En skröna om en skola

I min hemkommun Sollentuna har kommungubbarna beslutat att en skola ska läggas ned och rivas. Det är Eriksbergsskolan, som ligger vid pendeltågsstationen Helenelund, nära motorvägen till Uppsala och på gångavstånd till metropolen Kista, med t-bana, många arbetsplatser samt nära den nya Kistamässan och det höga Victoria Tower med sitt storhotell.

Det skäl kommunen angett för att riva skolan är närheten till motorvägen med buller och föroreningar. Men i samma område finns många flerbostadshus, lekplatser samt flera dagis. Märkligt att de inte drabbas av samma buller och föroreningar och måste rivas?

Skolan behövs. En ny skola ska byggas, har kommungubbarna bestämt. Men den ska placeras lite längre norrut, i ett fint och bergigt skogsområde - kallat Näckan - som ligger inbäddat av villor, radhus och smala vägar utan trottoarer. Det är ett av de få vilda grönområdena som finns kvar i centrala Sollentuna och det är livligt använt av dagisbarn och andra.

En proteströrelse har bildats av invånarna runt skogsområdet. I gruppen finns erfaret byggfolk, höga jurister och andra som tagit matchen med kommungubbarna. Man har tagit fram egna, detaljerade byggförslag och presenterat för kommunen och pekar på att det går att bygga en ny skola på den gamlas plats. Processen har bara börjat och det här ärendet kommer att bli både seg- och långdraget, framför allt för kommunen. Invånarna ger sig inte i första taget.

Kommunen har redan fått backa flera gånger, har formulerat om sig i detaljerna, hittat på nya skäl, ritat om och hållit på. Men man ger sig inte. Den ny skolan ska byggas i Näckanskogen.

Det har nog gått prestige i frågan från kommunens sida. Kommungubbarna kan inte backa. Det går ju inte att gå en grupp medborgare till mötes. Det är ju att erkänna att man haft fel och inte varit professionell från första början.

Jag är ju konspiratoriskt lagd. Eftersom kommunen oförsiktigt i media berättat att tomten där Eriksbergsskolan ligger är värd 50-70 miljoner kr så har jag skrivit följande påhittade skröna, helt utan verklighetsförankring.


En skröna om en skolsak

Gubbarna var röda och varma efter att ha avverkat de arton hålen. Det röda och varma avtog när de varit en stund i golfrestaurangens konstgjorda svalka. Men nu när de suttit där ett par timmar, ätit och druckit gott och kommit fram till kaffet och avecen var de på nytt röda och varma. Stämningen var hög. Eftersom det bara var medelålders karlar i sällskapet haglade skämten om både svarta och fruntimmer över bordet.

- Det var ju kul att du vann, sa byggmästaren och riktade sig till kommunalpampen.
- Ja, det kändes bra. Och dessutom att ha slagit både dig och dina kompisar, ni som är så bra på golf. Jag hinner ju inte spela så ofta numera.
- Ja, du var bra idag... men nu vill jag ta upp en annan sak, sa byggmästaren, sänkte rösten och lutade sig förtroligt mot kommunalkompisen. Du vet ju att ni gränsar till Kista där vi har byggt mycket och vi har intressenter som är ute efter mer lokalyta. Och Helenelund ligger ju nära och är intressant för oss, bl.a. tack vare Kistamässan och den kommande tvärbanan som ska dras till Helenelund. Ni har ju en gammal skola där, som ser lite sunkig ut. Kan ni inte flytta den?

Samtalet fortsätter. Kaffet blir urdrucket och det blir de glada groggarnas afton. Kommunalpampen sluddrar en aning, går ostadigt till toaletten och lättar på det tvingande trycket men mår i övrigt utmärkt. Hans ekonomichef har lämnat sällskapet. Kvar är bara de två, byggmästaren och kommunpampen.

På vägen ut blir de överens. Skolan ska bort. Byggmästaren får löfte om första tjing på tomten samt även på bygget av den nya skolan. Som de gentlemän de är skakar de hand, kramar manligt om varandra med några  ryggdunkar och skiljs åt när de två taxibilarna kommer. Deras egna får stå kvar till dagen därpå.

PS. Nä, så här går det givetvis inte till. Inte i dagens Sverige. Men däremot tror jag att man vill frilägga skoltomten i Helenelund för att kunna nyttja den till annat. Det borde man ju kunna erkänna i alla fall.