I dagens nyhetsflöde berättades att en handfull personer i Uppland fått mässling. Det var en stor nyhet. Mässling är nuförtiden tydligen en allvarlig och ovanlig sjukdom.
När jag var barn på 1940- och 50-talen var mässling en barnsjukdom tillsammans med bl.a. röda hund, scharlakansfeber, kikhosta, påssjuka och vattkoppor. Dessa åkommor var något som alla barn skulle ha; det var något naturligt och självklart. En efter en bockade föräldrarna av sjukdomarna. "Nu har han haft alla barnsjukdomar", sa man. Efter att ha haft en barnsjukdom, typ mässling, hade man fått antikroppar och var sedan immun mot den.
Nu är de så kallade barnsjukdomarna annorlunda. Mässling är borta (eftersom man har vaccinerat mot den). I stället finns tredagarsfeber och hand-fot-mun-sjukdom rubricerade som barnsjukdomar.
Jag har haft mässling två gånger. "Omöjligt", säger doktorn. Men när jag berättat min historia håller doktorn med.
Det var nämligen så att min mor var sjuk när hon vid fyllda 38 år födde mig. Hon led av både lunginflammation och mässling. Hon hade alltså inte haft mässling som barn, vilket var ovanligt det med. Min mors mässling medförde att jag föddes med mässling och då bildades inga antikroppar. Därför kunde jag få den sjukdomen en gång till. Ganska ovanligt, alltså.
5 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar