Polisens uppdrag att leta rätt på papperslösa (en förskönande omskrivning för illegala invandrare) och se till att de lämnar landet har fått intensiv kritik. Anledningen är att polisen även använder personernas utseenden som grund för att be dem visa legitimation. Många mörkhyade och dito -håriga svenskar drabbas av polisens närgångenhet. Upprördheten i media är stor över detta och de allra flesta verkar stå på de papperslösas sida.
Jag är kluven. Det finns illegala invandrare som rotat sig här i landet, kan svenska, jobbar (svart?) och sköter sig. Men det finns även de som inte gör det. Men det syns inte utanpå vem som är vem. Ska alla ut ur landet? Ska alla få stanna?
Integrations- och invandringsfrågorna är en het potatis. Den som för fram kritiska synpunkter på den rådande ordningen pekas ofta ut som rasist, islamofob m.m. Allt är inte bra men för att rätta till det som inte fungerar måste olika åsikter få mötas. Men det är svårt. Många tiger.
En som inte tiger är Zulmay Afzali (f.1982). Han växte upp i Afghanistan, blev högt uppsatt tjänsteman i presidentens närhet och jobbade bl.a. med att bekämpa narkotikan i landet. Det ledde till att han utsattes för flera mordförsök, flydde landet och kom till Sverige.
I sin nyligen utkomna bok "En flykting korsar ditt spår" berättar han känslosamt och biografiskt om sina år i Afghanistan och Pakistan men även hur det var att komma som asylsökande till Sverige. Han vittnar om hur asylsökande ljuger om sin identitet, sitt ursprung och fabricerar påhittade historier för att få stanna i Sverige. Och hur blåögda vi i Västeuropa varit som gett en fristad åt militanta muslimer.
Det är en mycket intressant och läsvärd bok av en som har egna erfarenheter av vår asyl- och invandringspolitik. Men även han har pekats ut som rasist - och islamofob, trots att han är troende muslim. Hans bok är ett inlägg i debatten. Läs den!
14 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar