Ärendet skulle ligga till sig

På 1960-talet jobbade jag på en länsstyrelse; på landskansliet som var en "diversehandel" av olika ärenden och hade hand om allt utom skatter. Ett av ärendena var beslut om att få gifta sig även om man inte hade rätt - dvs. lagstadgad - ålder.

En gång kom en mamma upp med sin unga och gravida dotter i släptåg. Dottern skulle gifta sig med barnets far, som också var med, men hon var för ung och måste därför ha tillstånd från länsstyrelsen.

Jag tog emot dem och konstaterade att de hade alla behövliga intyg (bl.a. från en barnmorska) och andra papper som krävdes. Eftersom jag noterade att det inte var lång tid kvar till förlossningen så tänkte jag fixa ett beslut direkt. För mig skulle det bara ta några minuter att skriva ut det och få det undertecknat av en jurist.

Jag tog pappersbunten och gick in till tjänstgörande jurist och förklarade ärendet och sa att ett beslut kunde expedieras omgående. Han bläddrade i pappren, tittade på mig och sa: "Säg till dem att de kan komma tillbaka om fjorton dagar och hämta beslutet". Då jag protesterade sa han: "Unge man, du måste förstå att ärendet måste ligga till sig".

Så var det på 1960-talet. Byråkrati och liggetid.