Arbetslinjen, arbetslöshet och allt annat som har koppling till arbete är nuförtiden den stora politikerfrågan i vårt land. Reinfeldt är nu i blåsväder då han sagt att vi inte har massarbetslöshet i Sverige eftersom andelen "etniska svenskar mitt livet" som är utan jobb är låg.
Oppositionen med såssarna i spetsen (som på sin tid nyttjade förtidspensionering som främsta metod att minska arbetslösheten) framhåller nu att vi i Sverige har massarbetslöshet. Jag håller inte med om det när man jämför med andra länder. Hos oss ligger den ungefär på ca 8 % och i Spanien på drygt 21 %. Tittar man på ungdomsarbetslösheten (upp till 25 år) så är den drygt 22 % hos oss. I Spanien är varannan ungdom utan jobb (51 %). Där kan man nog prata om massarbetslöshet - i alla fall när det gäller ungdomar.
Om vi återgår till Reinfeldts uttalande så är arbetslösheten för svenskfödda i åldern 25-54 bara 3,4 %. Det är knappast massarbetslöshet.
För att få ett jobb i Sverige krävs att du kan svenska och att du har utbildning. Har du utbildning - som många nykomna svenskar har - men inte kan svenska minskar dina chanser att få jobb. Saknar du dessutom utbildning är situationen ännu värre. För att få nya svenskar i jobb krävs en ändrad integrationspolitik och det vågar inte majoritetspolitikerna ta tag i.
De arbetslösa som kan svenska och har utbildning kan nog bara få jobb om företagen expanderar och kan anställa fler. Men är det där problemet med vår "massarbetslöshet" ligger?
För att få ned den totala arbetslösheten måste vi se till att nya svenskar lär sig svenska och att alla som saknar utbildning får det. Men det kommer alltid att finnas dem som inte vill eller kan lära sig svenska eller som inte vill eller kan utbilda sig. För dem krävs okvalificerade låglönejobb. Men sådana jobb har vi inte längre kvar i Sverige.
I Venezuela finns det hisspojkar som trycker på knapparna eftersom du som hissresenär inte får göra det på egen hand. I USA finns det anställda som plockar upp hundbajs eller som sitter i en kur och öppnar bommen till parkeringen eller plockar i varor i kundernas kassar i snabbköpet.
Att skapa okvalificerade låglönejobb i Sverige är politiskt sett helt omöjligt. För det krävs en helt annan syn på det som kallas "skitjobb" samt när det gäller ingångslöner och arbetsrättens turordningsregler. En seriös politiker som höjer sin röst och vill ändra på detta tystas snabbt och effektivt. Så länge våra politiker inte vågar ta tag i dessa frågor får vi dras med vår "massarbetslöshet". Sänkt moms och arbetsgivaravgift för vissa branscher och grupper är inte till stor hjälp.
Statistik är som en gatlykta. Den lyser upp ett begränsat område men är bra att stödja sig mot när man är vinglig. Vem som är "arbetslös" kan definieras på olika sätt. Nu har Sverige anslutit sig till den normala internationella standarden. Det innebär att av våra 389 000 arbetslösa är 127 000 heltidsstuderande som aktivt sökt jobb. Är det rätt eller fel att betrakta dem som arbetslösa?
Och om vi sedan kikar på dem som är under 25 (ungdomar) och räknar bort dem som inte kan svenska eller saknar utbildning - hur många procent blir kvar då?
Vi har två sorters arbetslöshet. Dels den som beror på konjunkturen, dvs. att företag går dåligt och avskedar folk, och dels den strukturella som beror på annat, t.ex. bristande utbildning eller dåliga kunskaper i svenska. Den kan också bero på felaktig utbildning, eftersom vi har svensktalande akademiker som inte får något jobb.
Hur stor den ena eller den andra kategorin är i olika åldersgrupper och stor den är för för män/kvinnor har jag ingen aning om. Och ingen annan heller, verkar det som.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Problemet med ditt resonemang (är att det inte är sant) är att sänkta löner inte leder till ökad efterfrågan på arbetare. När en stor del av människorna i ekonomin får sina löner sänkta, minskar den aggregerade disponibla, inkomsten. Detta är glasklart och följer alla lagar. Produktionen av varor, som styrs helt och hållet av efterfrågan (nationalekonomer kallar det för Y=Z och är princip standard i alla modeller), dvs efterfrågan på varor och tjänster. Varför skulle människorna i samhället efterfråga fler varor och tjänster för att disponibla inkomsten minskar? I perioder av avvikelser från jämvikt, få tex produktionen inte kan hålla uppe med efterfrågan är det möjligt att detta resonemang skulle funka, men då tenderar lönerna att stiga av naturlig väg istället. Du har med andra ord inte forskningen på din sida. De enda du har på din sida är politiker med ena foten i näringslivet, som skulle tjäna mycket pengar på att sänka lönen för deras arbetskraft. Samt då, svenskt näringsliv etc.
SvaraRaderaHrmm, nu hänger jag inte med... Jag har inte pläderat för generella lönesänkningar för hela arbetskraften. Bara lägre ingångslön för ungdomar med bristfällig utbildning för att på så sätt kanske få in dem på arbetsmarknaden.
SvaraRaderaSå du vill bara sänka lönen för en väldigt specifik undergrupp av ungdomar, nämnligen dem som har det sämst? Det blir för många avvägningar politiskt. Vad som behövs i europa (sannolikt även i USA) är ökad efterfråga på varor och tjänster. Detta sker inte via sänkta löner, däremot skulle den exakta motsatsen möjligen kunna funka. Att höja lönen för grupper som spenderar hela lönen. Detta kan enbart ske till priset av att de rikaste ägarna måste avstå från de makalösa bonussystemen de utvecklat de senaste 20 åren.
SvaraRaderaI grunden tror jag att det är bättre för individen att ha ett jobb med lite lägre betalt än inget jobb alls och stå helt utanför. Du verkar ha ett påläst helikopterperspektiv på frågan. Jag utgår från mig själv och vore jag ung och arbetslös och hade 11 000 i A-kassa så skulle jag få flera tusenlappar mer att handla varor och tjänster för om jag fick ett jobb med lönen 15 000 kr i stället för den avtalade ingångslönen 20 000 kr. Vore jag småföretagare skulle jag ha lättare att anställa en ungdom för 15 000 kr än 20 000 kr. Men jag håller med om att det är politiskt svårt att ordna ett regelverk för detta. Jag håller även med om att bonussystemen är makalösa.
SvaraRadera"I grunden tror jag att det är bättre för individen att ha ett jobb med lite lägre betalt än inget jobb alls och stå helt utanför."
SvaraRaderaJa det är ingen som argumenterar mot det. Men den avvägningen är bara en en stor lögn för att förvirra väljarna att svälja hårda argument, som vissa inom politiken försöker sprida ut. Det handlar i dagsläget inte om vad det kostar att anställa, det handlar om att EFTERFRÅGAN på varor och tjänster är för låg i Sverige och Europa. När efterfrågan är för låg produceras mindre. Detta löser man inte med lägre löner, snarare tvärtom. Att sänka lönerna i dagsläget där det inte anställs genererar bara en sak: högre bonusar för rika medan stora grupper som arbetar blir ännu fattigare.