"Allt som kan gå åt helvete gör det"

Jag har tidigare (den 24 april) på min blogg berättat att vår tomt är avstyckad och att dottern och mågen ska bygga hus på nya tomten. Våra ledningar går över nya tomten och måste läggas om. Det är ledningar för vatten, avlopp och elektricitet. Alla är fimpade nu och frun och jag är inackorderade hos fruns syster, som tack och lov bor bara några kvarter från oss.

När tomten bildades fick vi servitut för att få dra våra ledningar för vatten och avlopp över nya tomten, men vi saknade servitut för elkabeln. Jag skrev om detta till tanten på lantmäteriet som skötte den juridiska biten när tomten bildades. "Ni behöver inget servitut för elkabeln", svarade hon mig per telefon. Jag tog henne på orden.

Men det visade sig vara fel. Nu har byggkillarna gjort ett dike för alla ledningar men när det var dags att lägga ned elkabeln blev det stopp. Kommunens elverk hävdade att vår nya elkabel måste gå över vår egen tomt, eftersom man inte kan få servitut för elkabel på annans tomt. Det beror på att elkabeln in till huset tillhör elbolaget och man kan inte få servitut för något som någon annan är ägare till. Så var det med den saken. Jag ringde lantmäteritanten, som efter kontakt med en kollega, bara kunde meddela att elverket hade rätt. Vad hon sagt till mig förut mindes hon inte.

Vad måste vi göra nu då? Jo, vi måste låta gräva en ny, separat ledningsgrav som går enbart på vår egen tomt. En stor del av tomten blir drabbad. Men då kom jag på en lösning. Sedan tidigare har vi två tomma gula ledningsrör i plast nedgrävda från vårt hus och till tomtgränsen - tänkta för telefon och bredband någon gång i framtiden. I ett av de rören borde man kunna dra den nya elkabeln, tänkte jag.

Nä, se det går förmodligen inte heller. Det gula röret är inte av den sort som elverket kräver. Elverket vill ha ett hårdare rör som inte är räfflat inuti. Dessutom måste det ligga på minst 45 cm djup. Alltså återstår bara att låta gräva ett nytt dike för elkablen, sabba en stor det av det som återstår av vår lilla tomt och dessutom spränga för att få ned kabeln till rätt djup. Suck och stön. Där försvinner minst två utlandsresor, ekonomiskt sett.

Aldrig får man vara glad. Som närking var jag givetvis neagtiv och ängslig från början när det gällde mina ledningar. "Du oroar dig i onödan. Du ska se att det här ordnar sig hur bra och lätt som helst", sa närstående i min omgivning. Pyttsan! Min oro visade sig - som vanligt - vara mer än befogad. Så är det att vara närking. Allt som kan skita sig gör det.