Nästa år är det 48 år sedan jag tog studenten. Den dagen var jag spik nykter för jag hade fått låna brorsans bil hela kvällen. Därför blev min studentmössa inte fläckad av rödvin och märkt av ett hejdlöst festande, vilket annars var brukligt.
Morsan tog sedan hand om mössan, stoppade in den i en plastpåse som förseglades med en klädnypa. Därefter gömde hon den i en mörk garderob. Där låg den bortglömd i 25 år. När mina och andras barn började ta studenten på 1990-talet plockade jag fram mössan igen. Den var som ny, helt obegagnad (men lite trång, då jag tydligen blivit aningen tjockskallig).
Vid ett studentsläpp när en bekants son tog studenten blev jag mycket närgånget uttittad. Först begrep jag inte varför man stirrade på mig. Jag kollade gylfen. Den var stängd. Vad sjutton var det för fel på mig?
Sedan förstod jag. Det var min "nya" vita, helt obegagnade studentmössa. Hur kunde en medelålders man ha en sådan obegagnad mössa? Han måste ha köpt den på ålderns höst. Märkligt och misstänkt.
Vid en studentskiva någon dag senare jämförde jag min mössa med andra medelåldringars. Deras var fläckiga, hade brännmärken av cigaretter och var så där lagom gulfärgade. De var minsann ärrade veteraner som hade levt loppan. Jag skämdes.
För att råda bot på eländet fann jag dock på råd. På kvällen när familjen lagt sig tog jag fram en stor kastrull, fyllde den med vatten, lade i några tepåsar och kokade upp alltsammans. Sedan lade jag försiktigit ned min studentmössa i tevattnet, med den vita kullen nedåt.
Den fick ligga och dra i tio minuter, sedan tog jag upp den. Nu hade den fått den rätta gula tonen, även om färgen var lite ojämn. Sen stänkte jag några droppar rödvin på den. Nu kunde jag använda den utan att skämmas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar