För några decennier sedan hade vi på dåvarande Riksskatteverket en intendenturchef som hade en bisyssla. Han hade en kompis som var i profilklädesbranschen och som sålde diverse prylar, bl.a. kläder. Kompisen levererade utgångna men helt felfria kläder, typ skjortor, jackor och annat till verkets intendenturchef som idkade privat försäljning av dessa till kraftigt rabatterade priser på sitt tjänsterum på verket.
Jag och frun var där och köpte varsin schysst vinterjacka till ett mycket bra pris, givetvis utan kvitto. Det var en livlig kommers, som var väl känd bland medarbetarna på verket. Det här pågick i många år.
När jag blev direktionsmedlem och informationsdirektör och kände ett större ansvar för verkets varumärke informerade jag ledningen om kommersen. Jag var rädd att någon kvällstidning skulle få nys om den kreativa svartförsäljningen av kläder på verket och göra en stor grej av det. Risken var uppenbar.
Jag förmodar att intendenturchefen fick en påstötning om det olämpliga i affärsverksamheten, för kläderna försvann från hans tjänsterum. Men kommersen fortsatte, fast inte så öppet. Kläderna hade bara flyttats till ett annat rum, längre in bakom intendenturchefens tjänsterum. Hur länge affärsverksamheten fortsatte vet jag inte. Nu är chefen pensionerad sedan många år tillbaka och allt är preskriberat.
Det var många lågavlönade skattetjänstemän på central nivå som fick möjlighet att köpa billiga kläder under några år. Tänk så mycket bättre och enklare allt var förr! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar