kineser. Idag är man också rasist om man inte gillar muslimer - och det oavsett vilken hudfärg de har. Eller om man bara har synpunkter på integration och invandring.

Med risk för att betraktas som "rasist" ska jag kommentera att vi nu har 2 000 000 invånare som inte är födda i vårt land. Den ena av dessa två miljoner har kommit hit de senaste tio åren.

Att så många utlandsfödda påverkar vårt land är självklart. De som tycker att vi ska öppna såväl våra gränser som våra hjärtan ser inget negativt med den stora andelen utlandsfödda. "Vi har ju plats. Vi är ju ett rikt land, Vi behöver folk i vården".

När Reinfelt fällde sin bevingade ord om öppnade hjärtan borde han ha tillagt "Öppna även era plånböcker". Den massiva invandring som Sverige drabbats av kostar nämligen mycket pengar. Det handlar om många, många miljarder.  Inte bara idag utan även kommande år.

Redan nu har flera kommuner aviserat skattehöjningar nästa år. En anledning de lyfter fram är att staten inte längre försörjer de utlandsfödda som kom hit 2015-16. Kommunerna får ta över och utgifterna för försörjningsstödet ökar drastiskt.

Vi har varken bostäder eller jobb till dem. Påfrestningarna på vår välfärd ökar. Våra sociala välfärds- och bidragssystem är inte konstruerade för att klara av en så stor mängd främmande människor.

Ensamkommande unga (under 18 år) som uppger att de förlorat en eller två föräldrar får svensk efterlevandepension, dessutom retroaktivt. De som nått pensionsåldern eller som är sjuka får del av svenska pensions- och sjukvårdsförmåner utan att ha betalat en krona i skatt.

Andelen utlandsfödda är i majoritet i brottsstatistiken och vänsternissarna hos Brottsförebyggande rådet (BRÅ) slår knut på sig själva för att hitta bortförklaringar.

Det är kris i rättsväsendet. Polisen måste förstärkas med tusentals medarbetare. Domstolarna knäar, liksom även Kriminalvården vars fängelser är överbelagda och inte kan ta emot fler "klienter". Två i varje cell och fotbojor är nödutvägar som redan är en realitet. Att hyra fängelser utomlands har diskuterats.

Det finns skolor som i stort sett bara har utlandsfödda elever. En stor del av dem lär sig inte tillräckligt och får inte behörighet till gymnasiet.

De som ännu inte blivit svenska medborgare och begår grova brott får stanna om de kan råka illa ut i landet de ska utvisas till.

Efter nio år i Sverige är det fortfarande hälften som inte har något jobb utan fortsätter att leva på bidrag, sannolikt tills de får svensk pension i stället.

De kriminella gängen som skjuter ihjäl varandra, kastar granater och spränger lite överallt består till största delen av utlandsfödda eller sådan som har utlandsfödda föräldrar.

Det finns utlandsfödda som varit här i decennier men som fortfarande inte kan svenska.

Redan 2015 blev antalet män i Sverige fler än antalet kvinnor. Det är fler män än kvinnor som är utlandsfödda. Det är fler ensamkommande unga män än dito kvinnor. Det skapar också problem och fler våldsbrott som t.ex. gruppvåldtäkter.

Ja, listan över allt negativt som den stora invandringen fört med sig kan säkert göra ännu längre.

Det förekommer många olika uppgifter och fakta om invandringen, men kan man lita på dem? Det som våra politiker av olika kulör säger är det korrekt? Det som våra vetenskapsmän och myndigheter tar fram, är det korrekt?

Analys och tolkning av fakta påverkas alltid av den som torgför det. En professor som är vänstervriden och anser att vi ska ha öppna gränser, är han/hon objektiv? En myndighetschef som är högervriden och vill begränsa invandringen, är han/hon objektiv? (Lägg märke till att jag inte använder nyordet "hen". Jag gillar det inte.)

Men finns det inget positivt med den stora andelen utlandsfödda! Jo, det gör det säkert. Var tredje läkare lär vara utlandsfödd. Av de som jobbar i lång- och äldrevården är nästan 17 % utlandsfödda, alltså ungefär lika stor andel som de är av hela befolkningen.

Flera invandrare har blivit "svenskar", försörjer sig, betalar skatt och ligger inte samhället till last. De är dock inte i majoritet.

