Den svenska polisen får kritik för att den inte ägnar sig tillräckligt åt vardagsbrotten; de som även kallas miljonbrotten, då de är ungefär så många per år. Men ibland kan farbror polisen vara riktigt effektiv!
För ett antal år sedan hämtades min granne av polisen och kördes till stationen. Han var då en medelålders rundnätt revisor med ett fläckfritt förflutet. Han hade ingen aning om vad saken gällde och frågades under förhörsliknande former ut var han hade varit en viss dag och en viss tidpunkt.
Han kände sig helt rättslös och förvirrad. Givetvis kom han inte håg vad han hade varit just då. Till sist berättade polisen vad det hela handlade om. Hans id-kort hade nämligen hittats på en brottsplats där ett inbrott hade förövats. Han var skäligen misstänkt.
Revisorsgrannen hade först ingen aning om hur hans id-kort hade hamnat där. Men så drog han sig till minnes. Ett halvår innan hade han själv haft inbrott i sin villa. Förmodligen hade hans gamla id-kort stulits då. Han kom inte ihåg säkert.
Så småningom släpptes han och kunde åka hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar