Högern har blivit det nya arbetarpartiet och tagit över sossarnas roll. Sossarna kämpar för att få ordning i partiet, hitta nytt ledarskikt och komma tillbaka. Miljökramarna har blivit flera och får helt säkert ytterligare procent med underbarnet Fridolin vid en av spakarna. Kommunisterna har sin trogna kärna och kommer nog inte att öka, och detta främst tack vare tågmästare Ohly.
Men resten då? De i mitten: Lewi Pethrus parti, bondeförbundarna och de frisinnade folkpartiklarna. De två förstnämnda ligger farligt nära fyraprocentsspärren och klarar sig bara tack vare stödröster från främst högerfolk.
Det talas ibland om valsamverkan inom borgerliga blocket för att rädda kvar de små borgarkamraterna i riksdagen. Försvinner en av dem faller Alliansen. Högern är inte intresserat. Men då kunde i stället de tre små samverka valtekniskt och bilda Mittenpartiet (MiP) och lyfta fram sina respektive hjärtefrågor - familjen, företagen och skolan - och profilera sig som ett kraftfullt borgerligt alternativ till högern.
Högerns frontfigur Borg börjar mer och mer att likna en tidigare socialdemokratisk finansminister. Tänk dig honom femton kilo tyngre, med hängslen och gråsprängt hår. Då har du Gunnar Sträng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar