Barnpedagogik i mitten av förra seklet

En pappa lämnade kvar sin tioåring utan ytterkläder i Uppsala och for hem till Stockholm. Anledningen var att grabben spelat dålig innebandy. Detta upprör - självklart - och polisen har inlett en förundersökning.

Nu kom killen hem till slut, tack vare andra. Men risken är stor att han kan ha fått men för livet. Att bli övergiven och sviken av sina föräldrar är bland det värsta ett barn kan råka ut för. Ärren i själen går aldrig bort. Jag vet.

När jag var i femårsåldern behövde min mamma åka bort några sommarveckor och vila upp sig på något slags husmorshem. Jag skulle vara på ett tillfälligt barnhem, eftersom en pappa på den här tiden förutsågs vara oförmögen att ta hand om en femåring på egen hand.

Dagen då jag skulle åka iväg gick mamma och jag hand i hand till stadens busstation. Granntanterna satt i fönstren och vinkade och tyckte jag var en duktig krabat som inte var ledsen att behöva åka bort. När vi kom till bussen klev mamma och jag ombord. Andra barn kom också. Åldern varierade från ca 14 år och nedåt. Vi var nog en 30 stycken som skulle iväg och jag var bland de minsta (i dubbel bemärkelse).

Chauffören kom. Bussen startade. Då reste sig mamma snabbt och hoppade av bussen, som for iväg utan henne. Då först gick det upp för mig att hon inte skulle följa med! Där satt jag helt paralyserad; en liten skräckslagen och förtvivlad femåring tillsammans med en massa främmande människor.

Barnhemmet, som låg i Bergslagen utanför Nora, var en gammal tvåvåningskåk med utedass. Vi fick sova flera ungar i olika åldrar i en stor sovsal där pottan var en zinkhink i ett hörn. Råtthålen i golvlisterna fanns här och var. Efter en vecka hämtades jag hem. Jag var apatisk och hade inte ätit på hela veckan.

Den här traumatiska upplevelsen har präglat mig hela livet - och gör det än.

Nu var det inte av elakhet som mina föräldrar inte hade berättat något i förväg för mig. Det var av missriktad omtanke. Tanterna och farbröderna i vita rockar som hade bestämt mammas husmors-semester och min sommarvistelse hade sagt åt henne att inte berätta något: "Då blir han bara ledsen".

Sådan var barnpedagogiken 1951 och enkla arbetarföräldrar lydde självklart de råd de fick.