Varför bo kvar i storstan?

I Bergslagskommunen Hällefors i norra Örebro län kan du få en standardvilla från 1980 för 375 000 kr med tomt. I grannkommunen Ljusnarsberg kostar den 390 000 kr. Samma kåk i Äppelviken i Stockholmsförorten Bromma kostar 8 250 000 kr. I det fina området Edsviken i min hemkommun Sollentuna kostar den 6 000 000 kr. Med dessa skillnader i pris kan man undra varför man som panschis bor kvar i storstan?

Att bygga nytt i en glesbygdsort är omöjligt, ekonomiskt sett. En del kommuner skänker bort tomter för att få nya invånare. Men det är nog svårt att få någon att nappa när en befintlig kåk kostar ett par hundratusen och att bygga en ny kostar 1-1,5 miljoner kr.

Jag har en kompis, panschis om något år, som nyss sålt sitt kedjehus i Sollentuna och ska flytta med sin sambo till Mora. Där fick han en friliggande modern villa för halva priset, jämfört med huset i Sollentuna, som är mycket större, har hel källare och ligger ett par hundra meter från Vasaloppsspåret (han har åkt det loppet flera gånger) och naturen. Stressen och oljudet från järn- och motorväg samt flyget torde vara försumbart i Mora. Det är det inte i Sollentuna.

Det tar nästan fyra timmar att förflytta sig ytledes från Stockholm till Mora. När jag frågade kompisen hur många bekanta, vänner och kompisar han har i Mora svarade han: "Det bor 11 000 personer där". Där fick jag. Är man själv trevlig, empatisk, social och utåtriktad är det nog inga problem att få nya bekanta. Och grannar finns det ju alltid.

En flytt från storstan till en mindre ort med försäljning av det egna boendet och inköp av ett nytt ger också en slant över, ofta i miljonstorlek, som man kan ha mycket kul för.

Med låga priser på det egna boendet blir lånen lägre och därmed får man lägre boendekostnader. Skillnaden i lön för t.ex. en förskollärare, polis eller sjuksköterska i Stockholm respektive Mora torde vara minimal. Efter betalda räkningar blir det mer pengar över på en mindre ort.

Varför bor då en panschis kvar i Stockholm med mera stress, buller och högre levnadskostnader? TV-programmen är ju samma i hela landet. Internet med Facebook och Skype finns.

För de allra flesta är det nog närheten till gamla vänner, barn och barnbarn som trots allt är det kvarhållande klistret.