När jag jobbade på Skatteverket och fyllde 61 år hade jag förmånen att få del av den statliga delpensionen. Jag var ledig varje måndag, jobbade alltså 80 % av full tid men fick 92 % av lönen. Jag var inte ensam delpensionär. Vi var många.
Det sista halvåret jag jobbade ökade jag min delpension till 50 % och fick 70% av lönen. Denna unika förmån var bara några få förunnat på verket. Att jag lyckades få del av den berodde nog på att dåvarande generaldirektören hade lite dåligt samvete för hur jag hade behandlats de sista åren på verket. I alla fall vill jag tro det.
Verkets nuvarande generaldirektör har helt satt stopp för delpension. Den officiella anledningen är - enligt verkets personaldirektör - att man vill behålla de erfarna medarbetarna för att de ska kunna slussa in de nya kamraterna som anställs.
Effekten av stoppet har blivit att de äldre medarbetarna, som vill trappa ned men inte får, säger upp sig helt och hållet och lämnar verket i förtid. Alltså är delpensionsstoppet kontraproduktivt om man vill nå det som personaldirektören säger. Hon hävdar också att det inte är ekonomiska skäl som ligger bakom stoppet, eftersom det finns medel, s.k. trygghetsmedel, avsatt för delpension. Facket är skitförbannat, eftersom det finns avtal, men som verket valt att inte tillämpa, något som avtalet trots allt tillåter.
Vad är då det riktiga skälet? Jag vet inte, men jag tror ändå att det är pengar det handlar om, vilket man lätt kunde erkänna. Om det inte är pengar det handlar om är beteendet dålig personalpolitik och dåligt ledarskap.
Personalen verkar inte längre vara verkets viktigaste resurs. Innerst inne kanske man gärna ser att gamla stötar som gett hela sitt liv åt verket försvinner så fort det bara går... trots allt vackert tal om motsatsen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar