Erbjudna lågprisvaror i matbutiken svårhittade

Min matbutik i den stora butikskedjan (vars namn får mig tänka på USA:s underrättelsetjänst) där jag varit kund i över femtio år är lurig. Nästan varje vecka får jag reklam hem i brevlådan där man berättar att vissa varor har ett specialpris för mig som är trogen kund hos dem. Det är sällan jag nyttjar deras erbjudanden då jag följer min handlarlista. Men häromdan köpte jag några av de erbjudna varorna som hade lägre pris. 

Det var dock inte lätt att hitta dessa varor. De var dåligt exponerade och fanns oftast inte där de brukar finnas. 

Jag fick fråga personalen (som också är svår att hitta när de behövs) som man då och då kan se bland hyllorna i butiken. 

Salladen för 15 spänn låg inklämd högst upp mellan två helt andra grönsaker i väggen med glasdörrar där de många olika gröna bladgrönsakerna finns längre ned.

Den lilla biten parmesanost för 25 kronor låg inte bland de andra och dyrare parmesanostarna. Men gratisburken med pesto var dock lurigast placerad. 

Jag frågade var den fanns och hänvisades till en stor hög med pestoburkar och tog en av dem då de såg identiska ut.

När jag i hemmet kollade kvittot i Kivraappen såg jag att jag hade fått betala för peston, som jag trodde var gratis.

Efter mejlkontakt med en av ägarna fick jag svaret att jag hade tagit en pestoburk med högre vikt än den som var gratis. Skillnaden  i vikt på pestoburkarna var inte stor. 

Det var säkert medvetet lurigt att lägga pestoburkar med olika vikt i samma hög bara för att man utan att kolla på etiketten skulle ta en som vägde lite mer.   

Genomgående för dessa lockvaror är att de inte finns i särskilt stort antal när man väl hittat dom. Peston var dock ett undantag (av förklarliga skäl).

PS. Men när det gäller peston kan det vara nån kund som av misstag placerat en burk med högre vikt bland de som var gratis och mer lättviktiga och som just jag råkade ta. Eller så är det jag som alltid tror att jag blir lurad och ser konspirationer överallt. Kanske mer troligt..                                                

Har Skatteverket gjort allt som går att förenkla?

Skatteverket är en av landets mest uppskattade myndigheter. Det har den blivit tack vare det utvecklingsarbete som gjorts under de femtio år som gått. Ni som är äldre minns hur det var förr: krångliga blanketter, millimeterpetiga taxeringsnämnder, ingen information värd namnet. En majoritet av skattebetalarna behövde hjälp för att deklarera. Antingen av en självkunnig bekant eller av en av de tusentals tillfälliga deklarationsbyråerna. Det fanns nästan 150 självständiga skattemyndigheter och tusentals extraknäckande siffernissar som letade räknefel i blanketterna.

Nu är det gjort med några knapptryckningar på mobilen. Och en enda myndighet. Tänk vilken förändring! Den torde vara unik i svensk myndighetshistoria.

Denna förändring har skett tack vare envisa medarbetare och chefer som stöttat. Men inte alla chefer. Inte heller ansvariga ministrar har velat ha de förändringar som skett. I vissa fall har de varit helt emot, i andra har de fördröjt genomförandet. 

Verket har haft en handfull entusiastiska förnyare som trots motstånd ihärdigt drivit på för att få förenklingar och förändringar. Deras idéer har ofta krävt stora utredningsinsatser och resultaten har påverkat tusentals anställda och miljoner skattebetalare. 

Annat har skett enbart tack vare att förnyarna jobbat på utan  stöd uppifrån och utan ekonomiskt stöd (och tyvärr fått skit av undermåliga och okunniga chefer).

Allt det som skett ledde till att (Riks)Skatteverket flera år i rad hade ställningen som landets mest uppskattade myndighet. Det visade de undersökningar som gjordes då både vanligt folk och företagare frågades ut.

Men under senare år har inte verket legat i topp utan bara i toppskiktet.

Kan det vara så att Skatteverket redan har gjort allt som går att göra när det gäller förenklingar och smarta e-lösningar? Förnyaren Skatteverket har blivit en förvaltande förvaltningsmyndighet som alla andra.

Eller finns det inga innovativa frifräsande och olydiga medarbetare? De är lydiga byråkrater som de flesta andra statsanställda.

Eller är det chefen som är medioker? Ungefär som en majoritet av alla andra generaldirektörer.

Tja, jag vet inte då jag inte känner verket längre. Sannolikt kanske det är en mix av alla tre förklaringarna?

God forts. på det nya året 2023

Nu har min blogg gått in på sitt fjortonde verksamhetsår. Jag startade den 2010 när jag fortfarande var anställd på Skatteverket. Det var samma år jag blev pensionär.  Under dessa år har mycket hänt mig och världen i övrigt. Jag har levererat drygt  1 300 inlägg som resulterat i mer än 500 kommentarer. Första året klämde jag ur mig 250 inlägg men 2022 blidde det bara 48, vilket i alla fall var några fler än året innan.

Antalet besökare har varit över 90 000. Jag hoppas jag orkar fortsätta så att jag når 100 000 besökare. Det har sagts mig att sökmotorerna prioriterar min blogg då, men om det är sant vet jag inte.

Antalet sidvisningar har varit 269 000 vilket blir ca 47 varje dag sedan bloggen startade. Några datum sticker ut. Den 1 mars förra året var det 4 263 sidor som blev tittade på. Och den 12 januari 2021 var det 3 833 och på bronsplats kommer 1 augusti 2010 med  3 790 sidor visade.

Det inlägg som flest kikat på är fortfarande det med rubriken "När jag skulle byta gasolflaska" från den 18 december 2011 som haft mer än 7 300 sidvisningar med den 1 juli 2021 i topp med 353 bara den dagen. 

Nu får det räcka med statistik och siffror och avslutar detta 2023 års första inlägg på min blogg med att önska er alla som läser dessa rader ett fortsatt nytt år (som förhoppningsvis blir bättre än det som nyss tagit slut).