Låt polisen slippa småinbrott

En 19-årig student blev bestulen på sin dyra kamera. Polisen noterade stölden, men gjorde sedan inget mer. Studenten tog saken egna händer, kollade på nätet och hittade tjuven den vägen. Han spårade kameran via säljsajter och bilder som tjuven lagt ut på nätet.

För många år sedan hade vi inbrott i villan. Polisen var där någon minut och skickade papper på att jag anmält brottet. "Lycka till med försäkringsbolaget", sa de innan de försvann.

Tjuvarna tog bl.a. mitt checkhäfte. En använd check dök upp och via banken fick jag kopia på den. Tjuven hade handlat korv med mos för 30 kr. På baksidan fanns ett personnummer noterat. Numret tillhörde en ung tjej, bosatt i en söderförort.

Förmodligen hade den manlige tjuven handlat mosbrickan, betalat med checken och blivit krävd på legitimation. Då han inte kunde visa en legitimation med mitt namn hade korvmacksföreståndaren gått med på att hans tjej i stället visade sin legitimation. Därav hennes personnummer på baksidan av checken.

Upphetsad som privatspanare kontaktade jag polisen, berättade om checken, personnumret, namnet och adressen och ville att de skulle åka dit och kolla. "Nä, det är ingen idé", sa den trötte polisen. "Dom säger bara att dom hittat checken. Och 30 kr är ju ingen stor summa. I klass med snatteri". I det läget skulle jag gärna ha vänt mig till ett motorcykelgäng och bett dem åka dit och slå in dörren. Men den känslan gick snabbt över. I stället suckade jag bara.

Varför ska man överhuvud taget blanda in polisen vid enkla brott, som villa- och lägenhetsinbrott. Det enda polisen gör är att fylla i en blankett, som försäkringsbolaget vill ha. Varför inte låta försäkringsbolaget ta hand om den här typen av småbrott från början? Bolaget får bedöma om polisen måste kopplas in. Polisen slipper sådana här uppgifter och kan i stället ägna sig åt allvarligare brott.