Nu ska ju våra politiker försöka enas om hur invandringen och integrationen ska gå till framöver. Jag tvivlar på att man kan komma överens. Det gick ju inte ens när det gällde krafttagen mot de kriminella gängen. Så här tycker jag:

  •  Begränsa invandringen. Det sägs ju alltid att det inte går då vi skrivit på olika internationella konventioner. Men kan våra grannländer tillåta lägre invandring så borde även vi kunna göra det.
  •  Ändra vårt sociala skyddsnät. Det är inte rimligt att en pensionär som jobbat i Sverige hela livet och betalat skatt och en nyanländ utlandsfödd som inte betalat ett öre i skatt har samma förmåner.
  •  Kunskapskrav för medborgarskap. Den som vill bli svensk medborgare ska kunna tala, läsa och skriva begriplig svenska samt ha grundläggande kunskaper om det svenska samhället. (På 1960-talet var svenska ett krav för medborgarskap. Varför och när det togs bort, vet jag inte.)
  •  Skapa fler enkla jobb. En stor del av de utlandsfödda är analfabeter eller har bristfällig utbildning. De kan inte ta kvalificerade jobb.
  •  Låt de etablerade stanna. Den som - trots avsaknad av asylskäl - rotad sig här, har jobb och bostad och inte ligger samhället till last och inte begått brott ska självklart få stanna.
  •  Begränsa anhöriginvandringen. De släktingar som kommer hit måste kunna försörja sig själva.
  •  Arbetskraftsinvandring bara för vissa.  Vi behöver inte fler analfabeter som kommer hit som arbetskraftsinvandrare för att jobba som städare eller diskplockare. Däremot behöver vi ingenjörer och it-nissar.
Usch, så jag låter. Ok, är jag rasist nu? Eller sverigedemokrat? Nä, Sverige har redan tagit sitt stora ansvar och nu måste vi strama åt och ta hand om de som redan kommit hit. Det kommer att kräva mycket och ska vi ha kvar en hyfsad välfärd åt alla så kan vi inte bli fler utlandsfödda.

Görs inga rejäla förändringar får SD fler sympatisörer för varje mätning som görs. Jag blir inte förvånad om SD i valet 2022 blir största parti. Nu ligger man hack häl på sossarna och bara några få procent skiljer. 

Erdogan i Turkiet kan göra allvar av sitt hot att släppa iväg 3,6 miljoner flyktingar till Europa, varav säkert flera hundratusen tas emot med öppna armar i Sverige. Hur mycket måste skatterna höjas för att klara av detta? Hur mycket sämre blir den samlade välfärden för oss som bott här sedan vi föddes? Hur många fler laglösa förortsområden får vi?

I ett sådant läge kommer SD säkert att att få egen majoritet vid valet 2026. Kan du tänka dig herr Åkesson som statsminister? Och vilket Sverige får vi då?
















3 oktober 2019

Veteranplan - som jag varit inne i - störtat i USA

Smoke filled the sky after the WWII-era plane crashed near Bradley International Airport in Connecticut on Wednesday.
För fem år sedan var jag i Florida. Där fick jag chansen att bese några veteranplan från andra världskriget. Det var bl.a. en B-17 Flygande fästning, som störtade i går vid Bradley International Airport i Connecticut i USA.  Av besättning och passagerare omkom sju samt dessutom skadades sex personer, varav två på marken. (Foto: Antonio Arreguin, The Boston Globe)

De gamla flygande veteranplanen från 1940-talet tillhör Collings Foundation, som flyger runt med dem i USA. De gör uppvisningar och tar mot betalning även ombord passagerare som får känna historiens vingslag under en halvtimmes flygning.


När jag 2014 var i Naples, Florida besökte jag det gamla arméflygfältet som var byggt 1942 för utbildning av piloter. Just då var Collings Foundation där med sina plan.

Den B-17 som nu störtat klev jag ombord på och klättrade runt i och besökte såväl cockpit som kulsprutetornen. Men jag flög inte med det. Se bilden.

I stället tog jag en tur med det andra gamla bombplanet, en B-24 Liberator som är det enda kvarvarande - av de 18 000 som tillverkades under kriget - som fortfarande kan flyga. Se nedan.


