Min inställning till monarkin är aningen kluven. Förnuftet säger att vi borde ha ett annat statsskick (men jag har svårt att tänka mig Göran Persson som president). Känslan säger mig att vårt 200-åriga kungahus - äldst i drift i världen - är något vi ska värna om. Jag väljer nog att följa min känsla. I alla fall i dag.
Gårdagens bröllop följde jag på TV från början till slut, med några pauser för mat och lite ofrivillig sömn. Den nye prinsens tal till sin kvinna gjorde att min bild av honom förändrades ordentligt. Det är nog bra för det bernadottska blodet att få ny påspädning; det kan aldrig skada, tvärtom!
USA brukar berömma sig av att vem som helst kan bli landets president. Sverige kan berömma sig över att vem som helst kan bli prins. Det ska vi vara stolta över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar