Förr i tiden skrev läkarna sina recept för hand. Det var allmänt känt att läkarna hade handstilar som var svåra, nästan omöjliga att läsa. Det skapade problem för landets apotek. Nu är problemet borta eftersom alla recept är digitala.
På dåvarande Riksskatteverket hade vi en överdirektör som skrev som en kratta. En gång när han hade rättat en text jag skrivit och jag skulle försöka tyda hans kråkfötter gick det inte. Jag tog hjälp av hans sekreterare. Inte ens hon, som var mer van vid hans stil, klarade det.
Då knackade vi försiktigt på hos överdirektören och bad honom tyda det han skrivit. Efter en kort stunds begrundan, sa han: "Det var inget viktigt" och så strök han över sin text. Han kunde alltså inte själv tyda det han skrivit.
Nu verkar den nye generalen för verket har en lika dålig handstil. Dessutom är han noga med texterna som underhuggarna producerar och vill gärna rätta det mesta som föreläggs honom. Allt enligt välunderrättade källor.
Att chefer fortsätter att skriva oläsligt är en förbannelse för medarbetarna. Det är inte effektivt och tar mycket tid och kraft. Jag tycker att alla chefer som skriver oläsligt ska tvingas på på välskrivningskurs. Det höll jag på att råka ut för en gång på 1960-talet när jag gick i realskolan.
Det var nämligen så att landstinget i mitt hemlän köpte skolbarnsteckningar för att rama in och ha som prydnad på sjukhus, ålderdomshem och liknande ställen. Eftersom jag hade lite teckningstalang köpte man en av mina teckningar för 10 kr. När teckningsläraren gav mig tian så var jag tvungen att kvittera beloppet på en blankett. Jag skrev en, som jag tyckte, vuxen och snitsig namnteckning.
"Va, det går ju inte att läsa vad du skriver", sa han uppbragt. "Du måste gå på välskrivningskurs". Jag visade honom då att jag faktiskt kunde skriva läsligt och slapp med nöd och näppe den extra undervisningen, som givetvis skedde på fritid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar