I dagens Svenska Dagblad inleder Elise Claesson sin kolumn på ledarsidan så här: "Det var förbjudet att ha familjefoton uppställda på kontoren, skriver Herta Müller i romanen Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv". Den romanen handlar om dikaturen i Rumänien.
På Brännpunkt på sidan bredvid finns en debattare, underteckand av bl.a. Katrin Westling Palm (KWP), tidigare ekonomidirektör och sedan överdirektör vid Skatteverket - men nu generaldirektör för Pensionsmyndigheten. Det finns en koppling...
När Skatteverkets huvudkontor byggdes om för några år sedan skulle alla ha samma möbler, samma dator m.m. Allt som var udda skulle bort. Tanken var att vid nästa omorganisation bara flytta folk, inte möbler. Överstepräst för omdaningen var den dåvarande ekonomidirektören KWP. När lokalerna var klara och nyinredda kom KWP med sitt hov på inspektionstur, pekade och sa: "Det där ska bort! Det där får vara kvar." Vi skulle inte ens få ha foton på barn och barnbarn på skrivborden. (Nu är det ok med foton, för att ingen bryr sig.)
Den del av våningens kontorslandskap, som jag basade över, hade kvar en röd IKEA-soffa plus ett fint ovalt soffbord med klaffar - det som på engelska kallas "hunting table". Också från IKEA.
KWP stirrade på mina udda möbler och sa: "Soffan får vara kvar, men bordet ska bort!" Bordet försvann. I stället tvingades jag för skattebetalarns pengar köpa in ett skitfult fyrkantigt soffbord på taniga ben från vår möbelleverantör Kinnarp.
Jag hoppas att kamraterna på KWP:s nya pensionsmyndighet får ha foton på sina barnbarn på skrivborden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar