7 oktober 2011

Människor med en mani


Häromdagen besökte jag Hallwylska palatset i Stockholm. Där samlade grevinnan Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) under sina trettio sista år konst, konsthantverk m.m. men även massor med vardagliga prylar, bl.a. mängder av köksredskap.

Men hon gick ännu längre i sitt maniska samlande: Hon beskrev varenda grej och förtecknade dem i 78 tjocka bokband. Prylarna numrerades och de som inte kunde numreras fick en liten fastknuten etikett, typ prislapp, med numret. Till och med de gångkläder hon bar var försedda med en numrerad etikett! Hon var i sanning en märklig person. Jag tänkte att hon måste nog haft någon slags bokstavskombination och undrade samtidigt om det finns sådana personer även i vår tid?

Jag behövde inte fundera särskilt länge. Min farsa (1912-77), en vanlig arbetare med bara folkskoleutbildning, var också manisk, fast på ett annat sätt. Han var fanatiskt religiös och bibeltrogen. För att verkligen sätta sig in bibeltexten läste han bibeln från pärm till pärm åtta gånger! Jag undrar hur många vanliga religiösa det är som har läst hela bibeln?

Men farsan nöjde sig inte med att läsa. I januari 1964 började han i en svart anteckningsbok och med en vanlig kulspetspenna att skriva av bibeln för hand. Det ni! Snacka om att vara manisk. Han blev klar tio år senare, i februari 1974. Det blev många anteckningsböcker, som jag efter hans död lät binda in i en serie röda bokband. Se bilden.

Det har funnits fler som skrivit av bibeln. I en kyrka i norra Uppland finns en handskriven bibel. I en tidning läste jag för flera år sedan om en person som också skrivit av bibeln, men han tog femton år på sig. Så jag undrar om inte farsan innehar världsrekordet - tio år?

PS. År 2008 startade ett bibelutgivningsföretag i USA en projekt som gick ut på att ta fram en handskriven bibel. Men det var inte en person, som gjorde det. Det var 31 000 personer i 90 olika städer i USA som engagerades att skriva några verser var.

2 kommentarer:

  1. Det där med handskriften har jag aldrig hört förut! Och kosta på inbundna böcker?

    SvaraRadera
  2. De små anteckningsböckerna var ju så många att det var enklare att hålla rätt på dem om de var inbundna i ett färre antal volymer. Och det var inte så dyrt att binda in dem, vill jag minnas. Det är ju ett unikt minne efter min far.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...