Den lilla gruvbyn Stråssa i Bergslagen med 300 vuxna invånare har fått ta emot över 100 asylsökande ensamstående afrikaner. Kulturkrocken skapar problem och främlingsrädsla. Det gynnar varken de asylsökande, de bofasta eller samhället i stort. Däremot gynnas organisationer eller partier med uttalade främlingsfientliga ideologier.
Ett av problemen med den svenska invandrings- och integrationspolitiken är att det är svårt att prata öppet om den. Har man den allra minsta synpunkt som kan tolkas som kritik mot den rådande ordningen klassas man direkt som rasist eller främlingsfientlig och får stämpeln ”sverigedemokrat” eller något ännu värre i pannan. Trots det ska jag försöka formulera mig i frågan; jag tar risken.
I det vackra Bergslagen ligger den lilla bortglömda gruvbyn Stråssa, som en gång var ett blomstrande samhälle med Konsum och ICA, post, bank, elaffär, frisör, skola, kyrka m.m. samt både hyreshus, radhus och villor. Allt var frid och fröjd och byn blomstrade.
När gruvan lades ned i början av 1980-talet började byns utförsbacke. Affärerna försvann, en efter en och i dagsläget finns ingen kvar. En hyreshuslänga revs p.g.a. att villor står tomma och skolan lades ned.. Kyrkan är avkristnad, såld och ska bli destilleri. Den enda ”service” som finns är en gul brevlåda, en anslagstavla och en busshållplats.
I byn finns ungefär 300 bofasta vuxna invånare kvar. Dessutom finns ca 100-120 asylsökande – nästan alla ensamma unga män från Afrika, vilka dumpats där av Migrationsverket. Jag väljer verbet dumpa – för det är vad det handlar om.
Att placera många personer från en annan världsdel i en liten by skapar problem. Det är två vitt skilda kulturer som möts. Det skapar konflikter och grogrund för främlingsrädsla eftersom det skett småstölder, hemfridsbrott och olika former av trakasserier. Även grova stölder har förekommit, dessa har framför allt drabbat ortens företag.
Att lämna sin släkt, vänner och sitt hemland, ett land kanske präglat av svält, naturkatastrofer, krig och annat elände och ta sig till ett helt annat land, hundratals mil bort, kan inte vara lätt. Ofta har det dessutom kostat pengar, som gått till människosmugglare.
Att ovanpå det hamna i främmande bygd - visserligen försedd med det nödvändigaste, dvs. mat och tak över huvudet - där du inte kan språket eller vet hur det mesta fungerar eller vilka koder som gäller underlättar inte. Till detta kan läggas sysslolösheten och att inte veta om du får stanna i landet eller inte.
Sverige är det industriland som tar emot flest asylsökande per capita. Det har vi råd med. Vi har ett stort, glesbefolkat land med en åldrande befolkning och behöver ett inflöde, främst av unga. Vi kommer alla på ålderns höst i vården att mötas av nya svenskar med annan bakgrund än vår. Vi ursprungssvenskar räcker nämligen inte till.
Under åren 1984-2007 tog vi emot 560 100 asylsökande. År 2007 kom 36 207 asylsökande. Antalet har minskat och förra året var det 24 194 och av dessa fick så småningom 8 983 uppehållstillstånd här. Under januari-augusti i år avgjorde Migrationsverket 18 852 asylärenden, varav 28 % bifölls. Handläggningstiden är lång. Ca hälften får besked inom ett halvår och 80-90 % överklagar sitt beslut, vilket medför att handläggningen kan ta 1-2 år - i sämsta fall. Allt enligt Migrationsverkets webbplats.
I Stråssa har de bofasta på egen hand tvingats ta tag i sin situation när gruvan lades ned. I byn finns nu en föräldraförening och en byförening, som bildades när skolan skulle läggas ned. Deras kamp hjälpte inte, skolan försvann. För att få en sådan enkel sak som en lekplats har man stångats med kommunen i flera år. Nu tvingas de dessutom försöka få en fungerande by med alla asylsökande in på knutarna, vilket inte är lätt. Det är övermäktigt.
På eget initiativ har man till slut lyckats få en dialog med en representant för det lokala Migrationsverket i Lindesberg, den kommun där Stråssa ligger. Men det satt hårt åt. Att medverka vid ett stormöte med byns invånare vägrade Migrationsverket. Byföreningens träffar med Migrationsverket sker ungefär halvårsvis och då deltar även representanter för polisen och kommunen. När byborna påtalar de problem man har slår Migrationsverket oftast ifrån sig och hänvisar till polisen.
Dessutom betalar Migrationsverket en högre hyra än den gängse till de värdar som upplåter tomma lägenheter till asylsökande. Värdarna ser därför gärna att bofasta svenskar flyttar ut, vilket leder till ännu fler asylsökande på orten.
Migrationsverket skriver på sin webbplats att de asylsökande får sitt boende i en ”medelstor eller mindre stad”. Det är inte sant. Stråssa är inte en stad utan en mycket liten ort.
