I dagens avisa (SvD) skriver man om Juholts försvarsadvokat Hans Strandberg; en advokat som normalt företräder riktiga ekonomiska brottslingar. Han hade tidigare en framtand i guld, men inte nu längre. Han fick sin gyllene tand i ungdomen när den riktiga tanden försvann under en hockeymatch. Hans guldtand föll inte i god jord och nu är den borta.
Det är ovanligt med en framtand i guld. Förutom Strandberg så känner jag bara till Peppe Eng - och så jag själv förstås! Det är numera ovanligt även med andra tänder i guld. Folk föredrar vitt i munnen i stället för guld. Allt enligt min tandläkare.
Jag fick också min guldtand i ungdomen. Det var dock ingen idrott i mitt fall utan ett vått trägolv vid handfatet i folkskolan som gjorde att jag halkade och slog av en halv framtand. Jag fick en guldhätta på tandstumpen med order att byta ut den mot något vitt i vuxen ålder.
När jag en gång i vuxen ålder besökte min tandläkare hade jag min lilla dotter med mig. Tandläkaren hittade ett hål i tandstumpen och tog bort min guldhätta. "Ska inte din pappa ha en vit tand?" frågade tandläkaren min dotter. Hon nickade jakande och tandläkaren beställde en vit hätta till min halva framtand.
När jag vid återbesöket fick den vita tanden tittade tandläkaren eftertänksamt och tyst en lång stund på mig. "Nä", sa han. "Det går inte. Det är inte du". Han hade rätt. Det var inte jag längre. Min guldtand var en så markant del av min synliga personlighet att jag såg helt annorlunda ut. Mer färglös på något sätt.
Tandläkaren gjorde om allt - utan extrakostnad - och satte dit en guldhätta. Och den har jag fortfarande kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar