När jag berättar att jag är heltidspankis - för personer som är några år yngre än jag och som fortfarande jobbar - får jag frågan "Vad gör du nu då?". När jag svarar att jag mest slappar, löser korsord, vilar middag, läser bok eller tar en promenad då och då stirrar de på mig som om jag inte vore riktigt klok. "Men gör du inget?" undrar man.
Som pensionär förutsätts man fortsatta med någon slags yrkesverksamhet; ett jobb, fast kanske inte på full tid. Man bör vara konsult på deltid, kanske ha ett eget litet bolag vid sidan av eller vara hårt engagerad i något ideellt sammanhang. Eller spela golf! Då är man en godkänd pensionär. Att ta pankislivet som en enda lång semester är inte socialt accepterat.
Men det struntar jag i. Jag har jobbat nästan femtio år - om jag räknar in all obetald övertid, alla uteblivna fikaraster och alla minikorta lunchraster med matlåda. Jag tycker att jag har gjort mitt och har rätt att vara en soffpotatis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Puss på dig pappa!
SvaraRaderaJA, DET ÄR ACCEPTERAT!!! Av mig ;) Fats jag inte är en pensionär ÄN men jag blir där en gång! Och då tycker jag att vid den ålder har jag jobbat åt samhället tillräckligt och jag ska finnas för mina barn och barnbarn istället. Och mig själv ;)
SvaraRaderaRoligt att jag hittade till dig :)
Sökte på KYRKA TILL SALU :) Skulle vilja bo i ett udda byggnade :)
mvh Olg@
Det låter otroligt skönt. Och riktigt sunt! Lev lugnt, men skönt.
SvaraRadera