Med på turen var bl.a. en äldre herre som berättade att han i 19-årsåldern hade flugit en Liberator över Tyskland i krigets slutskede.

Det är bra att det finns några flygande plan kvar från den här tiden. Det är en stor förlust att just den här Flygande fästningen blev skrot.

Och en tragedi för de omkomna och deras nära och kära.

1 oktober 2019

Nya metoder för självstudier kommer ständigt

I dagens tidning läser jag att man snart kan skräddarsy utbildning och anpassa den för varje individ med hjälp av artificiell intelligens. I dag är bara tre procent av all utbildning i världen digital men man räknar med att den kommer att öka. Med individanpassad digital utbildning kan man täcka till de kunskapsgap som individen har.

Vi som gick i folkskolan på 1950-talet hade bara katederunder-visning. Läraren mässade, man hade hemläxor som förhördes dan därpå och skriftliga prov. De sistnämnda var i stort sett den enda grunden för betygen, som var skriftliga från första klass.

Varje lördag skulle man kunna en psalmvers utantill (Ja, man gick i skolan även på lördagen, som även var arbetsdag, men bara halv). Man fick stryk om man var vänsterhänt, man fick anmärkningar om man var busig (och kanske hade ADH?), man fick sitta still, vara tyst och räcka upp handen om man ville något, t.ex. svara på lärarens fråga.

Mössan/kepsen hängde man på en krok i korridoren. Mobiltelefon fanns inte ens i sinnevärlden. I stället bytte man bokmärken eller bilder på filmskåde- eller fotbollsspelare. Man spelade kula och fotboll som man organiserade på egen hand. Och mamma var alltid hemma.

Ja, det var andra tider då det. Nu är allt helt annorlunda.

För att återgå till sättet att undervisa så har det hänt mycket sedan dess. Nu verkar läraren bara vare en resurs som delar ut obegripliga uppgifter och som man kan fråga till råds. Nu arbetar man i grupp och letar själv fram fakta och kunskaper. (Min uppfattning om dagens grundskola - rätt eller fel?)

Sånt som betyg, disciplin och läxor är inte längre prio ett. Men så ligger Sverige dåligt till vid internationella jämförelser. Finlands resultat är bättre. Där har läraren kvar sin status med kunskapsöverföring, läxor, disciplin m.m.

Det kanske inte var sämre förr?

Att låta elever lära sig allt möjligt utan hjälp av lärare är inget nytt. Det är bara metoderna som har ändrats i takt med den tekniska utvecklingen.

Självstudier via Hermods kursböcker, språkinlärning vid Linguaphones grammofonrullar/skivor fanns redan i början av 1900-talet, alltså för snart 120 år sedan.

När jag gjorde lumpen som malaj 1966 vid I 3 i Örebro blev jag (efter frivillig ansökan) förflyttad till K 1 i Stockholm. Där skulle jag utbildas i något som hette "programmerade utbildning". Det var helt nytt och okänt för de flesta.

Vi var en grupp malajer med höga studentbetyg från hela landet som först skulle testas under några veckor, en slags tävling oss emellan, för att se om vi passade. Jag hoppade av och återvände till Örebro och min blivande fru.

Den programmerade utbildningen gick ut på att göra häften som steg för steg förklarade hur man skulle utföra t.ex. isärtagning, rengöring och hopsättning av en k-pist. Det var ett helt lärarlöst material för självstudier.

Vi gjorde även ett häfte där man lärde sig korrekturtecken. Det tog jag med mig och använde under flera år på Skatteverket och lärde ut hur man korrekturläser en text och markerar ändringar.

Jag kan intyga att den programmerade undervisningen fungerade. Nu används den metoden inte alls.

När jag jobbade på Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden 1969 så var min uppgift bl.a. att ta fram original till de utbildningshäften, som användes tillsammans med intalade tonband. Den utbildningsmetoden kallades "tonbandskurs".

Eleven fick med häftet framför sig via bandspelare och hörlurar lyssna till en inpratad och pedagogiskt utformad text och samtidigt läsa och följa med i ett tryckt häfte. På det sättet utbildades personal i konsten att registrera data på magnetband, föra olika kyrkoböcker eller att sköta en kuverteringsmaskin m.m.

Även den metoden fungerade men används inte heller längre.

