I dag bjöds jag som pensionär på lunch av Skatteverket. Det är tydligen en rutin sedan länge att de blivande pankisarna på huvudkontoret som avskedsgåva får käka lunch med verksledningen. Det var jag och två andra blivande pensionärer, som - liksom jag - varit med i verket från slutet av 1960-talet. Plus två chefer. Den nya generalen Hansson var inte med. Bara överdirektören Andersson. En ny bekantskap. Dessutom fruntimmer. (För er som inte är van vid statliga titlar kan general- och överdirektör likställas med VD och vice VD för ett företag.)
Det var fint dukat, med vit duk m.m. i ett av de finaste sammanträdesrummen. Det var bara levande ljus som fattades (men det var ju mitt på dan och ljust ute). Maten var hyfsat varm och fullt ätbar: kycklingfiléer med ris och sallad samt buteljvatten och lättöl därtill. Jag var den ende som vågade öppna en lättölsburk. Säkert gjorde jag bort mig redan där.
Samtalandet var lagom artigt och försiktigt. Jag hade bestämt mig för att inta en låg profil. Jag är säker på att överdirektösen informerats och förvarnats innan om mig.
På en direkt fråga så svarade jag att det bästa nya ledningen kunde göra för Skatteverket var att utvärdera beställar-utförarsystemet, dvs. det som jag kallar "leka affär", och försöka ändra det och minska den interna byråkratin. Det roliga var att övriga i sällskapet instämde - om inte helhjärtat så i alla fall delvis i min kritik.
En sak stod dock klar efter lunchen. Verksledningen räknar inte med några extra pengar till verksamheten. Svångremmen för Skatteverket kommer fortsätta att dras åt. Jag avundas er inte, ni som måste kämpa vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hallå där Björn!
SvaraRaderaVad menar du med att skriva: "Dessutom fruntimmer." om överdirektören på Skatteverket? Du kommenterar ju inte general Hanssons kön. Vadan denna särskiljning av kön?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaTack för kommentarerna! Äntligen en reaktion. Jag vet att det där med genus är en känslig fråga. Dessutom är jag inte bekännande feminist. För att få in kommentarer måste jag sticka ut hakan ibland - vilket jag för övrigt alltid gjort.
SvaraRaderaHej igen!
SvaraRaderaHur ska jag tolka din kommentar? funderar jag. Döljer det sig måhända en nedlåtande inställning till kvinnor i ditt uttryck "Dessutom fruntimmer." Eller ...
Nej, det hoppas jag verkligen inte. I alla fall inte generellt. Det handlar nog mer om vilka roller de har i så fall. Men som jag skrev tidigare så gillar jag att provocera, att sticka ut. Och då använder jag ord och kommentarer som man kanske inte ska om man ska vara politiskt korrekt, vilket för mig är liktydigt med slätstruken. Sen går det fort när jag skriver, kanske allt för fort... En gång i tiden hade jag en medarbetare, en äldre kvinna, som fick läsa brev jag skrev när jag var i affekt. Hon sa: "Björn, låt det här ligga tills i morgon. Se då om du vill skicka det". Oftast skickade jag inte brevet eller skrev om det. Hon var klok.
SvaraRaderaAha - jag tycker mig skönja ett visst mått av självinsikt!
SvaraRaderaDet lät som ett klokt råd, dvs. att låta vissa texter ligga till sig och mogna! Något som jag försöker leva upp till själv - men inte alltid lyckas med. Se där - lite klädsam självinsikt även från denna skribent!
Jo, du har så rätt.
SvaraRaderaHej Björn. En spännande läsning. Du är dig lik. Mycket intressant. Jag skall lägga upp dig på skivbordet, så att jag kommer ihåg att följa dig.Roligt att ses i tisdags Artur också en gammal RSVare sedan slutet av 60-talet - tror jag
SvaraRaderaHej AK! Det var kul att ses. // Björn
Radera