Inför döden och strax efter

Jag har både DN och Svenskan som jag försöker läsbläddra igenom varje morgon. Det är fler som dör i DN än i Svenskan. Nekrologer och dödsannonser brukar jag skumma igenom för att se om jag finns med.... Nä, för att kolla om det dyker upp nån jag känner perifert, t.ex. en gammal f.d. arbetskamrat eller släkting till någon bekant.

Jag har under årens lopp skrivit ett tiotal nekrologer över släktingar och arbetskamrater. Min egen nekrolog tänker jag skriva själv - i förväg. För att veta att allt blir korrekt. Jag har också hotat med att ha med Skatteverkets logga - triangelsnurran - som symbol i min dödsannons, något som min fru inte vill höra talas om. Hon kommer se till att det inte blir så, trots att jag gett huvuddelen av mitt vakna liv åt verket. Det är annars inte helt ovanligt att symboler för företag, idrottsklubbar m.m. finns med i dödsannonserna.

Nekrologen är ju en hyllning till den avlidne och dennes släktingar. Det är normalt ingen hejd på allt positivt som skrivs. Man kan ju undra hur det egentligen har varit? Här är ett fiktivt exempel:

"F.d. direktören Gustav Andersson har stilla och fridfullt somnat in efter ett långt liv. Han växte upp i X-stad, son till direktören Anders Andersson och hans maka Amanda. Gustav började efter studentåren vid läroverket i Y-stad att arbeta i faderns bilfirma. Han gifte sig med Karolina och fick två barn. Gustav var politiskt intresserad och satt en tid med i kommunens byggnadsnämnd samt var medlem i IFK Kamraterna, där han knöt många kontakter. Efter flera framgångsrika år i bilbranschen avvecklade han faders firma och sadlade om för att i stället göra en ny karriär och börja arbeta hos Belysningsbolaget i X-stad. Karolina och Gustav valde att gå skilda vägar och Gustav blev efter några år sambo med Beata. På fritiden ägnade Gustav sig åt att umgås med vännerna och han var en social och trevlig medmänniska, som vi länge kommer att sakna."

Men om sanningen ska fram så är den korrekta bilden av Gustav Andersson den här:

"Gustav Andersson hittades ihjälfrusen i helgen. Han växte upp i X-stad, son till direktören Anders Andersson. Gustav hamnade tidigt snett, struntade i skolan och klarade inte att ta studenten. Fadern förbarmade sig över honom och lät honom jobba i sin bilfirma, som han sedan ärvde. Firman gav honom en tid pengar, han charmade barndomskamraten Karolina. De gifte sig. Gustav var otrogen, fick två barn på byn, som dock Karolina accepterade. Han kunde snacka, blev X-partist och kom in i byggnadsnämnden - en position han utnyttjade för att få bygglov på sin svartbyggda villa, vilket medförde att han sedan uteslöts ur X-partiet. Han var aktiv i supporterklubben till IFK Kamraterna. Karolina tröttnade till slut på hans otrohet och lämnade honom när han kört bilfirman i botten, som gick i konkurs. En kamrat lyckades ge honom "jobb" på Belysningsbolaget, där han var kvar tills han fick förtidspension. Sista åren syntes han ihop med andra sup(porter)kamrater. bl.a. Beata, hos vilken han stundtals bodde (när hon inte kastade ut honom)."