När Skatteverket utbildade tusentals personer i taxeringsnämnderna i konsten att granska deklarationer eller att förrätta allmänna val användes också självstudiematerial.

De blivande skattetjänstemännen fick en stor bunt med övningsdeklarationer som de med hjälp av befintlig skattelitteratur fick granska och rätta för egen maskin. Att det lärt sig något kollades med skriftligt prov.

Även den här metoden fungerade, men används inte heller längre.

Att lära sig nytt med hjälp av dator och artificiell intelligens kommer säkert också att fungera och sedan ersättas av något helt annat.


29 september 2019

Varför ska man ändra människan?

Ungdomarna i Centern drev på partistämman igenom ett förbud mot omskärelse på gossar. Nu krävs det förstås riksdagsmajoritet för att det ska bli verklighet. Att skära om små gossar görs på både judar och muslimer. Det är en viktig del av deras religioner och de har protesterat högljutt. Intressant att det finns i alla fall något som förenar dessa religiösa utövare.

För judarna är detta vad dopet är för de kristna och har förekommit i flera tusen år. Därför sker det när gossarna bara är några dar gamla. Muslimerna däremot är inte lika rabiata utan där är det inte ett krav enligt Koranen. Vi omskärelsen avlägsnas delar av eller hela förhuden på penis.

Syftet sägs ha varit av hygieniska skäl och att minska den sexuella lusten, framför allt onani. I USA är det många, oavsett religion, som är omskurna och mer än hälften av alla nyfödda skärs om. I hela världen räknar man med att en tredjedel av alla män är omskurna.

När man tar till kniven och misshandlar flickebarns könsdelar kallas det stympning och är förbjudet i Sverige.

Sen finns det både helt vanliga män och kvinnor som inte är nöjda med utseendet på sina könsdelar och försöker förändra dem på olika sätt. För kvinnorna är det kirurgiska ingrepp för att t.ex. ändra blygdläpparnas utseende.

För männen handlar det om att på olika sätt få en större snopp, oftast med hjälp av olika (verkningslösa) piller och huskurer, som kostar skjortan.

För att återgå till religionerna och omskärelsen så är det märkligt, tycker jag. Gud skapade ju människan till sin egen avbild och skapelsens krona. Då måste den väl vara perfekt. Varför ska man då ändra på något som Gud har skapat?

Flexicar - idéskiss till en utbyggbar modulbil

Dagens bilar - som t.ex. suvar, kombi - är stora och bränslekrävande. Men det är sällan de är fullastade med folk och bagage. Därför har jag en idé till flexibel personbil, som kan byggas ut allt eftersom det behövs. Grunden är att den är delad i tre delar.


Det blåa och det gröna.
Den första delen (blå, se bilden) har fyra hjul. I den finns motorerna samt förarutrymmet plus en passagerarplats. Endast ett pyttelitet bagageutrymme (grönt) längst bak , som går att koppla loss.

Det är givetvis en laddhybrid med en elmotor som primär drivkälla, kompletterad med en liten traditionell bensinmotor. Enbart framhjulsdrift. Tanken är att den här bildelen ska användas för resor till och från jobbet och andra korta resor för max två personer med minimalt bagage.  Detta är grundmodulen.

Det röda. När man ska köra ungar till och från träningen - eller göra en liten dagsutflykt med hela familjen - kopplar man på ytterligare en bildel (den röda). Man tar först bort förardelens bakre (gröna) del och kopplar på modul 2 och sedan sätter man dit förardelens bakdel. Nu har man fått en större bil.

Det gula. När hela familjen ska på semester eller till sommarhuset och behöver ta med mer bagage kopplar man på en större bagagedel. Man kan ju även koppla på bagagedelen direkt på förardelen, dvs. den första modulen.

Det bruna och orangea. Den här flexibla bilen kan byggas ut med en eller flera mellandelar och på så sätt bli en "limousine" eller en liten minibuss, som kan köra fotbollslaget till träningsmatcherna. Man kan även koppla på ett litet flak - med eller utan överbyggnad. Det kan även finnas en liten husvagnsdel.




Sannolikt köper man förardelen och hyr de övriga delarna vid behov. Då får man även praktiskt hjälp att koppla på ytterligare delar.

Varsågod, jag bjuder på idén!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...