Migrationsverket har det inte lätt. Att placera tusentals asylsökande är en stor uppgift, där det krävs medverkan av landets kommuner. Alla ställer inte upp. Eftersom det är bostadsbrist i storstäderna blir det orter med tomma bostäder som får ta emot de asylsökande. Stråssa är inte ensamt, det finns fler orter i samma situation.
Regeringen Reinfeldt har inte egen majoritet i Riksdagen. Orsaken är att Sverigedemokraterna (SD) fick en vågmästarroll med 5,7 % av rösterna i senaste valet. I den valkrets där Stråssa ingår blev SD tredje största parti med 13,23 %. Kan det vara så att det extremt höga röstetalet har samband med antalet asylsökande?
I maj utsåg integrationsminister Erik Ullenhag förre folkpartiledaren Bengt Westerberg till särskild utredare. Hans uppdrag är bl.a. att ”kartlägga den kunskap och forskning som finns om främlingsfientliga och intoleranta attityder i samhället, undersöka vad det är som gör att de uppstår (min fetmarkering) och inte minst komma med förslag som motverkar att de sprids.” Nästa höst ska han vara klar.
Mitt tips till Westerberg är att besöka Stråssa och träffa inblandade parter. Han kan också kolla hur valresultaten för SD ser ut i andra orter, som fått ta emot extremt många asylsökande. Finns det måhända ett samband?
Situationen i Stråssa har uppmärksammats av den mångkulturella TV-kanalen Kanal Global som sänder via ComHem och Boxer. Kanalen har gjort två program, där bl.a. en företrädare för centrala Migrationsverket deltog. Hon hade ingen direkt kännedom om Stråssa utan svarade bara i allmänna ordalag och hävdade bl.a. att de asylsökande får sex timmars utbildning om hur asylprocessen fungerar.
Men hur mycket av de timmarna handlar om hur man umgås med lokalbefolkningen och vilka informella regler som gäller? Livsviktiga självklarheter berättar man tydligen inte heller om, som på vilken sida av en landsväg man ska gå och att man ska ha reflex när det är mörkt. Byföreningen i Stråssa har vid sina möten med Migrationsverket tagit upp den banala reflexfrågan, men utan resultat. Det är nämligen en halvmil landsväg – utan belysning – till närmaste affär.
I det senaste programmet i Kanal Global intervjuades, per telefon, kommunalrådet i Lindesberg, som är väl medveten om problemen i Stråssa. Motvilligt lovade Migrationsverkets representant att ta kontakt med kommunalrådet för att diskutera frågan vidare. Inför Kanal Globals senaste program inbjöds bl.a. även utredaren Bengt Westerberg. Han var på resande fot och hänvisade i stället till integrationsminister Erik Ullenhags statssekreterare Jasenko Selimovic, som via sin sekreterare tackade nej till att delta i programmet.
Sverigedemokraterna har däremot slagit mynt av programmen och situationen i Stråssa och gjort egna reportage därifrån samt delat ut sin tidning med ett följebrev i bybornas brevlådor. Övriga partier tiger. Migrationsverket kan inte göra något mer; verkets budskap till byborna är att acceptera och gilla läget.
Sverige kommer att ta emot asylsökande – och måste göra det av solidaritet med dem som har det sämre än vi – och Migrationsverket måste även i fortsättningen placera dem där det finns lediga bostäder. Men man måste satsa mer för att underlätta för dem som kommer och för den lokalbefolkning som har att ta emot dem.
Jag har följande förslag:
PLACERING. Placera inte för många asylsökande på en liten ort. Placera inte bara ensamma män på en liten ort, utan även familjer. Sätt en gräns för hur många asylsökande det får vara på en ort i förhållande till ortens befolkning.
LOKAL HANDLÄGGARE. Placera en handläggare från Migrationsverket lokalt på en liten ort som får ta emot många asylsökande – på heltid eller deltid – som har i uppdrag att vara länk mellan de bofasta och de asylsökande och reda ut de praktiska problem som uppstår.
INFORMATION. Utöka informationen från Migrationsverket till de asylsökande – även om hur man umgås med de fastboende. Informera på eget initiativ de boende och svara för en löpande dialog om asylmottagningen, de asylsökande och vad som i övrigt är på gång.
SYSSELSÄTTNING. Det måste vara förödande för en asylsökande att gå sysslolös halvårsvis i en främmande avkrok. Förändra regelverket så att de asylsökande som vill kan sysselsättas. I Stråssa hade byn städdag för några veckor sedan och man har även fått byn röjd från sly. Inte en enda asylsökande deltog. Det finns massor med enkla men meningsfulla uppgifter som mycket väl kan utföras av frivilliga asylsökande. Men man kan inte kräva att de fastboende själva ska tag i detta.
De här förslagen är riktade till Migrationsverket och till våra politiker på riksnivå: Börja med att ge mer resurser till Migrationsverket samt ge verket detaljerade instruktioner via regleringsbreven. Allt går bara viljan finns. Lycka till!
Björn Thärnström, Sollentuna/Stråssa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar